Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Repliker

”Kollegierna bör också anta de styrande principerna”

SLUTREPLIK. I min artikel om styrningen av universitet och högskolor (DN Debatt 2/4) hävdade jag att man i dessa sammanhang bör ”tänka konstitutionellt” och försöka dra lärdom av hur ”goda demokratier” fungerar. Man upptäcker då att de har båda starka folkvalda organ och starka verkställande organ, skriver Bo Rothstein.

Det innebär att den motsättning som målats upp i debatten mellan starka universitetsledningar och starka kollegiala organ är falsk. De går att kombinera och detta är i stora drag också hur världens främsta universitet fungerar.

I min kritik av att kollegiala organ skall ses som en garant för akademisk frihet pekade jag på den forskning som finns om hur de tyska universiteten underkastade sig nazismen trots att de utgjorde modellen för kollegialt styrda universitet.

Sven Widmalm hävdar att jag har fel, att först kom den nazistiska diktaturen och sedan anpassade sig universiteten. Men han ger, till skillnad från mig, inga belägg för att det var så det gick till. Den mesta forskningen om denna dystra period ger rakt motsatt besked, först slöt merparten av universitetsforskarna i Tyskland upp runt nazismen, därefter kom diktaturen.

Men låt mig ta ett konkret exempel. Den region i det efter 1938 förenade Stortyskland från vilken alla judar först fördrevs var Burgenland, ett län i det som varit Österrike. Redan tre månader efter ”Anschluss” var hela den judiska befolkningen fördriven. Ansvarig för detta var en Tobias Portschy som var den av nazistregimen tillsatta landshövdingen. Han hade 1939 blivit doktor i statsvetenskap vid universitet i Wien på en avhandling som är en svårartat rasistisk traktat om romer. Efter kriget blev hand dömd till femton års fängelse för ”brott mot mänskligheten” och universitet i Wien beslutade då att nullifiera, det vill säga dra tillbaka, hans doktorsgrad. Han blev emellertid snabbt benådad och avtjänade bara något år i husarrest. Nästan genast efter att Sovjetunionen och de allierade lämnat Österrike 1957, beslutar så det statsvetenskapliga kollegiet vid Wiens universitet att återupprätta Portschy och ger honom tillbaka hans doktorsgrad!

Tilläggas kan att han aldrig avsvor sig sin nazistiska övertygelse, han levde till 1996 som en politiskt aktiv och respekterad medborgare, inte minst tack vare sin doktorsgrad. Utredningen som Wiens universitet under 1990-talet gjorde av hur detta kunde gå till, hur de kollegiala organen i ett demokratiskt Österrike kunde förfalla till denna bottennivå, är inte någon rolig läsning. I själva verket var det kollegialt styrda universitetet i Wien genomsyrat av antisemitism till långt in på 1970-talet. Med andra ord, de som hävdar att kollegiala organ är ett skyddsvärn för den akademiska friheten har mycket kvar att bevisa.

Företrädarna för ”Academic Rights Watch”, Erik J Olsson, Jens Stilhoff Sörensen och Magnus Zetterholm lägger fram ett antal förslag om hur det kollegiala styret kan stärkas. Det hade varit en fördel om de kunnat visa på några forskningsresultat som ger vid handen att framgångsrika universitet också styrs enligt deras modell, vad jag vet finns inga sådana. De skriver också att i den modell jag föreslagit skulle innebära att de kollegiala organen ”enbart har till uppgift att utkräva ansvar av cheferna”. Något sådant påstående finns emellertid inte i min artikel.

Istället skriver jag att de kollegiala organen, förutom den centrala uppgiften att kunna utkräva ansvar och i slutändan avsätta ledningen, i likhet med folkvalda organ i väl fungerande demokratier också har till uppgift att ”anta de generella principer” som skall styra verksamheten. Detta följer av det konstitutionella tänkesättet som är min utgångspunkt, det vill säga att man i en väl fungerande demokrati gör klokt i att skilja på den ”lagstiftande” och den ”verkställande” makten.

DN Debatt.2 april 2016

Debattartikel

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Oxford university:
”Feltänkt om styrningen av svenska universitet”

Repliker

Per Södersten, seniorprofessor Karolinska institutet:
”Uppmuntran fungerar bättre än bestraffning”

Sven Widmalm, professor i idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet:
”Konstigt om kollegialiteten”

Erik J Olsson, Lunds universitet; Jens Stilhoff Sörensen, Göteborgs universitet och Magnus Zetterholm, Lunds universitet:
”Överreaktion på kollegiala styrets problem”

Slutreplik från Bo Rothstein:
”Kollegierna bör också anta de styrande principerna” 


Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.