Vi vill tydliggöra att rapporten föreslår ett batteri av åtgärder för att vårt matsystem ska hålla sig inom de planetära gränserna, där en övergång till en hälsosam, lokalt anpassningsbar kost med ett betydligt lägre intag av rött kött är en viktig komponent.

Vår referenskost sätter ramen inom vilken lokal anpassning är möjligt

Rapporten är tydlig med att den globala referenskosten måste anpassas efter lokala produktionsförutsättningar och i viss mån kulturella normer. Kosten innehåller, för alla matgrupper, ett spann inom vilket ett dagligt matintag bör ligga för att vara näringsriktig. Intervallet ger flexibilitet och gör det möjligt att på olika platser i världen äta en kost som faller inom referensdieten, trots att den är uppbyggd av helt olika växter och djur. 

I Sverige skulle vi på sikt kanske kunna ersätta sojabönor med sötlupin som gror bättre här, och vi kan äta köttet från de djur som behövs för att hålla våra naturbetesmarker öppna. Det finns inget i rapporten som motsäger att kosthållningen inte kan kombineras med att använda och hushålla med lokala resurser. 

Vi anser därmed inte att förslaget om en referenskost är extremt eller frångår lokala förutsättningar. Extremt är snarare den i dag väldigt snabba globala omställning som sker till en alltmer likriktad och ohälsosam kost, där ett fåtal arter (majs, vete, ris, soja) breder ut sig i våra landskap och där rött kött och tomma kalorier intar en allt större del våra tallrikar.

Produktionen måste bli mer hållbar

Rekommendationen för det ökade intaget av vissa grödor kommer från ett hälsoperspektiv och den föreslagna dieten sattes samman med människokroppens behov i fokus, inte planetens. Således utgår vi inte från att alla livsmedel som föreslås är optimala ur ett miljöperspektiv. När den globala referensdieten testades gentemot de planetära gränserna visade analysen tydligt att det inte räcker med en kostomställning utan att vi även behöver förbättrade produktionssystem. 

Vi är väl medvetna om specifika miljöutmaningar för en del hälsosamma livsmedel såsom nötter, frukt, grönsaker, fisk och skaldjur och här behövs investeringar för att minska negativ miljöpåverkan.

Vi behöver fasa ut användningen av fossila bränslen, och minska andra växthusgaser

Koldioxid är en viktig växthusgas från matproduktion och en snabb utfasning av fossila bränslen tillsammans med en minskning av andra växthusgaser är centralt. Att användning av fossila bränslen i jordbruket skulle stå för de största utsläppen är dock inte korrekt. Metan och lustgas står för omkring 5–5.8 gigaton koldioxidekvivalenter, omvandling av land 2.2–6.6 gigaton och utsläpp från energianvändning för omkring 1 gigaton. 

Så varför inkluderades inte utsläpp av koldioxid i analysen? Det beror på att rapporten antar att samhället, i en strävan att nå Parisavtalet, har ställt om till helt förnyelsebara energikällor år 2050. Detta är optimistiskt, men inte desto mindre nödvändigt om vi ska ha en chans att nå klimatmålet om max 2 graders uppvärmning. 

Då en av grundförutsättningarna för att hålla sig inom de planetära gränserna för mat är att man inte hugger ned skog för att skapa ny jordbruksmark antas utsläppen från landanvändning vara noll. Till skillnad från utsläpp av koldioxid menar vi dock att det kommer vara i det närmaste omöjligt att göra oss av med alla utsläpp av metan och lustgas från världens matsystem. 

En del av den globala befolkningen kommer att behöva hålla djur och äta animalier för sin överlevnad och betande djur är bra för att hålla landskapen öppna, men vi behöver adressera storleksordningen på djurhållningen och dess utsläpp.

Den globala marknaden behöver också analyseras

Vi håller med författarna om att den globala marknaden och de aktörer som i dagsläget har stor makt över matsystemet behöver analyseras mer på djupet. Vår rapport identifierar ramarna för ett hållbart och hälsosamt matsystem med fokus på produktion och slutgiltig konsumtion. 

Strategier för att nå en långsiktig omställning av hela matsystemet omfattades dock inte av rapporten men lämnar ett viktigt utrymme för framtida forskning och utveckling.

Pris kan absolut vara en del av matsvinnsfrågan

Även om pris självklart kan bidra till att mat värderas högre av konsumenter och att svinnet därmed kan minskas, så sker en betydande del av svinnet till följd av dåliga kylmöjligheter och andra brister i leverantörskedjan. Dessa kan inte nödvändigtvis enkelt reduceras bara genom prissättning utan kräver ett ökat fokus och investeringar i infrastruktur för förbättrad lagring, transport, processer och råvaruhantering. 

Högre priser på mat kan dessutom slå väldigt hårt mot ekonomiskt utsatta grupper. Trots att maten bör bära sina miljökostnader i större utsträckning än den gör i dag menar vi att prissättningar bör göras med social rättvisa i åtanke.

Mat är en central del i de flesta kulturer och är ett sätt att ge uttryck för traditioner och lokala förutsättningar. En kostomställning som reflekterar den referensdiet som rapporten förespråkar hjälper oss att säkra biosfärens resiliens och är därmed inte ett hot, utan en förutsättning för att bevara och utöka både den gastronomiska och biologiska mångfalden.