Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 16:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/kristerssons-ingangsvarden-andas-assimileringspolitik-fran-sjuttiotalet/

Repliker

”Kristerssons ingångsvärden andas assimileringspolitik från sjuttiotalet”

REPLIK DN DEBATT 5/4. Att den nuvarande integrationspolitiken har misslyckats innebär inte att en snart 50 år gammal syn på integration är lösningen för framtiden, skriver företrädare för den ideella organisationen Kompis Sverige.

Rätta artikel

De ingångsvärden som givits den integrationskommission som Ulf Kristersson presenterar andas assimileringspolitik hämtad från tiden före 1975 och påminner mycket om andra konservativa partiers nyvunna vurm för det homogena folkhemmet. Att den nuvarande integrationspolitiken har misslyckats innebär inte att en snart 50 år gammal syn på integration är lösningen för framtiden.

Ulf Kristersson delar förenklat upp de som invandrat till Sverige i två kategorier: de som vill bli en del av samhället och de som inte vill det. Sedan riktas i princip all uppmärksamhet och debatt på den senare gruppen, på gängkriminalitet och hedersförtryck. Stora samhällsproblem som givetvis måste hanteras. Men som så ofta glömmer man bort det faktum att det stora flertalet som kommer till Sverige inget hellre vill än att bli en del av det samhälle de kommer till, att få bidra genom arbete och ta del av de fri- och rättigheter och den demokrati som Sverige erbjuder.

Moderaterna anser att misslyckad integration mer än något annat beror på individers ovilja att bli en del av samhället, och att politiska reformer ska råda bot på den oviljan. Vi menar att det är en felaktig syn på grundproblemet och samtidigt en övertro på politiska reformer.

Moderaternas ”nya” integrationspolitik visar med all önskvärd tydlighet att partiet anser att misslyckad integration mer än något annat beror på individers ovilja att bli en del av samhället, och att politiska reformer ska råda bot på den oviljan. Vi menar att det är en felaktig syn på grundproblemet och samtidigt en övertro på politiska reformer.

Vi menar även att det verkliga misslyckandet är att den stora majoritet invandrare som vill bli en del av samhället inte ges förutsättningar att få bli det. Att samhället gradvis blivit mer slutet och exkluderande mot de som inte är födda här. Det är ett stort svek mot både individer och hela samhället då detta ofrivilliga utanförskap skapar såväl stort mänskligt lidande som höga kostnader för samhället.

Misslyckad integration handlar inte bara om bristen på politiska reformer utan till minst lika stor del om bristen på möten mellan människor som är etablerade i samhället och de som vill bli det.

Misslyckad integration handlar inte bara om bristen på politiska reformer utan till minst lika stor del om bristen på möten mellan människor som är etablerade i samhället och de som vill bli det.

Det är i vardagen som förutsättningarna för framgångsrik integration grundläggs. I möjligheten att träna svenska med någon som behärskar språket fullt ut, i möjligheten att ta del av kultur, traditioner och förstå samhället, i möjligheten att bygga upp det kontaktnät som i nätverkandets tidevarv närmast är en förutsättning för att kunna få jobb, och i möjligheten att bygga förståelse och tillit till varandra.

Vi som redan är etablerade i samhället har därför en avgörande roll i att nya människor ska få ta del av samhällsgemenskapen. Därför är integration i allra högsta grad en tvåvägsprocess. Om man inte förstår denna enkla men samtidigt helt grundläggande dimension för att lösa integrationsutmaningen riskerar alla reformer, hur vällovliga de än må vara, bara att bidra till mer segregation.