Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-12 14:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/langtgaende-kritik-fran-anstallda-mot-arbetsformedlingen/

Repliker

”Långtgående kritik från anställda mot Arbetsförmedlingen”

SLUTREPLIK DN DEBATT 26/11. Det tog  inte lång tid efter publiceringen av min artikel innan det började droppa in mail hos mig där anställda på Arbetsförmedlingen uttrycker långtgående kritik mot kontrollsystemen på myndigheten. Att överdirektören inte ”en enda gång” säger sig ha hört något missnöje från medarbetarna väcker frågor om hur öppen och lyssnande ledningen är gentemot de anställda, skriver statsvetaren Göran Sundström.

Rätta artikel

Arbetsförmedlingens överdirektör, Maria Mindhammar, försvarar i en replik det tidrapporteringssystem, Tajma, som myndigheten nyligen har infört och som jag ställer frågor kring i min debattartikel.

För det första menar hon att ”det inte finns en enda anställd som finfördelar sin arbetsvecka på det sätt som Göran Sundström gör gällande.” Jag uttalar mig emellertid inte om hur de anställda finfördelar sin arbetstid i Tajma utan bara om vad systemet kräver av dem, vilket är att de registrerar utförda aktiviteter minst för varje timme och högst för varje kvart. 

Däremot uppskattar jag att det i genomsnitt kan ta cirka 5 minuter per dag för de anställda att hantera systemet, och cirka 30 minuter för en chef att gå igenom veckans siffor med sina underställda. Jag tror att det är ganska rimliga uppskattningar, i alla fall om medarbetarna tar systemet på allvar. Att de gör det är förstås inte säkert. 

Kanske är det som en anställd skriver i uppgiven ton till mig i ett mail: ”De flesta kopierar gårdagens redovisning”. En annan anställd skriver lika uppgivet: ”man använder standardpunkter eftersom man inte har tid att leta.” Och då går det förstås fort, men någon tillförlitlighet i siffrorna blir det knappast. Det skulle vara intressant att ta del av hur Mindhammar och hennes ansvariga kolleger själva uppskattade tidsåtgången för Tajma inför dess införande – om de nu alls gjorde någon sådan uppskattning.

För det andra framhåller Mindhammar att hon ”inte heller en enda gång hört någon medarbetare uttrycka obehag kopplat till tidsrapporteringen. Snarare förståelse för att vi har infört detta…”. 

Det tog dock inte lång tid efter publiceringen av min artikel innan det började droppa in mail hos mig där anställda på Arbetsförmedlingen uttrycker långtgående kritik mot Tajma och andra kontrollsystem på myndigheten. Exempelvis framhåller en anställd vid myndighetens huvudkontor som arbetar nära ledningen ”att de chefer som till slut tagit beslut om att införa Tajma i stora drag håller med dig. Problemet har hela tiden varit att vi har haft ett departement som inte gett sig i frågan.” 

En annan anställd, som arbetat i många år vid huvudkontoret, skriver: ”Myndigheten kännetecknas av ständigt nya kontrollverktyg, tystnadskultur och rädsla för repressalier om vi uttrycker avvikande mening”. Ytterligare en anställd på ett kontor ute i landet uppger att medarbetarna ägnar minst en kvart om dagen åt administration och att cheferna kräver ”att vi ägnar flera timmar i månaden åt dessa meningslösa uppföljningssystem”, och ändå ”har ingen fått återkoppling av sin chef på resultaten från något av systemen, vare sig samlat på enhetsnivå eller som individer”. Även denna person talar om en utbredd tystnadskultur: ” På AF är tystnaden kompakt och rädslan total. Ingen vågar protestera mot de högre chefernas påhitt och de få som gjort det (mellanchefer som jag känner till) har tvingats bort från myndigheten.” 

Hur pass representativa dessa vittnesmål är för myndigheten är förstås svårt att veta. Men att överdirektören inte ”en enda gång” säger sig ha hört något missnöje från medarbetarna väcker frågor om hur ledarskapet ser ut i myndigheten och hur öppen och lyssnande ledningen är gentemot de anställda, och gentemot de fackliga representanterna i myndigheten.

För det tredje hävdar Mindhammar att jag inte känner till att Arbetsförmedlingen arbetar tillsammans med Tillitsdelegationen och att detta ”kan tyckas vara märkligt”. Det märkliga är emellertid inte att jag inte känner till detta (som ledamot i Tillitsdelegationens vetenskapliga råd vet jag det), utan att Arbetsförmedlingen arbetar med delegationen samtidigt som den inför Tajma. På vilket sätt ligger myndighetens olika kontrollsystem i linje med Tillitsreformen? Här förblir Mindhammar svaret skyldig.

Sist påpekar Mindhammar återigen att Arbetsförmedlingen långt ifrån är ensamt bland myndigheterna om att använda ett tidredovisningssystem. Det må vara sant. Men det betyder inte att alla dessa andra myndigheter tillämpar lika elaborerade redovisningssystem som Arbetsförmedlingen. Dessutom, att ett antal andra myndigheter springer i väg i en viss riktning behöver inte betyda att de springer i en bra riktning, eller att riktningen är bra för alla. 

Man borde kunna förvänta sig att högt betalda chefer i staten har egen analytisk förmåga och att de, med lyhördhet mot personalen, fattar beslut utifrån den egna myndighetens förutsättningar och behov och inte bara tar efter andra, med motiveringen att ”vi har inget val”.