Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/macrons-vision-om-fornyelse-av-europa-ar-inte-liberal/

Repliker

”Macrons vision om förnyelse av Europa är inte liberal”

REPLIK DN DEBATT 5/3.  I sitt öppna brev identifierar Emmanuel Macron Europas problem korrekt. Flera av Macrons förslag är dock djupt problematiska ur ett liberalt perspektiv. Svenska politiker behöver kontra med en vision för Europa som omfamnar frihandel, fri rörlighet och ett öppet samhälle, skriver Karin Svanborg-Sjövall och Emanuel Örtengren, Timbro.

Rätta artikel

I ett brev till Europas medborgare skriver Frankrikes president Emmanuel Macron att kontinenten inte har varit i lika stor fara sedan andra världskriget. När Storbritannien lämnar förlorar EU ett av sina viktigaste medlemsländer, och inför Europaparlamentsvalet växer sig auktoritära partier starkare, konstaterar Macron. EU:s medlemsländer vänder sig inåt just när man behöver blicka utåt för att bemöta klimatförändringar, aggressiva stormakter och ekonomisk osäkerhet.

Macrons analys av Europas problem är oklanderlig. Det finns även ett par lovvärda förslag i hans brev. Den yttre gränskontrollen behöver stärkas för att upprätthålla förtroendet för den fria rörligheten inom Europa. Gemensamma regler för asylmottagande och avvisning samt ett närmare försvarssamarbete vore också positivt.

Tyvärr hemfaller Macron åt ren och skär protektionism när han förespråkar en ”europeisk preferens” i offentliga upphandlingar. Kostnaden för sådana särkrav faller alltid på vanliga skattebetalare och konsumenter, som får betala för dyrare och sämre produkter. Det är framför allt låginkomsttagare – som lägger en större andel av sin inkomst på livsmedel, kläder och andra varor som blir billigare och bättre tack vare internationell konkurrens – som skulle drabbas hårdast av sådana handelshinder.

Macron vill också se ett Europa som grundar sig ”mer på konvergens än på konkurrens”. Han förespråkar därför ett socialt skydd som garanterar arbetstagare samma lön på samma arbetsplats och en europeisk minimilön, som anpassas till varje land och justeras årligen. Den modell som fungerat framgångsrikt i Sverige, där löner och villkor sätts genom fria förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter i stället för lagstiftning, åsidosätts helt.

Att försöka stöpa alla europeiska arbetsmarknader i samma form skulle också bromsa de östeuropeiska ländernas välståndsresa. Detta trots att östeuropéers rörlighet inneburit stora vinster för de rikare EU-länderna, och för de som kommit för att arbeta här.

Sammantaget är Macrons vision för en europeisk förnyelse allt annat än liberal. Samtidigt har Macron krattat manegen för en seriös diskussion om Europas framtid, där även svenskar måste göra sig hörda. Har svenska politiker en vision för ett Europa där företag kan utvecklas och skapa jobb, där frihandel kan vara en välståndsskapande kraft och där det öppna samhället är mer än bara ett tomt begrepp? Det är i så fall hög tid att presentera den visionen, innan hela Europa blir lika dysfunktionellt som Frankrike.