Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Mediernas motpropaganda bakom misstroendet”

REPLIK DN DEBATT 29/5. Jag saknar ett ord i Truedson intressanta resonemang om misstroendet mot medierna i invandringsfrågan. Det är ordet propaganda. Detta ord förklarar mycket av det som hänt i mediernas förhållningssätt till just denna fråga, skriver journalisten Ann-Marie Åsheden.

USA har valt en president efter en osannolikt propagandistisk valkampanj. I Ryssland har herr Putin byggt upp en propagandamaskin som är mycket stor, långsiktig och effektiv och som sträcker sig långt utanför landets gränser. De islamistiska extremisterna i IS utnyttjar internet för att värva nya anhängare och aktivister med erkänt skicklig propaganda.

Men Sverige har väl ändå gått fritt från propaganda? Inte alls. Här har den kretsat kring just invandrings- och flyktingfrågan. Den började med att Jimmie Åkesson 2005 övertog ledningen av Sverigedemokraterna. Med stor fingertoppsskicklighet talade han till en opinion som övriga politiska partierna hade nonchalerat och till och med hånat. Minns när Mona Sahlin 2003 talade om att svenskarna är ”avundsjuka på invandrargruppernas kultur, identitet och historia som binder ihop dem. Och vad har vi? Vi har midsommar och sådana töntiga saker”!

Det råder ingen tvekan om att SD använde propagandans verktyg och mekanismer. De polariserade i vi och dom. De lånade positiva värdebegrepp som Per Albins folkhem. De utpekade utomeuropeiska invandare/flyktingar som syndabockar. De kopplade nyheter om invandrares brottslighet till sina budskap om att välfärden och tryggheten är hotad. Det sistnämnda var oexploaterad mark eftersom de professionella medierna gjorde allt för att dölja sådana samband med hänvisning till den etikregel som Lars Truedson nämner.

Nu kommer det riktigt intressanta. Svaret på SD:s propaganda efter 2005 blev inte en ny genomtänkt invandringspolitik eller verklighetsskildringar i medierna. Det blev motpropaganda. Både från politikerna och från medierna. I mediernas fall är det särskilt allvarligt, eftersom de därmed inte kom att uppfylla sin demokratiska mission att vara balanserade, relevanta och konsekvensneutrala. Eftersom medierna själva anslöt sig till anti-SD-sidan – eller den goda humanistiska sidan, om man så vill – fanns det ingen som höll koll på vad politikerna gjorde och inte gjorde i just denna fråga.

Medierna gjorde här vad de aldrig annars brukar göra. De ställde sig på maktens sida mot Nisse i Hökarängen. Inte undra på att det uppstod en folklig vrede mot ”etablissemanget”.

Till slut fick vi ett debattklimat präglat av propaganda och motpropaganda. Det var de goda mot de onda. Dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt eldade på med sitt tal om öppna våra hjärtan i valrörelsen 2014. De som ville diskutera problem och konsekvenser av den ökade invandringen brunstämplades. Den goda humanistiska opinionen dominerade i medierna, både på nyhets- och opinionsplats. På hösten 2015 kom vändningen. Det var politikerna som tog modet till sig att gå emot de goda. Medierna följde efter.

Humanism är givetvis något att sträva efter. Men det finns två mycket allvarliga aspekter på detta händelseförlopp. Den ena var att medierna inte lyckades hålla propagandainstinkterna borta från journalistiken under flera år. Det andra var att de i praktiken gick i allians med de politiska makthavarna, mot folket.

Det fanns naturligtvis undantag. Men det finns all anledning att hålla med Lars Truedson om att medierna behöver ta sig en ordenlig diskussion. Den bör inbegripa var gränsen ska gå mellan demokratisk opinionsbildning och manipulerande propaganda som sätter både förnuftet och demokratin ur spel.

DN Debatt. 29 maj 2017

Debattartikel

Lars Truedson, journalist och föreståndare för Institutet för Mediestudier:
”Läsarna misstror mediernas rapportering om invandring”

Repliker

Ann-Marie Åsheden, journalist, författare och bokförläggare:
”Mediernas motpropaganda bakom misstroendet”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.