Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 16:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/medlemskap-i-bankunionen-minskar-inte-inflodet-av-ryskt-kapital/

Repliker

”Medlemskap i bankunionen minskar inte inflödet av ryskt kapital”

REPLIK DN DEBATT 7/4. Problemet med stora internationella kapitalflöden i våra banker pekar i stället på att vi måste ge Finansinspektionen kraftigt utökade resurser att se till så att bankerna följer de regelverk som redan finns, inklusive de vi fått som medlem i EU, skriver Torbjörn Becker, chef för Östekonomiska institutet på Handelshögskolan.

Rätta artikel

Carl B Hamilton är liksom jag själv en stor vän av EU. Vi skiljer oss dock fundamentalt åt vad gäller analysen av ett svenskt medlemskap i EU:s bankunion. I sin artikel skriver han att vi genom stärkt samarbete inom EU skulle få bättre kontroll på de pengar som flödar ”…från Ryssland och tidigare sovjetstater…” in i vårt banksystem och att vi därmed skulle minska riskerna i vårt banksystem. 

Samarbete vad gäller bankreglering och övervakning är helt klart en central del i vårt mycket internationaliserade bank- och finanssystem. Dock är slutsatsen att medlemskap i EU:s bankunion skulle leda till minskade ryska kapitalflöden till våra banker lite svår att förstå. Man kan nämligen redan i dag se vart en stor del av de ryska kapitalflödena hamnar genom att titta på statistik från Bank of International Settlement (BIS), IMF, och länders egna statistikproducenter. Bilden är tydlig, länderna som i dag ingår i EU:s bankunion toppar listorna över var ryska pengar hamnar – se den policy brief jag precis publicerat här.

Från BIS statisk ser vi att Frankrikes banker leder ligan på ryska insättningar och att Belgien, Tyskland samt Österrike också hamnar på topp-tio listan över de länder som tar emot ryska pengar. I linje med artikeln hamnar också Danmark på listan men det är svårt att dra slutsatsen att det skulle ändra sig den dagen de bestämmer sig för att vara med i EU:s bankunion. 

Lyfter vi blicken och tittar bortom insättningar i banker ser vi att vad gäller direktinvesteringar är det Cypern som är överlägsen etta som destination för ryska pengar. Där finns enligt statistiken 187 miljarder dollar i ryska investeringar, vilket är nästan åtta gånger Cyperns egen BNP. Ser vi i stället till portföljinvesteringar är det Irland och Luxemburg som ligger överlägset först i listan av ryska investeringar. Alla dessa länder är euroländer och därmed också med i EU:s bankunion fullt ut.

Kort och gott, ett medlemskap i EU:s bankunion kommer inte på något sätt göra Sveriges banker mindre populära för kapital från Ryssland så att använda det som argument för ett medlemskap är helt enkelt inte relevant när man ser vad statistiken säger oss. Problemet med stora internationella kapitalflöden i våra banker pekar dock på att vi måste ge vår egen Finansinspektion kraftigt utökade resurser för att övervaka att bankerna följer de svenska och internationella regelverk som redan finns, inklusive de vi fått som medlem i EU.

Från mitt perspektiv är dessutom frågan om ryska kapitalflöden helt fel utgångspunkt för en analys av vårt medlemskap i EU:s bankunion. Den helt avgörande frågan är hur bankunionen ska kunna hantera en större bankkris i Europa utan att man har en gemensam finanspolitik. Alla bankkriser värda namnet har hittills krävt att staten eller det internationella samfundet har stoppat in massor med pengar för att rädda ett lands banksystem. I många fall handlar det om att staters statsskuld har ökat med tvåsiffriga belopp i samband med att ett banksystem har räddats. 

I EU:s bankunion är planen (som ännu inte är i funktion eftersom den är så svår att komma överens om) att sätta undan belopp som är en bråkdel av detta och hoppas på att det ändå ska lösa sig den dagen EU har att hantera sin nästa bankkris. Givet hur bra det gick att städa upp i Grekland efter finanskrisen borde kanske EU:s ledare vara lite mer försiktiga vad gäller tankar om solidaritet mellan rikare och fattigare EU länder när det krisar. 

EU som projekt har inte råd med en till kris där skattebetalare och väljare i olika länder ställs emot varandra. Tyvärr riskerar en ofullständig bankunion att göra precis det. Därför ska Sverige inte gå med i bankunionen och det har inget att göra med ryska pengar i våra banker. Det handlar i stället om att rädda det EU som står för något gott.