Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 03:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/migrationsverket-duckar-sitt-ansvar-for-kompetensutvisningarna/

Repliker

”Migrationsverket duckar sitt ansvar för kompetensutvisningarna”

REPLIK DN DEBATT 29/6. Migrationsverkets tolkning av kravet på lön och arbetsvillkor höll inte, skriver Caspian Rehbinder, Timbro.

Mikael Ribbenvik skriver på DN Debatt om regelverket för arbetskraftsinvandring och efterlyser ett annat samtal om arbetskraftsinvandring än fokuset på kompetensutvisningarna, som i stora drag har lösts. Vi borde ”tala om den rekordhöga kompetensinvandring som kommer till Sverige” och hur vi kan stärka de redan stora vinsterna av arbetskraftsinvandringen. Det är en positiv och i stora drag rättvisande bild Ribbenvik målar upp.

Ändå lämnar Ribbenvik en del att önska i sin historieskrivning kring kompetensutvisningarna. Det är sant att domarna från 2015 innebar en strikt tolkning av lagen, men Ribbenvik skriver att domstolen slog fast att Migrationsverket ”ovillkorligt skulle ge avslag till personer som ville förlänga sitt arbetstillstånd” även vid mindre avvikelser. Kompetensutvisningarna skulle alltså vara Migrationsöverdomstolens och inte Migrationsverkets ansvar. Den här förklaringen har Ribbenvik lyft tidigare, men den är felaktig.

Lagen säger att arbetstillstånd får ges om två krav är uppfyllda: Dels ska utlänningen kunna försörja sig själv, dels ska lönen och villkoren inte vara sämre än vad som följer av kollektivavtal eller branschpraxis. Migrationsöverdomstolen slog fast i domarna MIG 2015:11 och MIG 2015:20 att ett arbetstillstånd inte kan förlängas om det första kravet, alltså kravet på inkomst över 13 000 kronor, har understigits under den tidigare tillståndsperioden.

Vad domarna däremot inte skriver om är den andra punkten, att lönen och villkor inte ska vara sämre än vad som följer av kollektivavtal eller branschpraxis. Den frågan behövde tolkas av Migrationsverket, som valde den striktaste möjliga tolkningen och sa att en förlängningsansökan inte kan beviljas om det funnits någon avvikelse – inte bara i förhållande till försörjningskravet, utan också i förhållande till kraven på kollektivavtalsenliga löner och villkor.

Tolkningen gjorde att även personer vars tidigare arbetsgivare hade gjort ett bagatellartat misstag, inte kunde beviljas förlängt arbetstillstånd hos en arbetsgivare som aldrig gjort någonting fel. Den gjorde att personer utvisades för några få kronor i för låg lön (men långt över försörjningskravet) eller kortvariga försäkringsmissar. Tolkningen fick kritik för att vara för långtgående, och inte följa vare sig syftet bakom lagändringarna 2014, eller en mer grundläggande proportionalitetsprincip, men Migrationsverket stod fast.

När Migrationsöverdomstolen sedan kom med de så kallade Luciadomarna (MIG 2017:24 och MIG 2017:25) slog de fast att tolkningen var för restriktiv. I stället måste en helhetsbedömning göras och man ska skilja på försörjningskravet och villkorskravet. Luciadomarna innebär inte att Migrationsöverdomstolen ”vacklat”, utan att Migrationsverkets tolkning inte höll. Att en myndighets tolkning i ett oklart rättsläge inte håller i högsta instans är vanligt och helt oproblematiskt. Det är svårt att förstå varför Ribbenvik verkar lägga prestige i att sakna ansvar för situationen.

Luciadomarna var välkomna, och det är bra att kvarvarande problem med kompetensutvisningar nämns i januariavtalet. Det är också välkommet om vi kan gå vidare med diskussionen. Det är hög tid att ändra det felaktiga narrativet Ribbenvik presenterar om Migrationsverkets hantering av arbetstillstånd. Vi bör lära av historien, gå vidare, och blicka framåt på den arbetskraftsinvandring som nu växer och bidrar med stora värden till Sverige.