Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Repliker

”MP lyckades inte göra politik av klimatfrågan”

REPLIK DN DEBATT 11/9. På samma sätt som Alliansen byggde konflikten kring arbetslinjen så måste Miljöpartiet kunna förklara konflikten inom klimatpolitiken och knyta upp regeringsarbetet kring en sådan berättelse, skriver Lorentz Tovatt (MP), näringspolitisk talesperson.

Birger Schlaugs artikel är inte utan poänger. Men han missar också väsentliga delar i sin analys, artikeln har framför allt två stora brister.

1

Den första är att han inte ger några konstruktiva förslag på hur partiet ska hantera klimatfrågan. Först och främst missar Schlaug en helt central del i sin analys, som vi alla behöver ha med oss i eftervalsdiskussionen. Och det är att Miljöpartiet, bara genom sitt regerande och allt vi gjort denna mandatperiod, har förflyttat hela den klimatpolitiska agendan och debatten. 

Även om delar av borgerligheten gått till val på kraftiga neddragningar och slopad flygskatt så är det något anmärkningsvärt som hänt denna mandatperiod: alla partier tvingas numera ha en klimatpolitik. För fyra år sedan hade Jan Björklund två mantran i klimatdebatten. Det första var att vi behövde mer kärnkraft och det andra var att ”MP vill straffbeskatta allt som rör sig”. Den enda tunga klimatnyhet som Annie Lööf presenterade under förra valrörelsen var att hon backade från att införa en ny fordonsbeskattning för att gå billobbyn till mötes. 

Nu när regeringen tack vare MP flyttat fram position efter position blir det svårare för de andra partierna att backa utvecklingen. Jag skulle kunna rabbla hundratals gröna framgångar, men kanske är en av de mest bestående och värdefulla insatserna just att ha flyttat debatten.

Att efter denna sommar inte lyckas göra klimatfrågan politiskt laddad måste tyvärr beskrivas som ett misslyckande.

Jag själv har länge argumenterat för att MP under många år haft svårt att skapa relevanta konflikter i de frågor som är viktiga för partiet. På samma sätt som Alliansen byggde konflikten kring arbetslinjen så måste Miljöpartiet kunna förklara konflikten inom klimatpolitiken och knyta upp regeringsarbetet kring en sådan berättelse. Här hade man kunnat utnyttja den mest uppenbara klimatkonflikten – flygskatten. I SVT:s vallokalsundersökning så var klimatet inte ens med på topp tio bland de viktigaste frågorna för väljarna. Att efter denna sommar inte lyckas göra klimatfrågan politiskt laddad måste tyvärr beskrivas som ett misslyckande.

2

Den andra stora bristen med Schlaugs resonemang är att han blundar för värdet av regeringsduglighet. Han lyfter att ledningen inte kunnat hantera intern kritik. Jag ger honom faktiskt rätt, men lösningen borde vara den omvända: Partiet måste bli mycket stramare och hårdare i granskningen av sina egna politiker och kandidater. Många av de som lämnat har inte varit sura över MP:s eventuellt uteblivna systemkritik. Om så vore fallet hade de knappast gått till S (största tappet). 

I stället är det något annat som skavt. Jag tror att det delvis handlar om de skandaler som partiet genomlidit. Att ett litet antal personer inom partiet konsekvent ansträngt sig för att skapa krigsrubriker i medierna. Att det framkommit att personer på förtroendeuppdrag visat sig ha fundamentalistiska värderingar. Svaret på detta kan inte vara en än större slapphet. Tvärt om behöver partiet nu ställa sig in på att ändra den interna kulturen. Listor inför kommande val kommer behöva granskas mycket hårdare och partiet kommer behöva utveckla metoder för att lättare utesluta medlemmar.

Listor inför kommande val kommer behöva granskas mycket hårdare och partiet kommer behöva utveckla metoder för att lättare utesluta medlemmar.

Slutligen har Schlaug en viktig poäng i att vi behöver en mer levande ideologisk debatt. Det behövs fler forum för frågan om vad det faktiskt innebär att vara grön på 2000-talet? Vad är det gröna svaret på automatiseringen och en allt mer flexibel arbetsmarknad? Hur skapar vi trygghet och sammanhållning i en värd där kapital växer snabbare än löner? Vad innebär den gröna tolkningen av frihet och solidaritet? Här kan vi hitta unika gröna svar.

Man vinner sällan val på att ställa såhär svåra frågor, men man skapar ett nav av idéer som genom sin aktivitet håller rörelsen vid liv. Och det är nog så viktigt för att partier ska må bra. Här behöver Miljöpartiet fundera igenom hur man kan stötta idédebatt inom partiet och i partiets närhet.

Schlaugs text – och min egen – är bara början på en seriös diskussion som vi som parti nu behöver ta. Men låt oss också ha en bred diskussion om vart vi ska, utan att fastna vid våra egna käpphästar.

DN Debatt.11 september 2018

Debattartikel

Birger Schlaug, fd språkrör Miljöpartiet:
”Grova strategiska misstag sänkte Miljöpartiet i valet”

Repliker

Lorentz Tovatt (MP), näringspolitisk talesperson:
”MP lyckades inte göra politik av klimatfrågan”

Per Gahrton, fd språkrör MP (1984-1985):
”MP har varit för svagt för att kunna regera utan att bestraffas”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.