Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/normalfordelningen-har-inget-med-dagens-betygssystem-att-gora/

Repliker

”Normalfördelningen har inget med dagens betygssystem att göra”

REPLIK DN DEBATT 6/6. Lars Melins argumentation innehåller allvarliga brister på flera områden och slår helt fel. Visst kan bedömningsarbete vara svårt och visst finns det problem med dagens betygssystem, men att betygen inte är normalfördelade är inte ett problem, skriver Werner Gerholm, fil lic i matematikämnets didaktik, biträdande rektor.

Lars Melins debattartikel om det svenska betygssystemet berör ett högaktuellt och mycket viktigt område inom den svenska skolan. Melins argumentation bygger i korthet på uppfattningen att de flesta mänskliga egenskaper är normalfördelade, därför borde betygen vara normalfördelade och eftersom betygen inte är normalfördelade så gör lärarna fel. Lärarkåren borde hålla emot och stärka sin profession. Ingen förespråkar betygsinflation, men argumentationen innehåller enligt mig allvarliga brister på flera områden och slår helt fel.

Till att börja med är det inte säkert att till exempel matematisk kunskap skulle vara normalfördelad, möjligen kan vi anta att förmågan att lära sig matematik är det. Men även om kunskapen skulle vara normalfördelad, som Melin påstår, betyder inte det att medelvärdet är konstant. Medellängden på svenska män har på 150 år ökat med nästan 15 cm. Den som ansågs lång på 1850-talet skulle i dag alltså betraktas som normallång. Samma förskjutning kan man se på IQ test och kunskaper förändras också över tid. Dagens unga behärskar till exempel internet på ett sätt som ingen gjorde för 20 år sedan.

De nationella proven finns som stöd för lärarens betygssättning, men det finns ingenting som säger att betygen ska vara normalfördelade. Resultaten på riksnivå för de nationella proven är inte heller normalfördelade.

Dagens betygssystem är kunskapsrelaterat vilket innebär att läraren undervisar i ämnet eller kursen för att sedan bedöma elevernas prestationer i förhållande till fastställda kunskapskrav. De nationella proven finns som stöd för lärarens betygssättning, men det finns ingenting som säger att betygen ska vara normalfördelade. Resultaten på riksnivå för de nationella proven är inte heller normalfördelade. Vilket inte är förvånande. Syftet med betygssystemet är nämligen inte att sortera ut de 7 procent ”bästa” eller ”sämsta” eleverna, utan att visa vad en elev kan i relation till de fastställda kunskapskraven.

Vi ska i dagens system alltså glädjas åt höga betyg och resultat på nationella prov. Självklart förutsatt att lärarna inte medvetet bryter mot skolverkets regler om bedömning och betygsättning. Det innebär nämligen att våra barn och ungdomar har lärt sig mer. Är bedömningsarbetet svårt? Ja, det kan det vara, men ingen är bättre lämpad än den svenska lärarkåren. Att som Melin uppmana lärare att hålla tillbaka betyg i detta system är att uppmana till tjänstefel. Vem vill ha en lärare som medvetet försöker hålla igen elevernas utveckling eller sätter lägre betyg än vad skolverkets regelverk föreskriver?

Hur är det med Melins egna kollegor – universitetslärarna? De har ett liknande betygssystem, men äger, till skillnad från lärarna i grund- och gymnasieskolan, hela bedömningsprocessen, från kursens innehåll till betygssättning. Inte heller här är betygen normalfördelade utan spretar mellan olika kurser och institutioner (Sveriges universitets och högskoleförbund 2015). 

Det ironiska är att Melins, enligt mig felaktiga, kritik av lärarkåren i högre utsträckning slår tillbaka på honom själv och kollegorna på Stockholms universitet.

Det är i och för sig inte heller så märkligt. Stockholms universitet är tydliga med att ”Betygen bestäms utifrån studentens prestation i förhållande till kursens förväntade studieresultat och betygskriterier, oberoende av andra studenters prestationer.” Precis som betygssystemet i grund- och gymnasieskolan. Det ironiska är att Melins, enligt mig felaktiga, kritik av lärarkåren i högre utsträckning slår tillbaka på honom själv och kollegorna på Stockholms universitet. För visst får vi anta att Melins institution inte betygsätter sina studenter utifrån en normalfördelning som universitetet själva tar avstånd ifrån?

Visst kan bedömningsarbete vara svårt och visst finns det problem med dagens betygssystem, men att betygen inte är normalfördelade är inte ett problem.