Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Oberoendet inte ett frikort”

SLUTREPLIK. Att göra problemen i Riksrevisionens ledning enbart till en fråga om felrekryteringar, såsom Gunnar Axen gör i sin replik, är att göra det lätt för sig, skriver Louise Bringselius och Marja Lemne.

Formerna för rekryteringen behöver onekligen ses över – om detta är vi överens med Axen och det skriver vi också i vår artikel. Men problemet bakom de missförhållanden som har uppdagats är större än så, menar vi. Till skillnad från många andra har vi därför inte heller tagit ställning i frågan om huruvida riksrevisorerna Ulf Bengtsson och Margareta Åberg bör avgå. Vi menar att dagens kris bör förstås som en del av ett större sammanhang.

För att förstå problemen kan man jämföra med Riksbanken som också har en självständig position under riksdagen. Riksbanken debatterades ingående för ett par år sedan, kopplat till hur de använde sin frihet. Vissa menade att man hade blivit självsvåldig i riksbanksdirektionen. En av de främsta kritikerna var den tidigare vice riksbankschefen Lars E O Svensson. Peter Wolodarski förklarade (DN 15/6 2014) att det var dags att riksdagen återtog initiativet.

I båda dessa fall har det skett glidningar i uppdragstolkningen och försök att utvidga uppdragen. Riksdagen har uttryckt skarp kritik mot dessa glidningar inom Riksrevisionen (Sveriges riksdag 2008/09:URF1, URF3) och man gjorde 2010/2011 vissa lagändringar för att förhindra det framöver. Men många problem kvarstår. Bland annat kan man nu på nytt se tecken på att myndigheten närmar sig politiken, vilket ligger utanför deras uppdrag.

Debatten kring Riksbanken kom initialt att reduceras till en bemanningsfråga. Flera talade om dålig personkemi i direktionen. Senare kom riksdag dock att vidta åtgärder, såsom att låta externa internationella experter utvärdera Riksbanken. Samtliga förslag från Gunnar Axen gäller dagens riksrevisorer och rekryteringsprocessen. Därmed minskar pressen på riksdagen att införa de strukturella förändringar som vi anser nödvändiga. Nuvarande riksrevisorer är den mest meriterade konstellation som man har haft hittills såväl i fråga om akademiska meriter som tidigare chefserfarenheter. Det fanns skäl för KU att förmoda att de alla skulle sköta sitt uppdrag på ett utmärkt sätt. Rekryteringen lämnar en del att önska, men frågan sträcker sig bortom denna.

Riksrevisorerna i Sverige har betydligt mer makt än riksrevisorer i övriga nordiska länder. Det finns därför en gräns för hur fritt spelrum de bör ha. Oberoende ska inte föranleda beröringsskräck och det vaccinerar inte mot ansvar. Oberoende ska inte heller vara ett frikort för myndighetsledningen att designa alla processer och strukturer utan huvudmannens delaktighet. Tvärtom, utan styrning riskerar den självständighet som var tänkt som en garant för demokratin att i stället skapa ett demokratiskt underskott. Om riksdagen blir mer tydlig i sin styrning av Riksrevisionen kan också legitimiteten öka.

DN Debatt. 13 juli 2016

Debattartikeln
Forskarna Louise Bringselius och Marja Lemne:
”Riksdagen måste axla sitt ansvar för Riksrevisionen”

Repliker
Louise Bringselius och Marja Lemne:
”Oberoendet inte ett frikort”
Gunnar Axén, ledamot i Riksrevisionens styrelse 2003–2006:
”Överväg öppna utfrågningar av kandidater” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.