Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-23 19:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/okande-risker-om-40-ar-gamla-reaktorer-drivs-vidare/

Repliker

”Ökande risker om 40 år gamla reaktorer drivs vidare”

REPLIK DN DEBATT 14/1. Sverigedemokraterna vill att Vattenfall ska tvingas att fortsätta driva R1 och R2. Riksdagen ska alltså, baserat på SD:s otillräckliga kunskaper, bestämma hur bolaget ska hantera åldrade reaktorer med avseende på ekonomi och säkerhet. Men samtidigt vill SD ge företaget frihet att fatta beslut om investeringar i nya reaktorer. Varför fria händer bara i det ena fallet? skriver Per Kågeson.

Jimmie Åkesson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD) hävdar att beslutet att stänga Ringhals 1 och 2 (R1 och R2) efter 45 års drift utgör en ”förtida avveckling”. Men med tanke på att de konstruerades för 40 års drift framstår ”sen avveckling” som en mer adekvat beteckning.

EU-kommissionen skrev 2013 i förslaget till revidering av kärnsäkerhetsdirektivet att: ”Åldrande säkerhetsrelaterade strukturer, system och komponenter i en kärnteknisk anläggning, och särskilt försprödning av de delar som av praktiska skäl är svåra att ersätta, såsom reaktortryckkärl, innebär en naturlig gräns för godtagbar fortsatt drift. Från såväl säkerhetsteknisk som ekonomisk synpunkt är gränsen för den operativa livslängden vanligtvis 40 år efter det kommersiella idrifttagandet.”

De säkerhetsmässiga skillnaderna mellan reaktorgenerationerna måste beaktas. Ett exempel är att de äldsta kokarreaktorerna (bland dem R1) har utvändiga huvudcirkulationskretsar. Vatten tillförs underifrån genom rör som är förlagda utvändigt om reaktortanken. Ett brott på ett sådant rör kan medföra ett hastigt tryckfall som gör att vattnet i reaktorn snabbt förångas. Eftersom skadan finns i anslutning till tankens botten kan man inte återfylla den. I stället får man förlita sig på härdstrilar som måste ha så hög kapacitet och precision att vatten når alla mellanrum mellan bränslestavarna. 

Att testa detta under realistiska omständigheter är inte möjligt. Om nödkylningen inte fungerar perfekt kan hettan deformera delar av härden och leda till en härdsmälta. Senare kokarreaktorer (Oskarshamn 3 och reaktorerna i Forsmark) har huvudcirkulationspumpar som förlagts invändigt så att de skyddas av reaktortanken.

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) sökte 2012 bedöma förutsättningarna för förlängd drift av reaktorer. Rapporten diskuterar problem som kan uppkomma efter långvarig drift, till exempel försprödning och utmattning av reaktorkärl och andra vitala komponenter. Flertalet svenska reaktorer (inklusive R1 och R2) har genomgått effekthöjningar sedan de togs i bruk. SSM konstaterar att detta ökar risken för korrosion, vibrationer och bestrålningsförsprödning av reaktortanken.

Med ringa storlek och kort byggtid har små reaktorer bättre förutsättningar än megaprojekten att möta framtida efterfrågan om denna inte kan klaras med enbart förnybar produktion.

Genom att tanken hos en tryckvattenreaktor (R2) är förhållandevis liten utsätts materialet för en högre bestrålningsgrad och försprödas snabbare än godset i en kokarreaktortank. SSM uppmärksammar att samtliga reaktorer beträffande risk för utmattning har dimensionerats mot tidigare säkerhetsregler som inte tog hänsyn till att reaktorvattenmiljön med tiden kommer att bidra till uppkomst av utmattningssprickor i områden där man vid konstruktionstidpunkten inte förväntade sig sådana.

Sverigedemokraterna vill att Vattenfall ska tvingas att fortsätta driva R1 och R2. Riksdagen ska alltså (baserat på SD:s otillräckliga kunskaper) bestämma hur bolaget ska hantera åldrade reaktorer med avseende på ekonomi och säkerhet. Men samtidigt vill SD ge företaget frihet att fatta beslut om investeringar i nya reaktorer. Varför fria händer bara i det ena fallet?

Klimatpolitiken förväntas leda till att efterfrågan på el ökar med 30–40 procent. Det kan då bli svårt att klara effektbalansen utan ett ytterligare reglerbart kraftslag som tillsammans med vattenkraften kompletterar vindkraften. Men i så fall vore det bättre att bygga nya reaktorer än att fortsätta använda anläggningar som konstruerades för 50 år sedan.

En konsekvens av att bygga en ny stor kärnreaktor (1500 MW) är att följderna för effektbalansen av oplanerade stopp kan bli betydande. Att satsa på flera små reaktorer i stället för en stor kan vara ett sätt att begränsa risken för ett stort momentant bortfall. Alternativt krävs en stor effektreserv.

En möjlighet kan vara att bygga små reaktorer som förläggs i bergrum. Med ringa storlek och kort byggtid har små reaktorer bättre förutsättningar än megaprojekten att möta framtida efterfrågan om denna inte kan klaras med enbart förnybar produktion. Men då behöver den svenska energiöverenskommelsen ändras, eftersom den föreskriver att man inte får bygga fler nya reaktorer än det antal som tas ur drift.