Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 17:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/okritisk-hyllning-av-marknaden/

Repliker

”Okritisk hyllning av marknaden”

REPLIK DN Debatt 29/12. I sin debattartikel gör tre forskare på forskningsinstitutet Ratio det lätt för sig när de avfärdar behovet av en politik som ser till annat än marknadens intressen när det gäller statligt företagsstöd, skriver Bengt Johannisson, professor emeritus i entreprenörskap.

Rätta artikel

DN-debatt den 29 december hävdar Ratio-forskarna Nils Karlson, Christian Sandström och Karl Wennberg att politiker mest häller grus i ett annars väloljat marknadsmaskineri. Argumenten hämtar de från en färsk sammanställning av internationell och självproducerad forskning som helgar det avsedda ändamålet. I rapporten "Innovationspolitik för tillväxt" saknas dock reflexioner kring varför den svenska ekonomin just nu, trots en förment bedrövlig politik, går som gamla tiders tåg.

Nog för att det svenska samhällets både formella och informella institutioner behöver utmanas och effektiviseras. Men att på den grunden helt avfärda behovet av en politik som ser till annat än marknadens intresse förefaller både ansvarslöst och ogenomtänkt. I åtminstone tre avseenden gör författarna det lätt för sig.

För det första genom att behandla Sverige utanför storstadsregionerna som icke-existerande. En närings- och innovationspolitik som ska ge hela Sverige en chans att leva måste armeras via andra politikområden om inte det icke-metropola Sverige skall duka under för marknadskrafterna. Författarna nonchalerar helt den generella svenska välfärden som en plattform för bland annat företagande. Den välfärd som inte minst skapat ett rejält utrymme för "bidragsentreprenörskap" inom skola och vård, ett entreprenörskap som författarna hånar när det praktiseras på andra områden.

För det andra ser man näringslivet som samhällets enda närande sektor. Rapportförfattarna beklagar inte minst det svala intresset för och begränsade förmågan hos svenska universitet och högskolor att utöva innovativ verksamhet. Men deras främsta uppgift är faktiskt att främja generell kunskapsutveckling och föra ut den i samhället via examinerade studenter. För att det arbetet ska bli mer framgångsrikt är det högst angeläget att i högre grad stödja denna kompetensöverföring till företag och andra arbetsgivare. På sikt gagnar det alltså Sverige mer att ge universitet och högskolor rejäla resurser för kompletterande lärlingsutbildning än att skapa större vinstutrymme för företag.

För det tredje menar författarna att de nu avslöjat att finansiellt kapital inte är så viktigt som man tidigare trott för ett innovativt och vitalt näringsliv. Men redan för ett decennium sedan kunde vi vid nuvarande Linnéuniversitetet visa att för landets snabbväxande – så kallade "Gasellföretag" – spelar finansiellt kapital en underordnad roll som källa till expansion. Kunskapskapital är långt viktigare. Vi kunde också visa att lika viktigt för företagens utveckling som kompetens är socialt kapital i form av personliga kontakter, inte minst i företagens närmiljö. Detta om något visar att bara ett företagande som på sin plats är invävt i det svenska samhället kan både dra nytta av och bidra till dess utveckling.