Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 03:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/omfattande-vetenskapligt-underlag-for-effekter-pa-manniskors-halsa/

Repliker

”Omfattande vetenskapligt underlag för effekter på människors hälsa”

SLUTREPLIK DN DEBATT 14/11. Först Björn Gillberg och nu senast Magnus Ingelman-Sundberg och Lennart Dencker har replikerat på vår debattartikel. Vi välkomnar att ämnet engagerar och väcker känslor. Det ger oss också möjligheten att bemöta den rad felaktigheter som författarna framför, skriver Jytte Guteland (S) och Margot Wallström (S) tillsammans med miljökemisten Åke Bergman.

Den uppmärksamme läsaren har noterat att vi driver på för skärpta regler. EU:s kemikalielagstiftning Reach är inte perfekt. Det är dock viktigt att komma ihåg att det innan Reach inte över huvud taget fanns någon sammanhållen kemikalielagstiftning eller gemensam myndighet i EU som satte försiktighetsprincipen i centrum. Ansvaret att bevisa att en substans var farlig låg helt och hållet på samhället och dess institutioner i stället för hos kemikalieproducenterna.

Att som miljökommissionär driva igenom ett system för att testa, utvärdera och reglera kemikalietillverkningen i Europa renderade en samlad motattack från industrin, samtidigt som EU-länderna skulle övertygas om att kostnaderna var överkomliga och att de inte skulle behöva sänka sina egna skyddsnivåer. Det var en tuff politisk strid att utkämpa mot penningstarka intressen, det har Björn Gillberg helt rätt i.

Fördelen med Reach är emellertid att det är ett system som kan användas för att stärka tillsynen och föra till nya substanser. I vår artikel ger vi några exempel på hur detta bör göras. Vi noterar att Björn Gillberg, i det fall han har egna förslag på åtgärder, håller dem för sig själv.

Vidare, det är med stor förvåning vi ser att toxikologiprofessorerna Magnus Ingelman-Sundberg och Lennart Dencker negligerar de miljö- och hälsorisker som hormonstörande kemikalier utgör.

De påstår att det inte finns några bevis för att exponering av syntetiska hormonstörande ämnen har betydelse för vår hälsa. Det är både anmärkningsvärt och fel. 

Det vetenskapliga underlaget för hormonstörande effekter på människors hälsa är omfattande. Ett närliggande exempel kommer från resultaten av EU-projektet EDC-MixRisk där en rad hormonrelaterade effekter påvisas hos barn till värmländska mödrar. Mödrarnas exponering för komplexa blandningar av kemikalier visar på minskad födelsevikt, effekt på könsutvecklingen, och språkfördröjning hos deras barn. Studien är bara en i raden av vetenskapliga arbeten som kraftigt motsäger påståendena från Ingelman-Sundberg och Dencker. Att bortse från dessa vetenskapliga resultat är djupt oansvarigt.

Att vi nu ser halter av klorparaffiner i Margots och Jyttes blod, som är lika höga som de halter som uppmättes av PCB och DDT på 70-talet i exempelvis modersmjölk, är alarmerande. Vi vet att klorparaffiner är giftiga för vattenlevande organismer, att de graderas som ”möjligen cancerframkallande” för människa och att de också bland annat har effekter på sköldkörteln. Medan ämnen som PCB och DDT minskat tack vare lagstiftning saknas alltså samma reglering för klorparaffiner som helhet. Detta är orimligt och inte hållbart.

Detsamma gäller för argumentet om doser. Det är välkänt inom vetenskapen att hormonstörande kemikalier kan verka i låga doser och att de inte nödvändigtvis följer det dos-/responssamband som Paracelsus presenterade för 500 år sedan. Det är dock det sambandet som Ingelman-Sundberg och Dencker hävdar gäller också fortsättningsvis. Därutöver trivialiserar de båda frågan om hormonstörande kemikaliers betydelse med argument om kemofobi och känslostyrda reaktioner.

För oss är läget glasklart. Modernare och skarpare regler mot hormonstörande kemikalier gynnar människors hälsa. De tillträdande EU-kommissionärerna har nu både tillfället och skyldigheten att agera. Debatter som denna kan också bidra till att vi talar mer om de kemikalierisker som föreligger, så att samhället agerar för att öka skyddet och ge människor möjlighet till egna val. Det välkomnar vi.