Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-24 04:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/onyanserad-kritik-av-var-undersokningsmetod/

Repliker

”Onyanserad kritik av vår undersökningsmetod”

SLUTREPLIK DN DEBATT 19/2. Vi uppskattar forskarnas påminnelse i repliken om att betrakta undersökningsresultat från svåra miljöer med försiktighet. Vi instämmer även i deras uppmaning till politiker och civilsamhällets organisationer att ta del av vetenskapliga undersökningar samt slutsatser när det gäller förhållanden i utsatta områden. Det finns emellertid inte något motsatsförhållande mellan detta och att också lyssna till åsikter från boende i dessa områden, skriver företrädare för Stockholms handelskammare.

Rätta artikel

I vår artikel beskrev vi några av huvudresultaten från en ny undersökning där människor som själva bor Stockholms utsatta områden får göra sin röst hörd i en lång rad frågor. Undersökningen diskuteras och sammanfattas i Stockholms Handelskammares rapport ”Raka svar – så är det att bo i ett utsatt område”.

Sex forskare från Södertörns högskola skriver i en replik att rapporten innehåller brister samt antyder att den är politiskt färgad.

Stockholms Handelskammare välkomnar diskussionen om hur man ska se på situationen i utsatta områden. I grunden tycks vi vara helt ense om vikten av att öka förståelsen för människors tillvaro i utsatta områden.

Däremot bygger forskarnas replik på en delvis onyanserad kritik avseende metoden för vår undersökning. Det är väl känt att undersökningar i dessa områden och i den valda målgruppen är förknippat med metodologiska utmaningar. Svårigheten med att uppnå en relativt hög svarsfrekvens har vi redovisat transparent i såväl rapporten som i vår debattartikel.

Beträffande svarsfrekvensen som sådan är vi väl medvetna de problem som detta kan föra med sig. Däremot är svarsfrekvensen för en undersökningsmålgrupp som denna generellt låg. Det visar liknande undersökningar. En svarsfrekvens om drygt nio procent är inte att per automatik att betrakta som ”låg”.

Beträffande metoden för att uppnå 500 svarande – det som skribenterna kallar för ”fylla upp” – kan kortfattat beskrivas så här:

När det första slumpmässiga urvalet var genomringt tillräckligt många gånger fyllde vi upp med ett nytt, begränsat urval i vilket vi strävade efter att i totalresultatet få en tillfredsställande fördelning vad gäller utsatta områden, riskområden och särskilt utsatta områden samt vad gäller ålder på de svarande. I detta urval hade vi således en svag över- respektive underrepresentation från vissa typer av områden och åldrar.

Det stämmer inte att svarsfrekvensen, vilken vi visserligen gärna hade sett var högre, undergräver utfallet av undersökningen. De 500 svarandes bakgrund i termer av ålder, kön, utsatthetsgrad och huruvida man är född i Sverige eller utomlands gör att fördelningen av de svarande är representativ för utsatta områden.

Skribenterna skriver att frågeställningarna i teorin skulle kunna leda de svarande fram till ”antaglig politiska agenda” eftersom man menar att det saknas frågeställningar om exempelvis skolan.

Varken undersökningen eller rapporten har drivits av en särskild agenda. Vår drivkraft har varit att låta de människor som bor i utsatta områden komma till tals.

Läser man rapporten framgår tydligt att de som tillfrågats i undersökningen fått ta ställning till mångfacetterade frågor som bland andra rör de senaste årens utveckling för föreningslivet, affärer och butiker, möjligheten att få tag i en bostad och för den delen även skolor och utbildning.

Vi uppskattar forskarnas påminnelse om att betrakta undersökningsresultat från svåra miljöer med försiktighet. Vi instämmer även i deras uppmaning till politiker och civilsamhällets organisationer att ta del av vetenskapliga undersökningar samt slutsatser när det gäller förhållanden i utsatta områden. Det finns emellertid inte att det finns något motsatsförhållande mellan detta och att också lyssna till åsikter från boende i dessa områden.

Akademin har en mycket viktig roll att spela vad gäller att fylla kunskapsluckor och bidra med vetenskapligt förankrat underlag för kloka reformer. Men även näringslivet kan och vill bidra. Utanförskapet och de sociala slitningarna är något som berör oss alla. Utifrån resultaten i vår undersökning kan vi lära oss en hel del.