Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/osakerhet-om-ccs-teknikens-kostnader-okar-behovet-av-strategi/

Repliker

”Osäkerhet om CCS-teknikens kostnader ökar behovet av strategi”

SLUTREPLIK DN DEBATT 27/5. Jonas Grafström har rätt i att det är svårt att förutse hur kostnaden för CCS-tekniken kommer att utvecklas. Men denna osäkerhet förstärker ytterligare behovet av en tydlig nationell strategi, skriver tre Chalmersforskare.

Jonas Grafström skriver i en replik på vår artikel om behovet av en nationell strategi för lagring av koldioxid att vi underskattar svårigheterna med att planera vägen till negativa utsläpp. Grafström verkar ha läst vår artikel slarvigt. Hela poängen med artikeln och den rapport den bygger på är att just svårigheterna gör det särskilt angeläget med en sammanhållen strategi och ett tydligt mål om implementering av den så kallade CCS-tekniken. Det är en strategi som tar fasta på att skapa förutsättningar för investeringar i CCS, inte någon slags masterplan som Grafström verkar ha läst in i det vi skrev.

CCS – avskiljning, transport och lagring av koldioxid – kommer med all sannolikhet att vara nödvändigt om vi ska klara Sveriges utsläppsmål och det globala temperaturmålet. Och vi måste snabbt komma igång med arbetet för att få det på plats. Det är inte tekniken som saknas, men det måste skapas långsiktiga förutsättningar för investeringar i tekniken.

Grafström skriver att om företag kan tjäna pengar på CCS så kan det ske betydligt större investeringar än vad staten mäktar med, ”plan eller ej”. Vi håller med om att det behöver bli lönsamt för företagen, och därför efterfrågar vi också nya sätt att prissätta klimatåtgärder. Staten kan hjälpa till för att underlätta för demonstration av tekniken och minska den finansiella risken för tidiga projekt, men på sikt måste samhället, det vill säga vi kunder, betala för att nödvändiga minskningar av koldioxidutsläppen ska komma till stånd. Här gör vi bedömningen att det finns en betydande potential för att etablera affärsmodeller som prissätter koldioxid nära slutkonsumenter. Speciellt då det i många fall skulle innebära att priset på slutprodukter och tjänster inte skulle öka mer än marginellt.

Det behövs också affärsmodeller för negativa utsläpp. Sådana skulle även kunna öka intresset för CCS i pappers- och massaindustrin. Eftersom deras utsläpp huvudsakligen har biologiskt ursprung saknar de i dag incitament att ta hand om utsläppen. Men de kan spela en nyckelroll för Sveriges möjligheter att nå målet om netto nollutsläpp till år 2045, och därefter negativa utsläpp.

Grafström har rätt i att det är svårt att förutse hur kostnaden för CCS-tekniken kommer att utvecklas. Men denna osäkerhet förstärker ytterligare behovet av en tydlig nationell strategi. Vi instämmer helt i Naturvårdsverkets slutsats i deras nya underlag till regeringens kommande klimatpolitiska handlingsplan: ”Potentialen för negativa utsläpp i Sverige är stor, särskilt för avskiljning och lagring av biogen koldioxid (bio-CCS), men kräver styrning och åtgärder från staten för att kunna genomföras.”