REPLIK DN DEBATT 17/6. Riksbanken motsätter sig regeringens förslag att banken ska avveckla en del av valutareserven. Men dagens ordning, att Riksbanken har rätt att låna upp valuta och öka statsskulden utan att regering och riksdag kan motsätta sig det, är minst sagt otillfredsställande ur demokratisk synpunkt, skriver nationalekonomen Harry Flam.
Regeringen vill att Riksbanken avvecklar den del av valutareserven som består av lån från Riksgälden på ca 250 miljarder kronor. Detta motsätter sig Riksbanken på DN-debatt den 17 juni. Halva lånet togs upp 2009. I motiveringen till lånet skrev Riksbanken: ”Förstärkningen av valutareserven är temporär och bör avvecklas när all extraordinär utlåning till bankerna [under finanskrisen] har upphört och andra statliga stödåtgärder med anledning av krisen avvecklas.” Detta har Riksbanken alltså inte gjort.
Andra halvan av lånet togs upp i december 2012 med motiveringen: ”Förstärkningen är temporär och bör avvecklas när det bedöms lämpligt med hänsyn till omvärldsutvecklingen och storleken på åtagandena mot IMF.” Trots att omvärldens tillstånd nu är mycket bättre och att åtagandena mot IMF är statens och inte Riksbankens – Riksbanken använde ett svepskäl – har denna del av lånet heller inte avvecklats. Detta kostar skattebetalarna sammanlagt cirka en halv miljard kronor varje år.
Riksbanken anser numera att den upplånade delen av valutareserven behövs för att stötta banker som vill ha men inte själva kan låna upp utländsk valuta i en kris. Regeringens förslag innebär att lånen avvecklas men att Riksbanken i stället ni när behov uppstår ska få lagfäst rätt att låna upp valuta av Riksgälden i obegränsad omfattning. Men Riksbanken befarar att Riksgälden inte kan göra det tillräckligt snabbt och att det kommer att kosta mer än att låna i förväg (och tydligen mer än en halv miljard kronor per år).
Finansinspektionen och Riksgälden konstaterar i sina remissvar på regeringens förslag, som de stödjer, att bankerna numera tvingas ha en buffert i utländsk valuta som motsvarar behovet under en månad i en allvarlig kris. Riksgälden säger att man kan låna så mycket som Riksbanken kan behöva på högst tio arbetsdagar. Dessutom har de allmänna kraven på kapital- och likviditetstäckning för bankerna skärpts avsevärt vilket minskat riskerna för enskilda banker.
Mot denna bakgrund är det svårt att förstå att Riksbankens motsätter sig ett förslag som ökar dess kapacitet att ge stöd i kris. Dessutom innehåller förslaget fortfarande en möjlighet för Riksbanken att låna upp valuta i förväg om det finns synnerliga skäl. Dagens ordning, att Riksbanken har rätt att låna upp valuta och öka statsskulden utan att regering och riksdag kan motsätta sig det, är minst sagt otillfredsställande ur demokratisk synpunkt.
I inlägget på DN Debatt tycks Riksbanken mena att den upplånade delen av valutaresen är en viktig faktor bakom Sveriges ekonomiska framgångar de senaste decennierna och att utvecklingen äventyras om den avvecklas. Här överskattar kanske Riksbanken valutareservens bidrag något. Jag tror att andra faktorer som den framgångsrika budgetsaneringen efter 90-talskrisen, Riksbankens självständighet, inflationsmålet, det finanspolitiska ramverket med budgettak och överskottsmål, låg offentlig skuldsättning (som sänks ytterligare när den upplånade delen av valutareserven avvecklas), industriavtalets lönesättningsprinciper samt det goda samarbetet under finanskrisen mellan regering och olika myndigheter inklusive Riksbanken var och en för sig har haft mycket större betydelse.