Repliker. ”Otydligt innehåll i vidareutbildningen kan avskräcka sjuksköterskor”

Social­styrelsen har konstaterat att ”de ekonomiska incitamenten för sjuksköterskor att vidareutbilda sig är svaga”. Det är inte underligt att människor med studielån, amorteringskrav och småbarn drar sig för att gå en utbildning som kommer att ta många år att tjäna in efteråt. Det ska inte vara en förlustaffär att specialisera sig till ett bristyrke. Vi föreslår därför att Sverige inför en nationell modell som ger rimliga villkor för den som utbildar sig till specialistsjuksköterska.

Vi anser att goda utbildningsvillkor, bättre löneutveckling och hållbar arbetsgivarpolitik är de enskilt viktigaste faktorerna för att säkra tillgången till specialistsjuksköterskor och god vård för sjuka människor. Utan dessa förbättringar kommer vi inte i mål.

Bland de förslag utredningen (SOU 2018:77) faktiskt lämnar finns många kloka rekommendationer. Vi välkomnar ökade krav på och möjligheter till fortbildning, fler förenade anställningar, liksom stärkt verksamhetsförlagd utbildning och vårdvetenskaplig forskning. Likaså är det ett gott förslag att genom lagstiftning säkerställa att vård utförs av den som har kompetens för arbetsuppgiften.

Tre fasta specialiseringsinriktningar är dock på tok för få. Det är inte rimligt att alla andra inriktningar ska initieras och utformas av lärosätena själva ; det är ju avgörande för god sjukvård och för sjuksköterskeyrkets utveckling att arbetsgivare vet vad specialisering innebär. ”Ansvariga inom vården vet inte vilken kompetens medarbetarna har”, skriver utredarna i sin artikel. Med den modell de själva föreslår kan samma yrkestitel innebära många olika saker. Detta är fel väg att gå.

Otydligt utbildningsinnehåll kan avskräcka sjuksköterskor från vidareutbildning och göra att de inte får arbetsuppgifter som motsvarar deras kompetens. Det är en risk vi inte har råd att ta.

Vi behöver fler specialister, inte färre. Därför ska vi inte luckra upp möjligheterna att specialisera sig, utan öka dem. Sjuksköterskors specialistinriktningar bör följa de medicinska specialiteterna i sjukvården. Innehållet i varje inriktning ska inte vara godtyckligt och kortsiktigt, utan i stället samordnas mer på nationell nivå.

Slutligen är det ett klokt förslag att inrätta avancerade kliniska sjuksköterskor inom fler områden, eftersom det kommer att höja sjukvårdens kvalitet och kontinuitet och samtidigt avlasta läkare, sjuksköterskor och andra kollegor. Ska denna yrkesgrupp bli klinisk verklighet måste det finnas möjlighet att ta en magisterexamen inom samtliga specialistinriktningar. Vi vill därför att både magisterexamen och yrkesexamen erbjuds som alternativ vid samtliga specialistutbildningar för sjuksköterskor.

En rad problem i vården beror på bristen på specialistsjuksköterskor. Vi vill lösa problemet där det uppstått: genom långsiktighet, ett arbetsliv med ökade möjligheter till fortbildning och sjukvårdsutveckling och med riktigt god arbetsgivarpolitik.