SLUTREPLIK. Det är bra att regeringen nu ska se över den modell som ska användas för biståndsavräkningarna. Regeringens utgiftsmodell och Migrationsverkets kostnadsmodell har nämligen ett gemensamt problem – ingen av modellerna baseras på en beräkning av de förväntade kostnaderna för de nya asylsökande, skriver Staffan Landin och Henrik Westander.
Statssekreteraren i Utrikesdepartementet, Ulrika Modéer, kritiserar vår artikel på DN Debatt (16/2). Modéer skriver att det inte stämmer att regeringskansliet skulle ha ”tvingat fram” högre biståndsavräkningar för kostnader för asylmottagande, genom att uppmana Migrationsverket att ändra sin prognos för asylkostnader. I stället, skriver Modéer, har Migrationsverket ”ombetts” att redovisa en viss kostnadsprognos.
Men det är bara att läsa innantill vad regeringskansliet skrev i sitt mejl till Migrationsverket den 7 februari: ”… till nästa prognos måste ni använda prognosen för 1:2, inte årsredovisningen. Kan ni skicka in ett nytt underlag så fort som möjligt.” Ordet ”måste” var understruket och den sista meningen hade inget frågetecken, eftersom det inte var en fråga.
Modéer har helt fel när hon skriver att den ”den alternativa prognosmodellen” Migrationsverket ville införa ”riskerar att bli missvisande eftersom den utgår från att dygnskostnaden för asylsökande ska vara densamma som den var 2015 för varje år fram till 2020”. Dygnskostnaden uppdateras nämligen en gång om året, senast den 22 februari med nya siffror för 2016.
Dessutom blir det smått pinsamt att regeringen själv använder den kritiserade ”alternativa prognosmodellen” när det gäller avräkningarna för Migrationsverkets administrationskostnader (1:1).
Det är bra att regeringen nu ska se över den modell som ska användas för biståndsavräkningarna. Regeringens utgiftsmodell och Migrationsverkets kostnadsmodell har nämligen ett gemensamt problem – ingen av modellerna baseras på en beräkning av de förväntade kostnaderna för de nya asylsökande.
Riksrevisionen varnade i sin rapport för att ”de avräkningar som görs inte motsvarar förutsedda kostnader under året, vilket kan få stor effekt på tillgängliga resurser för biståndsverksamheten”. Och de ansåg att ”avräkningar som är tydligare kopplade till beräknade kostnader för det kommande budgetåret skulle kunna bidra till en större förutsägbarhet för biståndsverksamheten”. Regeringen bör snarast följa Riksrevisionens råd, vilket kan minska avräkningarna med ett par miljarder under 2017.
Den översyn som regeringen nu har inlett måste ske i öppenhet och med parlamentariskt deltagande samt inledas med en oberoende granskning av huruvida avräkningarna följer OECD:s biståndsregler.
Regeringen värnar om biståndets kvalitet och den borde ha uppsnappat i alla fall något av alla varningstecken på att biståndsavräkningarna till flyktingmottagningen är alldeles för höga.
Ett varningstecken var den omotiverade ökningen av avräkningen i år. För 2016 bedömde regeringen att de cirka 34.000 asylsökande som förväntades under året innebar 5,9 miljarder kronor i avräkningar från biståndet. I dag när vårbudgeten förhandlas som bäst, visar modellen att samma antal asylsökande plötsligt innebär 7,4 miljarder kronor i avräkningar. På bara några månader ökade alltså summan som tas från biståndet med miljardbelopp utan att antalet asylsökande eller de faktiska kostnaderna i mottagandet ökade.
Ett andra varningstecken var att de samlade asylkostnader som regeringen i år vill låta biståndet betala är mer än dubbelt så höga som alliansregeringens genomsnitt under deras senaste mandatperiod, trots att då var mer än 50 procent fler människor som sökte asyl.
Ett tredje varningstecken var att den prognos som den tvingade Migrationsverket att återinföra – trots att myndigheten ansåg den ”missvisande” – under 2017 kommer att avräkna fyra gånger så mycket per asylsökande som genomsnittet för Göran Perssons regering och dubbelt så mycket som alliansregeringen.
Varför ringde ingen varningsklocka? Varför är regeringen så ovillig med att undersöka orsaken till de kraftigt ökade avräkningarna från biståndet, och vad vill regeringen göra för att minska dessa avräkningar räknat per asylsökande?