Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/pengabegar-ar-inte-foretagandets-framsta-drivkraft/

Repliker

”Pengabegär är inte företagandets främsta drivkraft”

REPLIK DN DEBATT 28/9. Möjligheten att genom eget företagande kunna förverkliga en egen idé och sig själv är långt viktigare än möjligheten att tjäna de stora pengarna, skriver entreprenörskapsprofessorn Bengt Johannisson.

När Bo Rothsteins med USA-erfarenheter som förebild argumenterar för ökat svenskt löntagarägande blir man förvånad. Som internationellt erfaren forskare kring bland annat tillitens betydelse i samhället borde Rothstein bättre än de flesta inse att andra kapital än det ekonomiska, däribland det sociala, kulturella och, i dag inte minst, det ekologiska, bestämmer vilka institutionella nyordningar som får fotfäste i en nationell kontext. Det är alltså lätt att finna invändningar mot hans resonemang:

1 Eftersom Handelsbanken sedan ett halvsekel har ett personalägande kan de institutionella hindren för medarbetarägande knappast vara särskilt höga i Sverige. Banker är knappast kända för att ge sig ut på riskfyllda färder.

2 Det är tröttsamt när forskare, Rothstein är i sanning inte den ende, ständigt refererar till USA när det gäller att föreslå nyordningar i den svenska samhällsekonomin. Sällan tar de däremot upp amerikanska institutioner som hämmar privat företagande. Som att forskares upptäckter och uppfinningar I USA ägs av de institutioner de är knutna till medan de i Sverige tillhör forskaren.

3Den svenska kulturen och den amerikanska representerar olika livsformer vilka bestämmer hur man förhåller sig till en tillvaro som företagare. Generellt kan man skilja mellan tre livsformer: en som gör löntagarrollen som den självklara, en som sätter karriären i första rummet och en som söker självständighet i företagandets form. I USA härskar den sistnämnda, i Sverige samsas de båda förstnämnda. Meningen med livet för de flesta svenskar är att både de själva och deras arbetsplatser utvecklas.

4 Pengabegär och girighet är inte (familje)företagandets främsta drivkraft, något som är underförstått i Rothsteins text. Egen forskning kring vad som driver svenska snabbväxande företag – så kallade gasellföretag – visar att möjligheten att kunna förverkliga en egen idé och sig själv är långt viktigare än möjligheten att tjäna de stora pengarna.

5 Personalägda företag är inte alls en sällsynt företeelse i Sverige. Forskning vid Linnéuniversitetet visar till och med att en del av privatiseringen av den offentliga sektorn, däribland tandvården, skett genom övergång till en sådan ägarform. I våra många familjeföretag med åldrade ägare ses personalens övertagande som den för alla parter bästa lösningen.

6 Företagande, medarbetardrivet eller ej, är i sin dynamiska form förknippat med entreprenörskap. Men entreprenörskap som kreativ organisering för skapande av nya värden har i sanning inte bara marknaden som arena. I Sverige blommar sådan företagsamhet inte minst inom samhällets sociala och kulturella sfärer. Detta borgar för en bättre samhällsutveckling än Rothsteins förslag som blott för stunden förskönar den egoism som kapitalismen alltid odlar.