Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-25 18:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/planekonomi-ar-fel-vag-att-ga-for-att-skapa-jamstallda-loner/

Repliker

”Planekonomi är fel väg att gå för att skapa jämställda löner”

REPLIK DN DEBATT 2/4. I sitt försök att hitta en modell för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor snurrar Markus Kallifatides in i planekonomiska resonemang om centralt dikterade lönetrappor för olika yrkesgrupper. Den relevanta frågan är i stället varför män och kvinnor väljer utbildningar och söker sig till yrken på ett i det närmaste könsstereotypt sätt, skriver Stefan Koskinen, Almega.

Rätta artikel

Det finns till exempel 3.900 golvläggare i Sverige, av dessa är endast 40 stycken kvinnor. Bland barnskötare är det omvända förhållanden, av 88.000 är endast 9.000 män. Precis som Kallifatides skriver i sin artikel handlar löneskillnaderna mellan män och kvinnor inte om diskriminering på individuell nivå utan det handlar om att män i allmänhet söker sig till den privata sektorn och då gärna inom industrin och byggbranschen. Kvinnor i allmänhet tenderar att söka sig till offentlig sektor och vårdyrken. Bara var femte man jobbar i offentlig sektor.

Det tycks ha gått artikelförfattaren förbi att arbetsmarknaden är en integrerad del i en tämligen välfungerande marknadsekonomi där fristående parterna förhandlar om lönebildningen på arbetsmarknaden.

Att som Kallifatides tro att det med tioåriga planekonomiska lösningar som omfördelar från mansdominerade yrken till kvinnodominerande yrken är både naivt och orealistiskt. Så fungerar inte arbetsmarknaden. Det tycks ha gått artikelförfattaren förbi att arbetsmarknaden är en integrerad del i en tämligen välfungerande marknadsekonomi där fristående parterna förhandlar om lönebildningen på arbetsmarknaden. Det kommer inte fungera med en centralkommitté som ska bestämma alla löneökningar.

Så i stället för orealistiska planekonomiska modeller borde vi i stället inrikta arbetet på att skapa ett samhälle där utbildnings- och yrkesval inte är beroende av kön. Från näringslivets håll drivs det flera projekt som handlar om att få fler kvinnor att söka sig till traditionellt sett manliga yrken. För näringslivet är det i grunden en kompetensförsörjningsfråga där det handlar om att kompetensförsörjningen blir sämre om bara halva befolkningen kan tänka sig att söka sig till vissa branscher. 

Men för att få fler kvinnor att välja mansdominerade yrken och fler män att välja kvinnodominerade yrken räcker det troligen inte med kampanjer från näringslivet. Vi måste även se över om vi kan göra något inom ramen för utbildningssystemet som främjar mindre könsbundna utbildnings- och yrkesval.

En annan aspekt som är värd att diskutera är hur lönen sätts i olika branscher och för olika yrkesgrupper. Den fackliga centralorganisationen Saco har i en rapport (Kvinnor och män i en individualiserad lönebildning) visat på att det främst är kvinnor som tjänar på individuell lönesättning. En väg för att minska skillnaderna i lön mellan män och kvinnor skulle alltså kunna vara att öka inslaget av individuell lönesättning även för kvinnodominerade LO-yrken. Det kan vi gärna diskutera i nästa års avtalsrörelse.