Repliker. ”Populistiska och ängsliga politiker bortser från internationella konventioner”

Vad dessa politiker ofta bortser ifrån är internationella konventioner och stadgar som Sverige skrivit under och därför rimligtvis borde förhålla sig till.

En sådan är EU:s stadga om grundläggande rättigheter, som lyder:

”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller övertygelse och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.” 

Rättigheten att offentligt få utöva sin religion bör rimligtvis innefatta rätten till offentliga böneutrop. Detta är dessutom en polisiär fråga, och det är kommunernas uppgift att se till att eventuella böneutrop följer lokala föreskrifter. Denna fråga måste således befrias från diverse politikers godtyckliga tolkningar av vad muslimska uttryck innebär rent teologiskt.

Att yrka på förbud mot heltäckande slöjor i olika omfattning, har blivit en hjärtefråga fråga hos vissa politiker. Det är oklart varför, men onekligen fångar den intresset hos både medier och allmänhet. Men politiker bör tänka efter huruvida lagstiftning mot en minoritet (som man alltså inte lyckats integrera med sin egen politik), enligt devisen ”att ställa krav är att bry sig”, tjänar till att inkludera eller exkludera ytterligare? Borde man i stället inte tala direkt till minoriteten i stället för om den?

I fallet med Arbetsdomstolen och handskakning, bör vi komma ihåg att alla medborgare har rätt att vid upplevd diskriminering gå till domstolen, och där få sitt fall bedömt av en neutral instans som inte tar ställning till om olika kulturer är ”kompatibla” eller ej. I en utmärkt debattartikel i frågan, publicerad i SvD (21/8) med den passande rubriken ”Hjärnskakning i debatt om handskakning”, skrev juristen och arbetsrättsexperten Tommy Iskeskog:

”Rättsläget är emellertid sådant (fastslaget av såväl EU-domstolen som Europadomstolen för mänskliga rättigheter) att det räcker med att en grupp inom en religion ser ett visst agerande som en "religiös manifestation för att skyddet mot diskriminering ska gälla.” 

Jag håller med Carlsson om att det svenska språket är oerhört viktigt för integration, samt att de som lever i Sverige kan förväntas känna till sina rättigheter och skyldigheter. Men jag tror även att praktiserande muslimer likväl kan vara patriotiska svenskar.

Ur mitt perspektiv är integration att älska sitt land och att vara lojal gentemot det. Det är att vara stolt över sin nation, att hedra det, att verka för dess framsteg, att följa lagen och att respektera sin regering. Det innebär inte att begära från fredliga och laglydiga människor att glömma bort sin tro, sina traditioner och seder som de värdesätter och som inte skadar freden och lag och ordning i landet.