”Rätt slutsats men tveksam argumentation” - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Repliker

”Rätt slutsats men tveksam argumentation”

REPLIK DN DEBATT 13/5. Torbjörn Tännsjö har rätt, men på fel grunder. Han har en alldeles för vid definition av hederskultur och ett märkligt sätt att diskutera kring skam, skriver Sven-Erik Fernaeus, forskare inom neuropsykologi och fd lärare.

Torbjörn Tännsjö diskuterar förslaget att införa en ny brottstyp mot hedersrelaterad brottslighet. Han gör detta mot bakgrund av de för Sverige relativt nya typer av övergrepp och dödande där motiven sägs vara hedersrelaterade. Emellertid utgår inte Tännsjö egentligen från någon annan brottstyp än mord föranledda av normer inom hederskultur. Det är lätt att hålla med om att mord är mord oavsett motiv och att det vore märkligt att ha en annan straffskala för så kallade hedersmord. Så länge det finns en medveten avsikt att ta livet av en människa, så rör det sig om mord.

Det vore orimligt att vare sig uppgradera eller nedgradera ett mord därför att det skett under påverkan av normer inom en hederskultur. Att nedgradera vore att anpassa lagstiftningen till en främmande etik. "Du får ett mildare straff, därför att du agerat enligt din etik". Att uppgradera vore att införa en särskiljande lagstiftning, där mördare med annat ursprung och rättsuppfattning behandlas hårdare än de inhemska. "Du får ett hårdare straff, därför att vi i Sverige betraktar mord inom familjen som mer avskyvärda än andra mord".

Så därför har Tännsjö rätt i sin slutsats att vi inte bör införa en särlagstiftning som utgår från hedersrelaterade brott.

Men Tännsjös argumentation bör granskas av fler skäl. Han framför bland annat påståenden som är tvivelaktiga eller åtminstone svagt underbyggda. Det har att göra med den extremt vida definition av hederskultur, och därmed den etik som gäller där, som han tillämpar. Eftersom vi i alla kulturer vill ha respekt, så är detta inte något som är specifikt för hederskultur. Däremot handlar det om på vilket sätt berövande av respekt kan bemötas med mer eller mindre våld i olika kulturer. I ”Culture of Honor” (Nisbett & Cohen,1996) visas att det i områden långt från lagstiftande centra, där boskapsskötare dominerar, finns ett kortare steg till våld för att försvara sig själv och sin egendom. Där är inte den naturliga reaktionen på offensivt beteende inte skam, som Tännsjö hävdar, utan våld, därför att det inte finns någon omedelbart tillgänglig ordningsmakt att lita till.

Tännsjö resonerar om skam, som om den vore en känsla mer specifik för hederskultur än andra känslor. Det är givetvis så att skam är en mer "social" känsla än de sex grundkänslor som Ekman med flera emotionsforskare räknar med i det att den verkar irrelevant innan individen utvecklats till större social medvetenhet än i spädbarnsstadiet. Att skam är förknippat med misslyckande är sant, men den känslan är mer generell än att bara ges förklaringsvärde i kontexten hederskultur.

Tännsjö menar att den naturliga reaktionen på våldtäkt är skam, återigen utan hänvisning till fakta i målet. I kontexten hederskultur är väl snarare rädsla för konsekvenserna den mest naturliga reaktionen hos brottsoffret, inte skam för att ha "misslyckats" att motstå våldtäktsmannen. Här krävs i alla händelser bättre faktaunderlag.

Till sist vill jag påpeka att utilitarism i form av effektmätningar av lagstiftning är något som bör problematiseras. All etik är inte och bör kanske inte baseras på utilitarism. Kants med efterföljares etik bygger på ett nära förhållande mellan lagstiftning och etik: "handla enligt den maxim som du vill upphöja till allmän lag". Man bör enligt min uppfattning ha Kant i bakhuvudet när man stiftar lagar. Särskilt gäller det straffmätning.

Om vi utgår från den goda viljans princip, där Kant menar att människor i grunden vill väl i det långa loppet, så kan vi betrakta varje brott som en intern konflikt. Var och en inser den hopplösa samvetskonflikt som fäder och äldre bröder inom hederskulturen har, där det råder en form av ägarskap gentemot kvinnor inom familjen. Där är det verkliga dilemmat. Men det löser inte Tännsjö med utilitaristiska metoder.

DN Debatt.13 maj 2018

Debattartikel

Torbjörn Tännsjö, professor emeritus i praktisk filosofi vid Stockholms universitet:
”Vad vinner vi på att införa en lag mot hedersbrott?”

Repliker

Sten Levander, professor, Kriminologiska institutionen, Malmö universitet:
”Hedersbrott är svårhanterliga i den svenska kontexten”

Sven-Erik Fernaeus, forskare inom neuropsykologi och fd lärare:
”Rätt slutsats men tveksam argumentation”


Läs fler artiklar på DN Debatt. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.