Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-27 04:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/reglerna-for-privata-p-bolag-rena-vilda-vastern/

Repliker

”Reglerna för privata p-bolag rena vilda västern”

SLUTREPLIK DN DEBATT 25/2. Markägaren har rätt att träffa avtal där övervakningsföretaget åtar sig att sköta övervakningen ”gratis”. De enda intäkter de kan få är genom att utfärda kontrollavgifter. Det är förvånande att regeringen så länge låtit den här verksamheten leva i ostörd välmåga, skriver trafikexperten Jan Söderström.

Rätta artikel

I sin replik på min debattartikel lyfter Boel Flodgren frågan om bristen på konsumentskydd när man parkerar på privat mark, det som i dagligt tal kallas tomtmarksparkering. Jag instämmer helt i den kritik hon riktar mot den brist på regler som gäller i Sverige i dag. När man jämför med vad som gäller i våra nordiska grannländer framstår de regler som vi gett de privata parkeringsbolagen som rena ”vilda västern”.

Markägaren har rätt att träffa så kallat ”nollavtal” med de bolag som ska sköta övervakningen, vilket innebär att övervakningsföretaget åtar sig att sköta övervakningen ”gratis”.

På privat mark handlar det alltså inte om myndighetsutövning utom om att tjäna maximalt med pengar, både för de som äger parkeringsplatsen och för de som sköter övervakningen. Regelverket är helt skilt från det som gäller för parkering på gatumark, även nomenklaturen är annorlunda. Här handlar det till exempel inte om felparkeringsavgifter utan om ”kontrollavgifter”. 

Markägaren har rätt att träffa så kallat ”nollavtal” med de bolag som ska sköta övervakningen, vilket innebär att övervakningsföretaget åtar sig att sköta övervakningen ”gratis”. De enda intäkter de kan få är genom att utfärda kontrollavgifter, helst så många som möjligt för att kunna betala övervakarnas lön och göra bolaget lönsamt. Och därmed är ingen felparkering för obetydlig för att inte resultera i en kontrollavgift. Det har skapat en osund kultur som inte strävar efter att få de som parkerar att göra rätt, utan att parkera fel så ofta som möjligt.

Det är förvånande att regeringen så länge låtit den här verksamheten leva i ostörd välmåga. Som Boel Flodgren påpekar finns goda exempel från våra nordiska grannländer hur konsumentskydd och rättssäkerhet skulle kunna förbättras.

Lagstiftningen har aldrig förutsett den utveckling av miljöinriktad trafikplanering som nu är ledstjärna i alla kommuner. Reformerad lagstiftningen borde till exempel ge både bilpooler och miljövänliga fordon gynnsammare villkor vid parkering.

Beträffande Daniel Helldéns debattinlägg håller jag självklart med om att hela parkeringslagstiftningen behöver reformeras, inte bara tomtmarksparkeringen. Lagstiftningen har aldrig förutsett den utveckling av miljöinriktad trafikplanering som nu är ledstjärna i alla kommuner. Reformerad lagstiftningen borde till exempel ge både bilpooler och miljövänliga fordon gynnsammare villkor vid parkering.

Men det är märkligt att en ledande miljöpartist som Daniel Helldén inte vill utnyttja de möjligheter som lagen ger, nämligen att avgiftsbefria parkering av alla tvåhjuliga fordon. Visserligen är fortfarande de flesta motorcyklar fossildrivna, men med den kraftigt växande trafiken är trängseln det största problemet som måste hanteras i Stockholm. En återgång till avgiftsfri parkering för tvåhjulingar skulle stimulera fler att välja detta utrymmessnåla färdmedel. Också ur miljösynpunkt har detta en poäng eftersom antalet eldrivna motorcyklar och mopeder nu är på väg att slå igenom på bred front. Mest upprörande är parkeringspolitikens effekter för eldrivna mopeder. Många eldrivna mopeder ser ut som en elcyklar, men klassas på grund av motorstyrkan som moped klass 1. När en sådan parkeras på en cykelparkering renderar det den en felparkeringsavgift på 1300 kronor!

Målet borde vara att få så många fordon som möjligt att parkera i p-husen. Det klarar man inte så länge gatumarksparkering är väsentligt billigare än p-husen.

När det gäller min kritik av Stockholms felparkeringsavgifter gör Daniel Helldén ett försöka att blanda bort korten genom att påstå att jag kritiserat staden för alltför höga parkeringsavgifter. Det har jag inte alls gjort – tvärtom anser jag att Stockholms p-avgifter för gatumarksparkering är alltför låga i innerstaden. Staden har ett mål att taxan ska vara så hög att en tillfällig besökare ska ha en rimlig chans att hitta en p-plats. Så är inte fallet i dag. Varför måste man i så fall betala 119 kronor för att parkera en timme i p-huset Parkaden medan man på gatan bara behöver betala 50 kronor? Målet borde vara att få så många fordon som möjligt att parkera i p-husen. Det klarar man inte så länge gatumarksparkering är väsentligt billigare än p-husen. I dag är nästan alla gator i innerstaden långtidsparkerade med bilar som har relativt billig boendeparkering, möjligheten för en tillfällig besökare att hitta p-plats är minimal.

Daniel Helldén tycker självfallet att det är en dålig idé att staten skulle fastställa felparkeringsavgifterna och behålla intäkterna. Men vad är skillnaderna mot böter för fortkörning där staten fastställer bötesbeloppen och intäkterna går till statskassan? Och där är självfallet bötesbeloppen lika stora i Stockholm som i Älvkarleby. Men en trafikfarlig parkering omedelbart före ett övergångsställe är väl lika farlig i båda kommunerna? Ändå anser man att en sådan överträdelse ska beläggas med en felparkeringsavgift på 400 kronor i Älvkarleby och 1300 kronor i Stockholm!

Det är uppenbart att lagstiftningen skulle behöva moderniseras, både tomtmarksparkering och gatumarksparkering. Men frågan är vem som har kraft och intresse att ta initiativet till en sådan utredning? Man kan räkna med motstånd både från kommunerna, som vill behålla intäkterna från sina felparkeringsavgifter, och de privata p-bolagen som lever gott på det nuvarande regelverket. Frågan är om regeringen eller någon inflytelserik politiker vågar ta ett initiativ?