Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Repliker

”Religioner ger ett positivt bidrag till samhällsutvecklingen”

Bo Rothstein argumenterar för att religionen ska vara en del av den privata sfären. Som företrädare för religioner i Sverige menar vi att religioner är kollektiva till sin karaktär och att de ger ett positivt bidrag till utvecklingen av vårt mångkulturella samhälle, skriver ledamöter i Sveriges interreligiösa råd.

I söndagens DN argumenterar professor Bo Rothstein för att religion inte bidrar till ett bättre samhälle och bör förpassas till det privatas sfär.

Men eftersom religioner är kollektiva i sin karaktär kan religiös utövning inte vara enbart en privatsak.

I själva verket ifrågasätter och utmanar religionerna den individualism som är en tydlig samhällstrend i dagens Sverige och som i många studier har visat sig vara en bidragande orsak till depression och samhällsklyftor. Religiös övertygelse har sociala, politiska och andliga dimensioner och får konsekvenser därefter.

Eftersom det är människor det handlar om ska vi inte vara särskilt förvånade över att religionsutövare gör sådant som är fasansfullt. Att onda ting sker i religionens namn är förkastligt. Men vi ska inte heller luras av svarta nyhetsrubriker eller av det sätt som Rothsteins hanterar statistik och därigenom missar att det åstadkoms mycket som är världsförbättrande, kärleksfullt och tillväxtorienterat i och genom religiösa traditioner.

Som företrädare för religioner i Sverige menar vi att religioner har ett positivt bidrag till utveckling i ett mångkulturellt samhälle som en stor och betydande del av det civila samhället. Begreppen ”moral” och ”godhet” existerar inte i ett vakuum utan är alltid förmedlade av en kultur.

I svensk kontext har religionen haft stor betydelse för den sociala och demokratiska utvecklingen av samhället. Först genom Svenska kyrkans självklara plats som viktig aktör inom skola och sjukvård och så småningom frikyrkornas roll i den demokratiska utvecklingen och utveckling för religionsfrihet. Innan kvinnor fick rösträtt i Sverige hade en utveckling mot att mäns och kvinnors röster skulle anses lika mycket värda blivit påbörjad och uppmuntrad inom frikyrkorna.

Påståendet att ”Svenska kyrkan numera agerar som en delvis politisk organisation i många frågor” är i vår uppfattning mycket märkligt. I själva verket har Svenska kyrkan gått från att vara en politisk aktör som statskyrka till att vara aktör i civilsamhället på samma premisser som andra icke-statliga organisationer fast med religiös grund.

Religiösa institutioner har fredsskapande möjligheter att vara nätverk och initiera sammanhang där dialog, diskussion och aktivitet kan äga rum. Det finns många exempel på när religiösa människor och organisationer har varit initiativtagare för uppror och protester mot förtryckande strukturer och regimer genom att effektivt och strukturerat använda sig av ickevåldsliga metoder. Medborgarrättsrörelsen i USA hade sin grund i kyrkorna, rörelsen för att ifrågasätta Storbritanniens kolonialisering av Indien leddes av Gandhi och bottnade i hinduismen. I Burma marscherade tusentals buddhistiska munkar på gatorna 2007 för att protestera mot att oljepriset fördubblades över en natt. Protesten blev en katalysator för landets fredsprocess.

Som religiösa företrädare är vi inte intresserade av att göra staten religiös utan istället göra samhället människovärdigt och vänligt. Det är självklart för oss i dag att staten är sekulär och att religionerna är en del av civilsamhället. Därmed kan samhällspolitiska frågor bli synliga och aktuella – religion sker där människor är och där människor är byggs politik.

Det blir mer och mer självklart för människor att samarbeta över religionsgränserna. Som exempel kan vi nämna manifestationen ”Vägra hata”, som samlade människor i fler än hundra religiösa sammanhang under helgen som inledde World Interfaith Harmony Week, den 30/1-1/2. Ett annat tydligt exempel är ”Fredens ring” som senast genomfördes runt synagogan i Stockholm fredagen den 27 februari. På initiativ från muslimer tog människor varandras händer och bildade en skyddande ring runt synagogan. Samma aktion har tidigare genomförts i Köpenhamn och Oslo.

Att bygga fred utan försoning är en utmaning som vi inte ens tror att en högre makt vill åstadkomma. I stället tror vi att människors hjärtan, huvuden, händer och fötter får komma till användning i ett demokratisk samhällsbyggande i Sverige och i världen.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.