Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Risk att den politiska legitimiteten försvagas”

SLUTREPLIK. Jag hävdade i min artikel på DN Debatt (14/2) att den generösa asylpolitiken är ett elitprojekt utan starkare förankring bland medborgarna. Det är en bristfällig eller åtminstone riskabel procedur för att bestämma landets färdriktning inom ett viktigt politikområde, skriver statsvetaren Peter Esaiasson.

Artikelns kritiker menar tvärtom att beslutsprocessen har följt normerna för en representativ demokrati: det finns inget enigt politiskt etablissemang som i samförstånd drivit fram utvecklingen; politikerna har rätt att gå före och bilda opinion; och det är möjligt att det så småningom kommer att uppstå en liknande uppslutning bakom asylpolitikens konsekvenser som skett vad gäller hbtq-personernas ställning (ett annat område där ett enigt etablissemang drivit på samhällsutvecklingen). Dessutom har majoriteten av medborgarna stått bakom politiken, alternativt så har flertalet varit emot men stödet för den generösa politiken ökat över tid. I klartext betyder det att missnöjda medborgare klagar på dålig grund.

Låt oss granska dessa invändningar utan att för den skull gå förlorade i detaljer som passar bäst på akademiska seminarier. Tidsperspektivet är 2000-talet med särskild tonvikt på åren efter Alliansregerings maktövertagande 2006. Motiveringen till det är att beslutsfattarna i vårt grannland Danmark då valde ett mer restriktivt förhållningssätt. Svenska beslutsfattare valde istället att distansera sig från det danska exemplet.

Har medborgarnas uppfattningar varit viktiga för beslutsfattarna?

Den representativa demokratin är ett delvis elitistiskt system. Det är självklart att de valda beslutsfattarna inte behöver fatta det beslut som majoriteten önskar just för stunden. Men om beslutsfattarna går emot majoritetens vilja måste de visa lyhördhet på andra sätt. I ivern att försvara beslutsfattarnas rätt att bedriva Europas mest generösa asylpolitik ger mina kritiker dom en oinskränkt fullmakt att göra som de vill. Med sådana frihetsgrader bryts kedjan i en demokratisk representation. Och detta gäller i synnerhet om konkurrensen mellan eliterna är satt ur spel så att medborgarna inte på valdagen kan signalera behovet av förändring.

Principen att medborgarnas inställning väger tungt har visat sig vara märkligt kontroversiell. Anledningen är att asylpolitiken gjorts till enbart en fråga om moral och mänskliga rättigheter. Och i frågor om moral och rättigheter är det irrelevant vad majoriteten tycker. För den demokratiska legitimitetens skull är det olyckligt att den generösa hållningen har betraktas som det enda moraliskt acceptabla alternativet (”Det finns inget tak.”).

Vad beslutsfattarna borde ha gjort

När beslutsfattarna går emot majoritetsuppfattningen behöver de övertyga om att de känner till medborgarnas uppfattningar (att lyssna) och presentera goda argument för sin sak (att förklara). Som Leif Lewin säger i sin replik är lyssnandet och förklarandet det stora legitimitetsproblemet i asylpolitiken. Politikerna från de etablerade partierna, med understöd av myndighetsrepresentanter, medier, organisationsföreträdare, akademiker och opinionsbildare, har ensidigt argumenterat för den generösa asylpolitiken.

Med en viss förenkling har fyra argument dominerat den svenska offentliga debatten kring asylpolitiken under 2000-talet: Det är bra för Sveriges långsiktiga ekonomiska utveckling med en stor asylinvandring; om asylinvandringen leder till sociala problem beror det till stor del på diskriminerande attityder och strukturer; Sverige är bundet av internationella avtal att föra den nuvarande generösa asylpolitiken; och den generösa politiken är den enda moraliskt acceptabla hållningen. Samtliga dessa argument är värda att lyssna till, men samtliga kan också ifrågasättas.

Den offentliga debattens kvalitet är en avgörande skillnad mellan hbtq-politiken och asylpolitiken. När det gäller hbtq-politiken hade motståndarsidan svaga argument som sprack i solljus. (Bögarna har inte tagit över samhället.) När det gäller den generösa asylpolitiken är det mindre självklart att förespråkarna har de bästa argumenten. Och när många medborgare märker svagheterna i förespråkarnas argumentation väcks självklart frågan om man har vilseletts.

Är det rimligt att tala om ett enat politiskt etablissemang?

Niklas Ekdal menar i sin replik att det är en farlig förenkling att tala om ett enigt etablissemang. Det är en poäng. Här är vad jag menar:

Det representativa styrelseskicket bygger på en arbetsdelning mellan medborgare och beslutsfattare. De bindande policybesluten fattas av de valda representanterna. För att styra landet har representanterna hjälp av myndigheter som genomför besluten och återrapporterar om förutsättningarna. För att korrigera beslutsfattandet finns också medierna och det offentliga samtalet dit ett begränsat antal personer har tillträde. Självfallet har denna politiska elit förbindelser med medborgarna, men i praktiken sköts beslutsfattandet av en mindre grupp individer och institutioner.

Normalt är beslutsfattareliten delad i konkurrerande läger som för fram alternativa lösningar på samhällsproblem. Men när många elitpersoner är överens om en viss lösning kan elitgrupperingarna beskrivas som ett enat etablissemang. Det är precis en sådan konsensusuppfattning – som alltså kan uppstå på informella grunder utan uppgörelser i rökfyllda rum – som dominerat asylpolitiken under större delen av 2000-talet. (Den som vill läsa mer kan ta del av slutkapitlet i John Zallers bok "The Nature and Origins of Mass Opinions".)

Kritikerna av min artikel hävdar att det visst funnits motsättningar inom eliten kring invandringspolitiken. Det stämmer på ett detaljerat plan. Men många av de konflikter som tas upp handlar om att göra asylpolitiken än mer generös (Påskuppropet 2005), om arbetskraftsinvandring, eller om konflikter på 1990-talet. I min artikel ställs två frågor som kritikerna undviker att besvara: Vilka trovärdiga etablissemangsrepresentanter har stått upp och argumenterat för att Sverige borde följa det danska exemplet? Och vilket parti skulle en person som tvivlade på den generösa asylpolitiken men som litade på de etablerade partierna ha röstat på i riksdagsvalen sedan 2006?

Har asylpolitiken haft aktivt majoritetsstöd bland medborgarna?

Några kritiker har hävdat att medborgarna visst stått bakom den generösa asylpolitiken eller åtminstone att det medborgerliga stödet vuxit över tid. Inget av dessa påståenden övertygar. Även om det är svårt att mäta den exakta nivån på stödet för olika policies håller de flesta med om att det bästa underlaget i sammanhanget utgörs av SOM-institutets långa mätserie. Här kan upprepas att samtliga 25 mätningar visar på flertalsstöd för det restriktiva alternativet. Och vad gäller ett gradvis ökat stöd för det generösa alternativet kan noteras att den stora förändringen inföll under 1990-talet. Efter millennieskiftet finns ingen tydlig trend. Det finns absolut utrymme för mer djupgående analyser av opinionsläget, men den nuvarande empirin ger ingen anledning tro att den generösa asylpolitiken har haft aktivt majoritetsstöd bland medborgarna.

Jag noterar också att kritikerna valt att bortse från att medborgarnas uppfattningar påverkas av debattens innehåll. På basis av forskningen om opinionsbildning kan vi vara säkra på att stödet för en restriktiv asylpolitik varit än starkare om den offentliga debatten varit mer balanserad under 2000-talet.

Den som vill pröva mina slutsatser om opinionsläget kan studera de två diagrammen här nedanför. (De är hämtade från Bergström & Oscarsson Svenska trender 1986-2014, SOM-institutet respektive från bloggen Politologerna.)

Foto:

 

 

Foto:

Finns det ett legitimitetsproblem?

Diskussionen förs mot bakgrunden av att den omfattande asylinvandringen till Sverige orsakar konflikter som i förlängningen kan leda till att den politiska legitimiteten försvagas. Försvagad legitimitet för de politiska beslutsfattarna är en allvarlig historia eftersom landet då fungerar sämre. Min lägesbeskrivning kan möjligen vara överdriven. Det är tänkbart att samhällsmaskineriet kommer att löpa på som vanligt under de kommande åren och att de allra flesta medborgare villigt axlar de bördor de förväntas göra. Men med tanke på de stora ekonomiska och sociala utmaningar som väntar är finns en uppenbar risk för att konflikterna kommer att öka under överskådlig tid.

Även resonabla medborgare, sådana som alltid haft tilltro till de politiska beslutsfattarnas förnuft och goda vilja, har anledning att fråga hur det gick till när vi hamnade där vi är i dag.

DN Debatt. 14 februari 2016

Debattartikel

Peter Esaiasson, professor vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet:
”Eliten satte den demokratiska lyhördheten på undantag”

Repliker

Journalisten Niklas Ekdal svarar på DN:s kultursidor:
Att skylla på en ”elit” är en gåva till politiska populister

Gustaf Arrhenius, professor i filosofi; Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap och
Eva Erman, professor i statsvetenskap:
”Esaiasson har missförstått representativa demokratin” 

Stefan Jonsson, professor i etnicitet vid Linköpings universitet, svarar på DN:s kultursidor:
Förtroendeklyftan mellan etablissemang och medborgare finns inte

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet:
”Esaiasson ger en starkt förenklad bild av debatten”

Leif Lewin, professor emeritus i statskunskap, Uppsala universitet:
”Eliten har svikit sin opinionsbildande uppgift”

Olle Wästberg, ordförande i Demokratiutredningen på DN Kultur:
”Svängningen i flyktingpolitik skedde utan samtal”

Slutreplik från Peter Esaiasson:
”Risk att den politiska legitimiteten försvagas” 

 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.