Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-21 03:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/risk-att-politiker-foljer-villospar-i-reformeringen-av-skolan/

Repliker

”Risk att politiker följer villospår i reformeringen av skolan”

REPLIK DN DEBATT 26/10. Det finns segregationsproblem, men lösningen är inte att riva upp hela det svenska skolsystemet utifrån en allmän ovilja mot vinst, utan att genomföra en rad reformer som tar sikte på de verkliga orsakerna, skriver Andreas Bergström, vice vd för tankesmedjan Fores.

Rätta artikel

Skolsegregation är negativt eftersom det finns en poäng med att barn från olika bakgrund får lära känna varandra. Det kan även vara negativt om skolor som har många barn med sämre förutsättningar misslyckas med att ge dem en bra utbildning. Det är emellertid inte självklart, det finns inget enkelt samband så att elever med sämre förutsättningar gör bättre ifrån sig om de hamnar på en skola med elever med annan bakgrund.

I sin artikel pekar German Bender och Per Kornhall ut fritt skolval med köer, fri etablering, skolpeng och möjlighet att ta ut vinst som anledningen till en ökad skolsegregation. I den rapport de samtidigt har publicerat menar de att alla fyra delar behöver reformeras, och att det inte räcker med små reformer.

Lärdomen från 1980-talet är snarare att det ger en möjlighet för kommuner att ignorera föräldrarnas önskemål och att skydda dåligt fungerande verksamheter från konkurrens.

Det kan vara värt att påminna om varför Sverige har genomfört långtgående reformer med valfrihetssystem och fri etablering inom vård, skola och omsorg. Under 1980-talet växte det fram ett ökande missnöje med de offentliga monopolen. Bender och Kornhall föreställer sig att en rätt för kommunerna att styra vilka skolor som etablerar sig skulle leda till ett mer välplanerat system. Lärdomen från 1980-talet är snarare att det ger en möjlighet för kommuner att ignorera föräldrarnas önskemål och att skydda dåligt fungerande verksamheter från konkurrens.

Därmed inte sagt att marknadsreformerna under 1990-talet var helt lyckade. Fores har de senaste fem åren publicerat forskningssammanställningar om kundval, upphandlingar, styrning, vinst och segregation för att lyfta fram välgrundade möjligheter att göra systemen bättre, senast i våras i en rad korta rapporter.

De ökade skillnaderna mellan skolor och elever med olika bakgrund kan åtminstone delvis förklaras av att Sverige har en annan befolkning än för 20 år sedan. En allt större andel av den inrikes födda befolkningen har goda inkomster och lång utbildning. Samtidigt har en del av de som invandrat haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och de har mycket kort utbildning. Det här påverkar förstås segregationen, resultatskillnaderna och snittresultaten i skolan.

Politikers inblandning saknar ofta helt koppling till forskningen och sågs av flera rektorer närmast som destruktiv – kanske något att fundera på för den som drömmer om reformer som ger mer kommunal kontroll över skolan.

För oss som vill ha en fortsatt liberal invandringspolitik duger det varken att skylla problemen på marknadsreformer eller att klaga på invandringen. Vi måste bli bättre på att hantera de skillnader som finns. Det går inte att angripa problemen enbart inom ramen för skolan. 

1.

I första hand behöver vi en politik för att öka möjligheterna för dem som står längst från arbetsmarknaden att få ett jobb och att få fortbildning, så att vi minskar de klyftor som ligger bakom segregationen.

2.

I andra hand behöver vi åtgärder för att direkt minska skolsegregationen. Utöver bättre information, obligatoriskt skolval och en ökad differentiering av skolpengen bör man lyfta fram det som skolforskaren Karin Edmark beskriver i en av våra rapporter, att urvalet vid skolor med fler sökande än platser kan göras mer rättvist. Antingen genom att lotta mellan dem som har valt skolan eller genom kvoter eller liknande som säkerställer en ökad blandning.

3.

I tredje hand behöver vi konstatera att skolsegregation trots andra åtgärder kommer att finnas kvar under överskådlig tid, och då behöver vi få skolorna att fungera bra ändå. Det finns mycket goda exempel på skolor med stor andel elever från en svag bakgrund som ändå lyckas förhållandevis väl. I Fores antologi ”Hela staden” beskrivs detta utifrån internationell forskning, intervjuer och enkäter med sådana skolor i Sverige. 

Framgångsfaktorer är högt ställda förväntningar, goda ämneskunskaper hos lärarna, ett tydligt ledarskap från rektorn och aktiva kontakter med föräldrarna, även när språket gör det svårt. 

Läroplanens utformning, klasstorlek och tekniska hjälpmedel är faktorer som är av tveksam betydelse och snarast kan bli villospår i reformarbetet. Politikers inblandning saknar ofta helt koppling till forskningen.

Läroplanens utformning, klasstorlek och tekniska hjälpmedel är faktorer som är av tveksam betydelse och snarast kan bli villospår i reformarbetet. Politikers inblandning saknar ofta helt koppling till forskningen och sågs av flera rektorer närmast som destruktiv – kanske något att fundera på för den som drömmer om reformer som ger mer kommunal kontroll över skolan.

Sammantaget: Det finns segregationsproblem, men lösningen är inte att riva upp hela det svenska skolsystemet utifrån en allmän ovilja mot vinst, utan att genomföra en rad reformer som tar sikte på de verkliga orsakerna.