Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Så kallade alternativpartier blir allt viktigare”

REPLIK. Torbjörn Tännsjö skriver på DN Debatt (12/6) att vad han kallar ”enfrågepartier” – exemplifierat med Miljöpartiet – inte har någon naturlig plats i svensk politik och att sådana partier helst borde upplösas. Det är en på flera sätt mycket besynnerlig kommentar till svensk politik försommaren 2016, skriver Markus Uvell.

Utgångspunkten för Tännsjös resonemang är tanken att höger/vänster-skalan är det som håller svensk politik samman. Det är i allt väsentligt korrekt, men det var länge sedan skillnaden mellan höger och vänster var så endimensionell som Tännsjö försöker göra gällande: skatter och fördelningspolitik.

En av de viktigaste trenderna i svensk opinion de senaste 20 åren är ekonomins minskande betydelse för både partisympatier och valresultat. Tidigare var till exempel konjunkturutvecklingen en avgörande faktor för hur det regeringsbärande partiets väljarstöd utvecklades. I regel var det därför också partiet med den mest förtroendeingivande ekonomiska politiken som vann valen.

I dag är sambandet mindre tydligt, man kan inte längre hävda att en regering per automatik ”straffas” för en svag ekonomisk utveckling. Förklaringen är främst att förtroendet för att regeringen, oavsett färg, faktiskt kan styra ekonomin har minskat.

I hög grad är detta en avspegling av ekonomisk-politiska realiteter: en globaliserad ekonomi låter sig inte utan vidare styras från Rosenbad. Och det får dramatiska konsekvenser för politiken.

Valresultatet 2014 var mycket tydligt vad gäller ekonomins minskade betydelse: det parti som hade absolut starkast förtroende i ekonomiska frågor (Moderaterna) förlorade valet, främst på grund av en fråga som inte främst har med ekonomi att göra (invandringspolitiken). Istället övertogs regeringsmakten av två partier med svagt förtroende i ekonomiska frågor (Socialdemokraterna och Miljöpartiet).

Parallellt med att ekonomins betydelse minskat har vi också sett höger/vänster-skalan förändras. Fortfarande är flera av de allra mest höger/vänster-skiljande frågorna ekonomiska till sin karaktär, särskilt skattetrycket och den offentliga sektorns storlek. Men det är inte det enda perspektivet.

Man kan i dag tala om en kompletterande, ”kulturell” höger/vänster-skala. En skala som formas av synen på frågor som familjebildning, traditioner, nationalstaten, sexualitet, normer, brott/straff etcetera.

På denna skala samlas väljare som röstar på framför allt SD och KD längst till höger och de som röstar på främst MP, FI och V längst till vänster. De två partier vars väljare definierar den traditionella ekonomiska höger/vänster-skalan – M och S – är däremot mer utspridda över skalan.

På denna nya höger/vänster-skala är vad Tännsjö kallar ”enfrågepartier” ingalunda perifera, utan tvärtom ett slags ankare i skalans båda ändar.

Det är tveklöst så att MP har betydande opinionsmässiga problem. Dessa grundlades dessutom långt före den senaste tidens kalabalik, partiet gjorde som bekant ett påfallande svagt valresultat 2014. Samtidigt är det uppenbart att MP representerar ett perspektiv på samhället som är väl förankrat i stora grupper av vad man kan kalla ”kulturella vänsterväljare”.

”Enfrågeparti” är inte en rättvisande beskrivning av dagens MP, det var länge sedan partiet endast drev miljöfrågor. MP representerar istället ett alternativt perspektiv på samhällsutvecklingen, som genomsyrar partiets ställningstaganden på snart sagt alla områden.

Det ostrukturerade, närmast kaotiska agerande i voteringar Tännsjö beskriver är därför svårt att känna igen. Utifrån den strikt ekonomiska höger/vänster-skalan kan det möjligen framstå så, men inte utifrån den samhällssyn som ligger till grund för MP:s politik.

På samma sätt förhåller det sig med andra partier av detta slag – låt oss kalla dem ”alternativpartier”. Även SD och FI är partier vars samhällssyn bygger på andra perspektiv än ekonomiskt höger/vänster, och som intresserar sig för ett brett spektrum av frågor där deras synsätt utmanar de etablerade partierna. Att beskriva dessa partier som ”enfrågepartier” är vilseledande, och gör det svårt att förstå vad som sker i svensk politik i dag.

För faktum är att de synsätt på samhället som de olika ”alternativpartierna” präglas av representerar betydande väljargrupper, i flera fall dessutom sådana som kan förväntas växa snarare än krympa framöver.

Allra mest uppenbart är detta förstås vad gäller SD, som växt stadigt i varje val och som utifrån dagens opinionsläge kan förväntas locka runt var femte väljare i valet 2018. Men även MP representerar en stor väljargrupp, vars gunst många partier tävlar om: de unga, livsstilsliberala, urbana väljarna. Och om FI väl lyckas hitta ett mer pragmatiskt angreppssätt står ju partiet på en av de allra starkaste plattformar som tänkas kan: feminismen.

I dagens politiska läge, som i hög grad domineras av migrationspolitisk krishantering, söker sig väljarna till det stora, trygga, pålitliga. Detta är en väldokumenterad politisk instinkt, som för närvarande gynnar framför allt moderaterna.

I en anda av nationell kris har ”alternativpartierna” det svårt. MP:s problem har fördjupats, FI har inte lyckats profitera nämnvärt på det, och i andra änden av skalan verkar SD:s ökning ha mattats av.

Men den politiska vardagen kommer åter, och med den ett större intresse för idédiskussioner och alternativa synsätt på framtidens Sverige. Det är naturligtvis inte givet att något ”alternativparti” kommer att kunna dra nytta av detta intresse. Men mycket talar för det. Och den som avvisar partier av denna typ som överflödiga ”enfrågepartier” riskerar att helt missa avgörande delar av dagens politiska utveckling.

Det stämmer att vårt partisystem inte är särskilt gynnsamt för små partier med andra perspektiv på samhället än de etablerade. Men mycket talar samtidigt för att dessa ”alternativpartier” har framtiden för sig. Därför är det viktigt att förstå vad som kännetecknar dem, och inte.

DN Debatt. 12 juni 2016

Debattartikel

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet:
”Därför misslyckas enfrågepartier som MP”

Repliker

Markus Uvell, fristående opinionsanalytiker och rådgivare, tidigare bland annat vd för United Minds, Demoskop och Timbro:
”Så kallade alternativpartier blir allt viktigare”

Förre MP-politikern Ulf Löfgren:
”Höger-vänster-skalan har fått konkurrens”

Slutreplik från Torbjörn Tännsjö:
”Inget alternativ till vänster/höger-skalan i politiken”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.