Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 03:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/sarbehandlingen-av-kristendomen-maste-upphora/

Repliker

”Särbehandlingen av kristendomen måste upphöra”

REPLIK DN DEBATT 6/7. Staten ger religiösa föreningar I allmänhet, och kristna i synnerhet, privilegier som icke-religiösa föreningar inte har och diskriminerar därigenom dessa livsåskådningsorganisationer, skriver Anna Bergström och Ulf Gustafsson i Humanisterna. 

Föreståndaren för Trossamfundet Pingst – fria församlingar i samverkan, Daniel Alm, kräver att våra folkvalda måste erkänna kristendomens bidrag till den svenska kulturen. Vi tror det är svårt att finna någon som inte erkänner att kristendomens påverkat Sverige som det ser ut i dag. Det som är uppe för diskussion är i vilken utsträckning kristen kultur och etik bidragit positivt till det goda i vårt samhälle, och i vilket utsträckning kristendomen försinkat utvecklingen av demokrati och jämlikhet i vårt land.

Som led i sin bevisföring hänvisar Alm till att en pingstförsamling i norra Europa lät kvinnor rösta nästan 1850 år efter Jesus föddes, enligt berättelsen. Vi medger villigt att frikyrkorna var progressiva för 150 år sedan. I dag är dock det omgivande sekulära samhället som influerar religiösa samfund till att bli mer demokratiska, att behandla kvinnor jämlikt i alla avseenden, att respektera homosexuellas rättigheter och att uppvärdera barns rättigheter i förhållande till sina föräldrar. När Daniel Alm vill att kristendomen ska få större inflytande igen är det lätt att misstänka att detta kommer ske på de nämnda gruppernas bekostnad.

Det underligaste i det som pingstpastorn skriver är att han inte vill att kristendomen ska särbehandlas av lagstiftaren - samtidigt som han är blind för att det är detta som sker i dag. Låt oss ta några exempel: Sveriges statschef måste enligt lag vara kristen. Staten delar ut ekonomiskt bidrag till trossamfund, bara till Pingstkyrkan mer än 10 miljoner kronor per år. Staten hjälper trossamfunden att samla in medlemsavgifter via skattsedeln. Trossamfunden får utse vigselförrättare.

I alla dessa exempel ger staten religiösa föreningar I allmänhet, och kristna i synnerhet, privilegier som icke-religiösa föreningar inte har och diskriminerar därigenom dessa livsåskådningsorganisationer. Vill man att kristendomen inte ska särbehandlas bör man vara emot detta ekonomiska stöd.

Slutligen kommer vi till religiösa friskolor, där Alm totalt missförstått vad som regeringen planerar att göra. Det handlar om att ta bort det undantag i skollagen som tillåter friskolor att ha en konfessionell inriktning. Församlingar kommer att få fortsätta driva skolor, så länge de inte använder den obligatoriska och skattefinansierade skolan för att organisera sin egen religiösa praktik. Även i denna fråga har de religiösa ett privilegium, då det inte är tillåtet att våra skolor till exempel har en politisk inriktning.

Detta borde inte vara något problem för församlingarna. Barnen kan bjudas in till kyrkan när som helst utanför skoltid.

I den skolverksamhet som staten ansvarar för måste dock elevernas religionsfrihet respekteras, det vill säga barnens rätt att ha, utöva, byta eller välja bort religiösa och andra övertygelser. Denna rätt tillgodoses inte fullt ut när skolan organiserar religionsutövning. I ett mångreligiöst samhälle har det ett stort värde att barn med olika livsåskådningsbakgrund möts i skolan för att lära av varandra.

I ett sekulärt samhälle har kristendomen förlorat sin dominerade ställning. Vi förstår att detta kan uppfattas som skrämmande för dem som gillade dess särställning.