Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 16:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/satsning-pa-biodrivmedel-forutsatter-att-andra-lander-inte-tar-efter/

Repliker

”Satsning på biodrivmedel förutsätter att andra länder inte tar efter”

REPLIK DN DEBATT 8/4. Vi talar ofta om att svensk klimatpolitik ska vara ett föredöme som andra tar efter. Men användningen av biodrivmedel i transportsektorn bygger tvärtom på motsatsen, att inga andra länder tar efter, skriver Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker.

Rätta artikel

Sverige gör mest i EU och EU mest i världen för att minska utsläppen av växthusgaser. Det finns, vilket Svante Axelsson samordnaren för Fossilfritt Sverige påpekar, en bred majoritet i Sveriges riksdag för en ambitiös klimatpolitik, som visar vägen i klimatomställningen. 

Men det räcker inte att Sveriges klimatpolitik är ambitiös, den måste vara genomförbar. Målet att minska utsläppen från inrikes vägtransporter med 70 procent till 2030 jämfört med 2010 års nivåer är högt ställt och kan jämföras med EU:s ambition att minska dem med 20 procent. Axelsson frågar sig därför om det är möjligt att nå klimatmålet eller om det är för sent. Det är en högst relevant fråga. Hur Sverige ska nå sina klimatpolitiska mål förtjänar en seriös diskussion. Problemet är att Axelsson utgår ifrån att svaret är mer av de åtgärder vi redan genomför.

Sedan 2010 har utsläppen i transportsektorn minskat med 18 procent, men förra året ökade de med 0,5 procent. Året innan minskade de med bara 2 procent. Enligt Trafikverket måste de minska med 8 procent varje år för att Sverige ska nå målet. Axelsson tror det är möjligt om en rad åtgärder vidtas. Jag hoppas att han har rätt, men kan samtidigt konstatera att flera av hans åtgärder är behäftade med stora problem. Dagens verktyg räcker enligt Trafikverket till att minska utsläppen med i bästa fall 35 procent. Maria Börjesson, professor på statliga VTI, menar att Sverige med den nuvarande politiken är långt ifrån att nå målet

Sveriges huvudsakliga verktyg för att minska utsläppen från vägtrafiken är satsningen på biodrivmedel genom den så kallade reduktionsplikten. Axelssons föreslår mer av samma och kräver en radikalt ökad inblandning av biobränsle i bensin och diesel. Det är dock en sårbar strategi. Sverige använder högst andel biodrivmedel i Europa: 30,3 procent, jämfört med 7,1 i snitt i Europa. Axelsson vill nu öka Sveriges andel till 50 procent.

Vår satsning på biodrivmedel förutsätter en mycket omfattande import av biodrivmedlet HVO. I dag importerar Sverige 65 procent av den europeiska produktionen och 35 procent av den globala produktionen. Samtidigt driver Sverige och EU en politik för att fasa ut viktiga råvaror för produktionen av HVO. Det minskar utbudet ytterligare. Den ökade produktionen av biodrivmedel som Axelsson ser som en förutsättning för att nå målet till 2030 täcker endast Sveriges behov. Som om Sverige är en isolerad ekonomi och klimatnyttigt biodrivmedel som produceras här inte skulle exporteras eller användas utomlands.

Det räcker att några stora länder i EU använder biodrivmedel i samma utsträckning som vi för att tillgången ska minska och priserna pressas uppåt. Redan innan dessa förändringar blir verklighet har Sverige EU:s högsta dieselpriser. Det sker på bekostnaden av jobb och tillväxt, något som knappast inspirerar andra att vilja följa vårt exempel. Vi talar ofta om att svensk klimatpolitik ska vara ett föredöme som andra tar efter. Men användningen av biodrivmedel i transportsektorn bygger tvärtom på motsatsen, att inga andra länder tar efter.

Vilka verktyg Sverige kan använda för att minska utsläppen bestäms till stor del i EU. Trots det nämner Axelsson inte EU en enda gång, eller det faktum att EU har eget mål som stipulerar att användningen av biodrivmedel ska vara 14 procent 2030, jämfört med Axelssons 50. I EU betraktas biodrivmedel till skillnad från i Sverige knappast som ett universalmedel. I stället är det elektrifieringen som ska minska utsläppen i transportsektorn. 

Detta måste Sverige ta förhålla sig till. Men svensk efterfrågan är för liten för att ensamt driva igenom skiftet och politiken kan inte beordra fram teknisk utveckling. Däremot kan Sverige förbereda sig i syfte att dra största möjliga nytta av elektrifieringen när den slår igenom på bred front. 

Detta kräver ökad och stabil energiproduktion. Det är därför Moderaterna vill bygga ut kärnkraften, stärka nätkapaciteten och satsa mer på laddinfrastruktur för elfordon. Regeringen för dock Sverige i rakt motsatt riktning. Regeringen säger nej till utbyggd kärnkraft och drar in den särskilda satsningen på laddinfrastruktur i sin vårändringsbudget.

Sverige ska föra en ambitiös klimatpolitik. Axelssons inlägg innebär förhoppningsvis startskottet för en seriös debatt om mål och medel i svensk klimatpolitik och hur dessa förhåller sig till EU:s motsvarigheter. Politiken måste noga akta sig för att ställa löften som inte infrias. Sveriges viktigaste bidrag till kampen mot klimatförändringarna är inte våra egna utsläppsminskningar i sig, utan att vi får andra att bli som vi. Biodrivmedel är bra, men ska Sverige visa vägen i klimatpolitiken kan strategin inte bygga på metoder som förutsätter att ingen annan följer vårt exempel.