Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/siffrorna-bygger-pa-statligt-organiserade-gissningslekar/

Repliker

”Siffrorna bygger på statligt organiserade gissningslekar”

REPLIK DN DEBATT 2/6. Delegationens rapport är ett uttryck för viljan att till varje pris presentera en sifferskattning av felaktiga utbetalningar, trots att man saknar de empiriska underlag som hade behövts, skriver forskarna Niklas Altermark och Björn Johnson.

Varje år betalas det ut 8,7 miljarder kronor för mycket från de svenska välfärdssystemen. Det hävdar Sven-Erik Österberg, ordförande för KUT-delegationen (Delegationen för korrekta utbetalningar). Österberg menar att 75 procent av felen orsakas av de sökande och att två tredjedelar av dessa fel är avsiktliga, det vill säga fusk. 

Problemet är att dessa siffror tagits fram med metoder som inte är lämpliga för uppgiften. Utredningsväsendets uppgift i demokratin är att bistå beslutsfattare med goda beslutsunderlag. KUT-delegationen misslyckas med det. Delegationens rapport är ett uttryck för viljan att till varje pris presentera en sifferskattning av felaktiga utbetalningar, trots att man saknar de empiriska underlag som hade behövts.

Österberg menar att KUT-delegationen har täckning för sina bedömningar. Av rapporten framgår att det finns ett visst empiriskt stöd, i form av slumpkontroller och mörkertalsberäkningar, för 3,8 miljarder kronor av de uppskattade 8,7 miljarderna. En miljard är utredningskansliets egna uppskattningar av faktorer som de empiriska studierna inte fångar, men skälen för dessa uppskattningar redovisas inte.

Att en statlig utredning beskriver detta förfaringssätt som ”vetenskapligt” devalverar både vetenskapen och trovärdigheten för utredningen som sådan.

Den enskilt största delen av de felaktiga utbetalningarna – 3,9 miljarder – består av så kallade expertuppskattningar. Dessa har producerats med metoden ”expert elicitation”. Rent konkret innebär det att man har låtit fem eller sex statsanställda, i huvudsak personal från Försäkringskassan, gissa hur mycket fel som finns inom ett visst välfärdssystem. Därefter diskuteras gissningarna på ett gemensamt seminarium, varefter de anställda får gissa igen. Resultaten blir ett osäkerhetsintervall som används för att skapa en så kallad punktskattning. Att en statlig utredning beskriver detta förfaringssätt som ”vetenskapligt” devalverar både vetenskapen och trovärdigheten för utredningen som sådan.

Ett grundproblem är att ”expert elicitation” är utvecklad för att bedöma helt andra typer av osäkerhet, baserad på stora mängder säkerställd data. I Niklas Altermarks och Hampus Nilssons forskningsöversikt om metoden, som baseras på närmare 1.300 studier, finns inte ett enda fall där metoden används för att bedöma mörkertal inom socialförsäkringssystemen. Faktum är att det inte går att hitta en enda studie som använder metoden för att besvara en samhällsvetenskaplig frågeställning.

Två förutsättningar för att expertuppskattningar ska kunna användas är att det finns oberoende expertis, fristående från de myndigheter som ska granskas, samt att det finns bra forskning och data att basera expertbedömningarna på. Om detta råder det stor enighet inom den vetenskapliga litteraturen. Så har dock inte KUT-delegationen arbetat. Trots att man påstår att man följer de etablerade riktlinjerna för metoden har man i stället använt anställda på en utbetalande och kontrollerande myndighet och låtit dessa spekulera utifrån minimala bakgrundsfakta.

Pikant nog framgår de här bristerna tydligt i den vetenskapliga litteratur som refereras i den bilaga som berör expertuppskattningarna. Referenserna skapar en illusion av vetenskaplighet, men det är uppenbart att delegationen inte tagit till sig vad som faktiskt står i dem.

Att arbeta mot fusk och felaktiga utbetalningar i välfärdssystemen är en viktig uppgift. Detta arbete bör dock ske utifrån empiriska studier och noggranna riskanalyser av de olika ersättningarna, inte utifrån statligt organiserade gissningslekar.