Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Repliker

”Skarpare åtgärder krävs för att göra sjukförsäkringen pålitlig”

REPLIK DN DEBATT 24/1. Om de utredningar som socialminister Annika Strandhäll föreslår ska kunna återställa en pålitlig sjukförsäkring krävs skarpare direktiv än dem man finner i debattartikelns undanglidande formuleringar, skriver forskarna Björn Johnson, Ruth Mannelqvist och Stefan Svallfors.

Sjukförsäkringens utveckling under de senaste tio åren är djupt oroväckande. Det rättsligt obestämda begreppet ”arbetsförmåga” används numer på ett sådant vis att ett växande antal personer inte får någon sjukpenning trots att de inte kan arbeta. Det gäller dem som får sin ansökan om sjukpenning avslagen, men framför allt dem som i senare skeden får sin arbetsförmåga prövad mot fiktiva arbeten på en tänkt arbetsmarknad. Möjligheten att få förtidspension (”sjukersättning”) har kraftigt inskränkts. Även om det är ganska små grupper som får sin sjukpenning indragen eller aldrig beviljad så breder osäkerheten om sjukförsäkringens pålitlighet ut sig bland stora grupper av medborgare.

Om de utredningar som socialminister Annika Strandhäll föreslår ska kunna återställa en pålitlig sjukförsäkring krävs skarpare direktiv än dem man finner i debattartikelns undanglidande formuleringar. Det är framför allt tre punkter som kräver åtgärd:

1. Överprövningar av sjukskrivningsunderlag av tjänstemän som saknar medicinsk kompetens måste upphöra.

Den sjuke möter i dag ett system där inte ens utförliga läkarutlåtanden längre är någon garanti för ersättning, eftersom det ställs allt högre krav på objektiva bevis för sjukdom och nedsatt arbetsförmåga. Detta skapar långa handläggningstider och en stor osäkerhet om man alls ska få någon ersättning. En slarvig formulering eller missad tidsgräns hos den sjukskrivande läkaren och vips kan den försäkrade stå utan ersättning.

För den som lider av en stressrelaterad sjukdom försvåras tillfrisknandet av jakten på hållbara intyg och en gnagande oro över att ersättningen dröjer eller kanske helt ska utebli.

Situationen är särskilt förödande för den som lider av psykisk sjukdom eller stressrelaterade åkommor. Dels är det ofta svårt att specificera exakt vad i arbetet den sjuke inte klarar av. Den vars panikångest är ett hinder för att överhuvudtaget ta sig utanför dörren avkrävs i läkarintygets form en detaljerad beskrivning av vilka moment i arbetet som inte längre går att utföra. Klarar inte läkaren detta uteblir sjukpenningen och den sjuke får klara sig bäst den kan.

Dessutom försvåras återhämtningen av den stress som framkallas. Ett benbrott läker inte långsammare om den skadade känner sig stressad och misstänkliggjord. Men för den som lider av en stressrelaterad sjukdom försvåras tillfrisknandet av jakten på hållbara intyg och en gnagande oro över att ersättningen dröjer eller kanske helt ska utebli.

2. Slopa godtyckliga mål för Försäkringskassan som ger felaktiga incitament.

Administrationen av sjukförsäkringen har kommit att ensidigt inriktas på ett godtyckligt kvantitativt mål: 9,0 sjukpenningdagar per försäkrad ska vi ned till i Sverige. Utan att lagstiftningen förändrats har detta lett till att tillämpningen av regelverket kommit att påtagligt skärpas. Andelen som får indragen sjukpenning bland dem som varit sjukskrivna längre än 180 dagar har till exempel mer än fördubblats sedan målet infördes.

Den vrede som nu ofta riktas mot Försäkringskassans handläggare är dock i de flesta fall helt missriktad. De är fångar i ett system de inte kan påverka och som gör många av dem djupt bekymrade.

Den vrede som nu ofta riktas mot Försäkringskassans handläggare är dock i de flesta fall helt missriktad. De är fångar i ett system de inte kan påverka och som gör många av dem djupt bekymrade.

3. Återställ en hållbar finansiering av sjukförsäkringen

Utvecklingen hade varit mer begriplig om den grundats i en finansiellt ohållbar utveckling. Om sjukförsäkringens kostnader skenade vore kanske jakten på de sjukskrivna nödvändig. Men så är inte alls fallet. I själva verket betalar vi allt mindre för sjukförsäkringen, en del av löneavgifterna har i det tysta växlats om från sjukförsäkringen till andra ändamål och lämnat sjukförsäkringen underförsörjd.

Människor som arbetat och betalat skatt under decennier inser att när de nu själva behöver stöd så är det inte säkert att de får något. 

Kanske tror de som nu undergräver förtroendet för sjukförsäkringen att de återställer förtroendet för systemet genom att klämma åt fuskande individer och släpphänta läkare. I sin iver att åtgärda systemets brister förstör man dock den tillit som är basen för dess existens. Människor som arbetat och betalat skatt under decennier inser att när de nu själva behöver stöd så är det inte säkert att de får något. Följderna rör inte bara sjukförsäkringen utan hela det tysta kontrakt som välfärdsstaten bygger på.

DN Debatt.24 januari 2017

Debattartikel

Annika Strandhäll (S), socialminister:
”Försäkringskassan måste förklara sina beslut bättre”

Repliker

Rossana Dinamarca (V), ledamot i Socialförsäkringsutskottet:
”En skenmanöver för att slippa debattera frågan”

Eva Nordmark, ordförande TCO:
”Sjukförsäkringen äventyrar människors yrkeskompetens”

Peter Munck, vd Sveriges Företagshälsor:
”Ge företagshälsovården tydligt ansvar för rehabilitering”

Björn Johnson, professor i Socialt arbete vid Malmö universitet; Ruth Mannelqvist, professor i Rättsvetenskap vid Umeå universitet och Stefan Svallfors, professor i Sociologi vid Södertörns högskola:
”Skarpare åtgärder krävs för göra sjukförsäkringen pålitlig”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.