Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 15:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/skogsavverkning-ar-en-forutsattning-for-hog-klimatnytta/

Repliker

”Skogsavverkning är en förutsättning för hög klimatnytta”

REPLIK DN DEBATT 9/8. Vi får en stor klimatnytta tack vare att vi brukar skogen aktivt och använder den biomassa vi skördar till att producera produkter och biobränslen som kan minska användningen av fossila bränslen och cement, som svarar för huvuddelen av den mänskliga klimatpåverkan, skriver Kjell Andersson, Svenska bioenergiföreningen.

Tvärtemot vad de fyra forskarna hävdar är det större klimatnytta att avverka skog än att låta träden stå och åldras. Det svenska skog-bioenergisystemet är mer än klimatneutralt – det ger stor klimatnytta, tack vare att vi brukar skogen aktivt och använder den biomassa vi skördar till att producera produkter och biobränslen som kan minska användningen av fossila bränslen och cement, som svarar för huvuddelen av den mänskliga klimatpåverkan. Sverige har här en modell som världen kan ta efter.

Hur kan det vara så att skörd av skog, att hugga träd, ger klimatnytta? Det sker dels genom positiva substitutionseffekter, dels genom att ung, frisk skog växer snabbt och tar upp stora mängder koldioxid. Upptaget av koldioxid sjunker däremot när skogen åldras. Visserligen får vi ett stort kollager i skogen, men inbindningen av koldioxid från atmosfären minskar. Den högsta långsiktiga inbindningen av koldioxid får vi i ett skogslandskap som har skog i alla åldrar – och helst mycket ungskog. Vi behöver naturligt av andra skäl, för biodiversitet och rekreationsvärden, spara en hel del gammal skog. Men det är inte en klimatfråga.

Faktum är att vi i Sverige med vårt aktiva skogsbruk åstadkommit tre positiva klimateffekter parallellt:

Vi har ökat inbindningen av kol i skogarna genom ökad skogstillväxt, med i runda tal 1 procent per år sedan andra världskriget, totalt en fördubbling.

Vi har samtidigt ökat skörden, avverkningarna, med cirka en procent om året, som ger ökad möjlighet att ersätta fossila material och bränslen, också en fördubbling.

Vi har dessutom ökat biomasse- och kolförrådet i skogen till det dubbla från 1920-talet till i dag och lagret fortsätter att öka.

Vi har tagit vara på en allt större del av det spill som vi tidigare lämnade i skogen och biprodukterna vid skogsindustrin som förr fick ruttna och därmed släppa ut koldioxid och metan

Vi tar vara på allt större del av biomaterialen efter konsumtion genom att elda returträ och annat biogent avfall.

Vi har alltså minskat läckaget av koldioxid från systemet, men fortfarande förlorar vi mycket koldioxid till atmosfären genom att vi inte tar vara på så mycket ris och stubbar som skulle vara möjligt med hänsyn till biodiversiteten.

Vi har redovisat klimatnyttan av det svenska skog-bioenergisystemet i en rapport som getts ut i samarbete med FN:s organ för förnybar energi, Irena (”Bioenergy from boreal forests, Swedish approach to sustainable wood use”). Där finns också en del beräkningar av systemets kolbalans. De svenska skogarna binder in i storleksordningen 150 miljoner ton koldioxid varje år. Här finns en fantastisk naturresurs som vi redan i dag utnyttjar relativt effektivt. Men det finns möjligheter att ytterligare utveckla klimatnyttan. Skogsindustrierna har också i somras gett ut en rapport som visar på skogsbrukets klimatnytta (”Så stort är skogsbrukets bidrag i klimatarbetet”, rapport från Skogsindustrierna, juni 2019), där man beräknat en total klimatnytta på cirka 93 miljoner ton koldioxid, vilket är i samma storleksordning som vi beräknat i Irena-rapporten. SCA har gjort en egen beräkning för sitt eget bolag, som visar på en klimatnytta på 8 miljoner ton koldioxid.

De här siffrorna ska jämföras med det totala svenska utsläppet av växthusgaser på 53 miljoner ton, eller koldioxidutsläppen, som ligger kring 42 miljoner ton. Den årliga ökningen av kolförrådet i våra skogar ligger på samma nivå, omkring 42 miljoner ton.

De fyra forskarnas huvudargument att vi måste öka upplagringen av kol i skogen på kort sikt, och därför minska avverkningarna, bygger på kalkyler för enskilda träd eller enskilda bestånd. Det är helt riktigt att kolet frigörs när man använder och eldar upp kolet från ett hygge och att det tar några år innan man får igång ny kolinbindning efter avverkningen. Men det är ologiskt att bara räkna på det enskilda trädet eller beståndet. Man måste räkna på hela skogslandskapet, där man hela tiden har tillväxt av träd i alla åldrar. Man måste räkna på denna totala tillväxt och kolinbindning, och jämföra den med den årliga skörden på någon procent av ytan.

Forskarna tycks mena att vi gör en kolförlust genom att elda biobränslen, men att vi kan spara kol i form av stubbar och rötter på hyggen. De biobränslen vi eldar ersätter fossila bränslen, som bör bli kvar i underjorden under miljontals år framöver. Att i stället lagra kol i form av stubbar och rötter är inget bra alternativ. Redan efter 15 år har hälften av stubbarnas biomassa brutits ner och blivit koldioxid i atmosfären. För ris går nedbrytningen ännu fortare.

IPCC-rapporten visar att vi måste vårda skogarna bättre och anlägga ny skog, samt givetvis förhindra avskogning i tropikerna. Tyvärr skriver man alltför lite om att dessa befintliga och nya skogar också måste användas för att ge klimatnytta genom ersättning av fossila bränslen och material. Detta är också nödvändigt av ekonomiska skäl. Vem kommer att vilja plantera miljontals hektar ny skog om man inte också kan få en ekonomisk avkastning?

IPCC förutsätter också i de flesta av sina alternativa scenarier för att nå 1,5- eller 2-gradermålet att vi måste åstadkomma ”negativa utsläpp”, dvs utnyttja lösningar som minskar koldioxidhalten i atmosfären. Bio-CCS (bioenergi + koldioxidavskiljning och -lagring) är det enklaste och sannolikt billigaste alternativet. Bio-CCS måste kopplas till användning av bioenergi i kraftverk och industrier. Man måste utnyttja energiinnehållet samtidigt som man genom förbränning frigör koldioxiden för att kunna fånga upp den. Sverige kan här gå före och visa att tekniken fungerar. Genom bio-CCS vid våra större svenska kraftvärmeverk och massabruk skulle vi kunna fånga in och lagra mer än 30 miljoner ton koldioxid. På så sätt kan vi utveckla det svenska skog-bioenergisystemet till ännu större klimatnytta än i dag. Inom bio-CCS har vi förutsättningar att bli globala pionjärer. Men det förutsätter att vi bedriver ett aktivt skogsbruk och inte drar ner på avverkningarna.