Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 11:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/sluta-svartmala-tradplantering-som-ger-verklig-klimatnytta/

Repliker

”Sluta svartmåla trädplantering som ger verklig klimatnytta”

REPLIK DN DEBATT 23/10. Stefan Wirsenius svartmålar på ett felaktigt och grovt förenklat sätt all befintlig klimatkompensation genom trädplantering i fattiga länder. Men om vi ska ha en chans att nå klimatmålen måste vi jobba på flera fronter och använda alla tillgängliga verktyg. Framför allt de verktyg som verkligen finns i dag, skriver Claire Wigg, vd Zeromission.

Just nu pågår en välkommen debatt om klimatkompensation, inte minst med fokus på träd som en av de viktigaste lösningarna för att binda kol. Stefan Wirsenius torgför i sin ddebattartikel idén om att man skulle kunna klimatkompensera genom att i Sverige undanta skogsmark från skogsbruk och avverkning. Detta kan i sig vara värt att titta närmare på för framtiden. Problemet är att han samtidigt på ett felaktigt och grovt förenklat sätt svartmålar all befintlig klimatkompensation genom trädplantering i fattiga länder.

Han föreslår att ett system för svensk skogsbaserad klimatkompensation, som alltså inte finns i dag och som skulle ta lång tid att utveckla, borde ersätta de certifierade, väl etablerade, kontrollerade system för trädplantering som finns sedan länge och som i dag binder stora mängder koldioxid från atmosfären. Men om vi ska ha en chans att nå klimatmålen måste vi jobba på flera fronter och använda alla tillgängliga verktyg. Framför allt de verktyg som verkligen finns i dag.

Det finns dock klimatkompensationsprojekt som inte fungerar som de borde och dessa kan förtjäna kritik. Men det betyder verkligen inte att vi ska offra allt som i dag fungerar bra.

Wirsenius bygger sitt resonemang på svepande påståenden om att när man klimatkompenserar genom trädplantering i fattiga länder innebär det per automatik att man tränger undan både lokalbefolkning och livsmedelsproduktion. Men i exempelvis de Plan Vivo-certifierade klimatkompensationsprojekten som vi jobbar med är det precis tvärt om, bland annat i Uganda som Wirsenius tar upp som dåligt exempel. Det finns dock klimatkompensationsprojekt som inte fungerar som de borde och dessa kan förtjäna kritik. Men det betyder verkligen inte att vi ska offra allt som i dag fungerar bra.

Certifierad klimatkompensation som används frivilligt av företag bygger på ett rigoröst system som funnits sedan slutet av 90-talet. Att bevara och återställa skog är det i nuläget bästa sättet att fånga upp koldioxid ur atmosfären. Mest effektiva är dessa åtgärder i tropikerna där träden växer snabbast.

Plan Vivo blev den första standarden för certifiering av klimatnyttan i trädplanteringsprojekt. Organisationens projekt, som belönats av FN, handlar både om att stödja småbrukare med hållbart jord- och skogsbruk och att på så sätt åstadkomma klimatnytta. Första steget i utveckling av projekten är att säkerställa småbrukarna markrättigheter. Sedan planteras träd av inhemsk sort på småbrukarnas egen mark enligt en ”plan vivo” (levande plan) i kombination med grödor för att stärka deras livsuppehälle.

Ett problem i debatten om klimatkompensation är att när vissa kritiker ser exempel på sådant som inte fungerar, tenderar man att kommunicera en bild av att det mesta eller rent av ingenting fungerar. Vissa har också en faiblesse för att se det hela genom ett filter av tänkta spänningar mellan Nord och Syd. Det här riskerar tyvärr att i sak motverka det totala klimatarbetet, som skulle tjäna på en mer nyanserad debatt.

Så låt oss enas om att det finns både bra och mindre bra projekt och låt oss i debatten åtminstone anstränga oss lite för att skilja på dessa.

Bra klimatkompensation i utvecklingsländer är viktig både för klimatet och för lokalbefolkningen. Vi vill gärna tro att Wirsenius inte har hela bilden klart för sig när han vill ersätta allt detta med en hypotetisk svensk idé.

Med mindre än 10 år kvar att stabilisera den globala uppvärmningen till 1,5 grader är det uppenbart att vi måste arbeta på alla fronter. Enligt IPCC står markanvändning och avskogning för en fjärdedel av de globala utsläppen där jordbruket är den största drivkraften bakom avskogning. De flesta jordbruk världen över ägs och drivs av småbrukare som också är mest sårbara för klimatförändringar. Därför är det avgörande att plantera träd tillsammans med småbrukare i utvecklingsländer. I Plan Vivo-projekt görs det på ett sätt som bidrar till positiv lokal utveckling, biologisk mångfald och tryggad livsmedelsförsörjning. Det bör vi naturligtvis fortsätta med och även utveckla vidare.