Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/socialstyrelsen-har-dragit-snabba-bristfalligt-underbyggda-slutsatser/

Repliker

”Socialstyrelsen snabba slutsatser är bristfälligt underbyggda”

SLUTREPLIK DN DEBATT 22/5. Olivia Wigzell och Thomas Lindén från Socialstyrelsen har kommenterat vårt inlägg när det gäller psykisk ohälsa bland barn och unga. Det framkommer inte något nytt i deras svar som i stort sett repeterar innehållet i myndighetens rapporter i ämnet under senare år, skriver forskarna Ingemar Engström, Sven Bremberg och Sofia Wikman.

Socialstyrelsen framhåller först att det inte är klarlagt vad som ligger bakom ökningen av antalet personer som får vård för depression och ångestsyndrom. Detta är riktigt men det är också möjligt att jämföra utvecklingen av depressioner och ångestsyndrom i befolkningen som helhet med utvecklingen av vård för dessa tillstånd. Samtidigt är det tråkigt att konstatera att myndigheten, som de skriver, inte värderat olika tänkbara förklaringar till de förändringar i data som vi ser. Det borde, enligt vår mening, vara en viktig funktion för en expertmyndighet som hittills dragit alltför snabba och bristfälligt underbyggda slutsatser om vad som ligger bakom utvecklingen. På det sättet bidrar myndigheten till att förvirra diskussionen och sprida icke tillräckligt underbyggda slutsatser om vad som eventuellt sker i befolkningen i dag.

Socialstyrelsen påpekar att deras utvärdering inte bygger på enkäter till ungdomar, men i rapporten blandas uppgifter från enkätundersökningar om vartannat med vårddata, vilket skapar förvirring kring vad man egentligen talar om. Återigen; psykisk ohälsa är ett helt annat begrepp än psykisk sjukdom. Vår oro är att också symtom av lindrigare slag, som kan vara normala, alltför snabbt bedöms som en psykisk sjukdom och behandlas därefter.

De påståenden som Socialstyrelsen gör om att det föreligger en reell ökning av psykiska sjukdomar i den unga delen av befolkningen saknar helt enkelt stöd i tillgängliga data.

De påståenden som Socialstyrelsen gör om att det föreligger en reell ökning av psykiska sjukdomar i den unga delen av befolkningen saknar helt enkelt stöd i tillgängliga data. Det finns inga longitudinella epidemiologiska studier som bekräftar dessa slutsatser, vilket är vetenskapligt helt nödvändigt. Tvärtom visar en omfattande översikt av en mängd epidemiologiska studier över 30 års tid att det inte finns några tecken på en förändrad förekomst av depression hos barn och unga.

Vår slutsats är i stället att vi vet att många fler barn och unga söker vård och behandlas för psykiska sjukdomar, särskilt med läkemedel, men att det saknas stöd för att detta är uttryck för en reell ökning av förekomsten av sjukdomarna.

En avgörande fråga är dessutom om det är önskvärt att alla unga som uppfyller de diagnostiska kraven för en psykiatrisk diagnos också behöver behandling av specialist. Den enskilda diagnos som står för den största samlade sjukdomsbördan är depressionssjukdom. Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom ska unga med lätta eller medelsvåra besvär i första hand behandlas med psykoterapi och i andra hand få läkemedel. 

Enligt läkemedelsregistret hade dock år 2018 över 5 procent i åldern 15–19 år fått antidepressiv medicin. Vi vet också att den absoluta majoriteten av unga med depressionssjukdom får medicin trots att Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att endast en minoritet bör få sådan behandling. Skälet till avrådan från antidepressiv medicin för unga är dels att effekten är mycket liten och dels att sådan medicinering ökar risken för självmordshandlingar. Det är också tänkvärt att antidepressiv medicinering är vanligare i Sverige än i de flesta andra länder vilket bör ses i relation till fullbordade självmord bland unga Sverige som har ökat under det senaste decenniet, detta i motsats till utvecklingen i Västeuropa som helhet.

Socialstyrelsen anger också att det viktigt att tidigt upptäcka och behandla depression och ångestsyndrom för att undvika senare långvarig psykisk sjukdom. Av denna anledning bör ungdomar med psykisk ohälsa behandlas som en kronisk sjukdom. Författarna menar att vi har invändningar mot detta. Nej, inte alls när det gäller allvarliga psykiska sjukdomar, men i Olivia Wigzells kommentarer till rapporten görs ingen sådan distinktion och det är då risken för medikalisering blir uppenbar, vilket är allvarligt.

Några belägg för att tidig medicinsk behandling skulle kunna reducera senare förekomst av sådan sjuklighet har dock inte lagts fram, vare sig i Sverige eller internationellt. Däremot är det möjligt att tidiga stödinsatser, som leder till att unga klarar skolan och senare får anställning, minskar risken för psykisk sjuklighet. Internationellt finns väl utvecklade modeller för att ge ungdomar sådant stöd, medan det I Sverige är läkemedelsbehandling som dominerar.

Frågan om psykisk ohälsa hos barn och unga är en av vår tids viktigaste frågor men det är absolut nödvändigt med en fördjupad analys av vad som finns bakom siffrorna innan nya politiska initiativ tas på området. Vi hoppas också på en fördjupad medvetenhet såväl i vården som i samhället om risker för medikalisering i vår tid.

Ämnen i den här artikeln:

Sjukvård
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt