Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 05:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/spraket-ar-ett-effektivt-verktyg-for-att-forandra-normer/

Repliker

”Språket är ett effektivt verktyg för att förändra normer”

REPLIK DN DEBATT 12/1. För den som vill förändra normer i samhället är språket ett effektivt verktyg. Det är inte nödvändigtvis nya ord i sig som gör den stora skillnaden, utan de diskussioner som orden är en del av, där inövade tankar och mönster prövas mot andras sätt att tänka, skriver åtta språkforskare.

Lars Melin skriver om det som han kallar ”trakasserier från språkaktivister”. Vi aktiva språkforskare som på olika sätt forskar om inkludering, exkludering och diskriminering skulle snarare kalla det språklig förändring med ideologiska förtecken.

Genom språket förhandlar vi om hur samhället ser ut, hur vi uppfattar människor, vilka som syns eller osynliggörs, vad som räknas som ”normalt”, och vad som ses som avvikande. Kort sagt: samhälleliga normer samverkar med språket.

Vi vet inte vilka ”vanliga svenskar” Melin avser, men i vår forskning efterfrågar många språkbrukare ord för nya betydelser och för att benämna människor på ett respektfullt sätt, inte minst i vardagsspråket. Tillgängliga ord kan ha en nedsättande bibetydelse, eller mest användas i kliniska eller administrativa sammanhang.

De språkförslag som Melin tar upp, till exempel cis-person, har en ambition att förändra eller problematisera den sociala norm som själva fenomenet bedöms efter. Man strävar alltså efter en förändrad uppfattning på sikt. Huruvida språkbrukarnas emotioner, kognitioner, politiska medvetenhet eller något annat faktiskt förändras, eller på vilket sätt, har forskningen inte kunnat besvara på ett entydigt sätt, men mycket forskning visar att tanke och språk hänger samman (se till exempel Emanuel Bylunds forskning).

En del av orden, till exempel funktionsvariation, är omstridda, även inom rörelserna, vissa accepteras snabbt och andra försvinner, liksom många andra förslag till politisk förändring. (Språk)forskningens roll är här att spåra ordens (ideologiska) ursprung, och följa upp hur de sprids och vilka konsekvenser det i så fall får, både när det gäller reaktioner i offentlig debatt och den faktiska användningen. Vår uppgift är inte att förfasa oss över de politiska ambitioner som exempelvis hbtq- eller funktionsrörelsen har eller att genast bejaka eller avfärda språkliga förslag genom resonemang om språk och kognition. Det är inte Lars Melins sak att säga hur någon ska benämnas, ej heller vår.

Melin har rätt i att vissa språkförslag är otympliga eller vaga och därför har svårt att få genomslag. Men lösningen är inte att behålla gamla benämningar som är fyllda av negativa konnotationer för berörda grupper och som bär på en historia av diskriminering. I stället behövs mer samarbete mellan diskriminerade grupper och språkvårdare. Språkvårdare har stort kunnande om hur nya ord placerar sig i ett befintligt ordförråd och vad som krävs för att ord ska få spridning, och diskriminerade grupper har erfarenhet av hur ord kan missleda, såra eller bevara fördomar.

Utmärkande för den här typen av språklig förändring är att den bedrivs inom samhällsområden som är i förändring. Så hänger språk och samhälle nämligen samman. Där språket inte diskuteras är sällan förändring på gång.

Den som ingen förändring vill ha behöver inte driva på språklig utveckling. Det står alltså Melin och andra fritt att använda de ord man finner lämpliga. Var och en måste ta ansvar för vilken världsbild man vill ge eller vilken hänsyn man vill ta till människors upplevelser av diskriminering. Men för den som vill förändra normer i samhället är språket ett effektivt verktyg. Det är inte nödvändigtvis nya ord i sig som gör den stora skillnaden, utan de diskussioner som orden är en del av, där inövade tankar och mönster prövas mot andras sätt att tänka. Genom dessa diskussioner flyttas positionerna fram.

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt