Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 16:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/stod-till-missbrukare-viktigare-an-alkoholmonopol/

Repliker

”Stöd till missbrukare viktigare än alkoholmonopol”

SLUTREPLIK DN DEBATT 26/3. Alkoholkonsumtionen drabbar till stor del konsumenterna själva. Därför bör staten i större utsträckning bistå dem som fastnat i sitt bruk och vill dra ned eller sluta helt. Men detta viktiga förslag riskerar att - tillsammans med andra - drunkna i den ideologiska kampen om alkoholmonopolets vara eller inte vara, skriver David Sundén.

Rätta artikel

Svenskarna konsumerar alkohol för drygt 70 miljarder kronor varje år. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv vore det bra om svenskarna kunde fås att lägga en del av dessa pengar på annat. Kan alkoholmonopolet bidra till detta? Svaret är nej. Bidrar alkoholmonopolet till en minskad konsumtion? Mycket lite talar för det och kan sammanfattas i fyra observationer. 

• Befolkningen i länder utan alkoholmonopol dricker mer än svenskar, men detta kan förklaras av att länderna har lägre skatt på alkohol. 

• I de stater som avskaffat sina monopol har konsumtionen av alkohol inte ökat, med få undantag. 

• Statistiska studier av avskaffade monopol visar att monopolets konsumtionsdämpande effekter är i stort sett negligerbara. 

• Det är dessutom mycket enkelt att sticka hål på de studier som läggs fram som bevis för att monopol minskar konsumtionen. 

Mostacero hänvisar med en lobbyists envishet till en studie av Hahn med flera (2012). Studien lider förödande brister vad gäller statistisk kvalitet. På sin höjd kan den användas som undervisningsmaterial på landets statistikutbildningar om hur illa det kan gå när lobbygrupper hittar på nya ”statistiska” utvärderingsmetoder. Jag tar naturligtvis upp detta i min rapport. 

Vill man försöka få en rimlig bild av svenskarnas alkoholkonsumtion utan monopol behöver man inte gå längre än till Danmark. Danskarna dricker 10 procent mer än svenskarna, vilket kan förklaras av en lägre dansk alkoholskatt. 

Sådana fakta passar inte in i den världsbild vi alla matats med från barnsben: monopolet minskar drickandet. Andréasson, och det forskarkollektiv han ingår i, erbjuder därför beräkningar av hur mycket alkoholkonsumtionen kan förväntas öka om monopolet avskaffas. Sådana uppskattningar har liten vetenskaplig vikt eftersom de endast kan bevisas eller motbevisas genom att avskaffa alkoholmonopolet. Spådomen är att alkoholkonsumtionen ökar mycket kraftigt och baseras på självmotsägande antaganden och utan förståelse för hur styrmedel fungerar i praktiken. 

Dessa tillrättalagda spådomar har Andréasson och hans kollektiv sålt till Folkhälsomyndigheten och Systembolaget som i god tro betalat för tjänsterna eftersom de saknar kapacitet att bedöma resultatens rimlighet. Försäljarna av Statens nya kläder blir naturligtvis upprörda när jag påpekar att staten i detta fall är naken och kallar mig därför extrem. Även Gmel med flera (2016) får sin släng av sleven, av samma försäljare, när de kommer till liknande slutsatser.

Det är självklart att en avreglering av alkoholmonopolet medför stora förändringar i samhället, varav vissa är oönskade. Därför bör man noggrant värdera om de önskade effekterna överstiger värdet av en avreglerad alkoholmarknad. Reklam för tobak, alkohol och spel omfattas av helt olika regelverk. De marknadsföringsinvesteringar vi ser på spelmarknaden i dag kommer vi aldrig få se för alkohol. 

Den tidigare monopolregleringen inom spel tvingade svenska myndigheter och regering efter regering att sitta passiva i 15 år. Mindre än två månader efter att marknaden omreglerats är nu regeringen och myndigheterna istället på offensiven. Detta är resultatet av en smart reglering med konkurrens som jag skriver om i Svenska Dagbladet

Andréasson nämner helt korrekt att det lidande och de förluster i livskvalitet som konsumtionen av alkohol, tobak och spel medför är mycket viktiga. Lägger man dessa till min analys stärks en av mina viktigaste slutsatser: alkohol, tobak och spel drabbar till stor del konsumenterna själva. Detta stärker i sin tur ett av mina viktigaste förslag: staten bör i större utsträckning bistå alla de som fastnat i sitt bruk och vill dra ned eller sluta helt. 

Detta förslag, och fler av mina andra, riskerar att drunkna i den ideologiska kampen om alkoholmonopolets vara eller inte vara. Min förhoppning är ändå att den sakpolitiska diskussionen inom alkohol, tobak och spel kan ges tillfälle att komma upp till ytan och bidra till en förbättrad folkhälsopolitik.