Sveriges modell för lönebildning har fungerat mycket väl. Den har gynnat bägge parter – näringsliv och löntagare. Modellen möter beundran och respekt från omvärlden. Lönebildningsmodellen har under två decennier bidragit till:

• EUs högsta sysselsättningsgrad

• Stark konkurrenskraft

• Höjda reallöner

Men under de senaste två åren har svenska löner utvecklats svagare än omvärlden. Eurostat visar att lönerna år 2018 ökade snabbare i flertalet europeiska länder än i Sverige. I exempelvis Tyskland ökade lönerna en halv procentenhet snabbare än i Sverige.

Ökade löner är också källan till ökad efterfrågan på företagens varor och tjänster och därmed ökad produktion och försäljning.

Nu gäller att hålla fast vid en svensk lönebildningsmodell som gör alla – inte bara arbetsgivarna – till vinnare. Då krävs löner som ger goda reallönehöjningar. Men nu ställer arbetsgivarna krav på att vi inom facket inte ska ta hänsyn till inhemska prisökningar.

Vad skulle hända om facket accepterade arbetsgivarens krav och bortsåg från inhemska prisökningar i löneförhandlingarna?

1 Inhemsk efterfrågan skulle dämpas. I DN-artikeln betraktar arbetsgivarna löner endast som en kostnad. Men ökade löner är också källan till ökad efterfrågan på företagens varor och tjänster och därmed ökad produktion och försäljning.

2 Legitimiteten för modellen bland svenska löntagarna skulle snabbt erodera om den inte förmår att leverera reallöneökningar. Då riskerar vi att få kaos och oro på arbetsmarknaden.

Oosmakligt att undertecknarna av artikeln tycker att vanliga löntagare ska hålla igen när vd-lönerna i de största företagen skenar iväg från vanligt folks löner.

3 Nedpressade löner skulle öka avkastningen för kapitalägarna och skulle tillsammans med en ökad lönespridning bidra till ökade klyftor. Detta riskerar att främja protektionistiska politiska krafter som underminerar de globala värdekedjorna.

4 Omvandlingstrycket i Sverige skulle minska på grund av artificiellt låga löner och urholkad växelkurs. LO anser att det är näringslivets samlade produktivitetsökning – inte enskilda företags eller branschers – och prisökningar som avgör löneutrymmet. Arbetstagarna ska inte, under en längre tid, hålla ineffektiva företag under armarna genom låga löner.

LO vill värna en ansvarsfull lönebildning som gör både företag och löntagare till vinnare. Sverige blir inte ett rikt land genom uteblivna reallöneökningar. Dessutom är det rent osmakligt att undertecknarna av artikeln tycker att vanliga löntagare ska hålla igen när vd-lönerna i de största företagen skenar iväg från vanligt folks löner.