Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-23 19:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/tolerans-och-oppenhet-infor-spraklig-variation-ar-var-rekommendation/

Repliker

”Tolerans och öppenhet inför språklig variation är vår rekommendation”

REPLIK DN DEBATT 12/1. Våra rekommendationer utgår från den statliga värdegrunden och gäller det offentliga språkbruket, inte det privata. En utgångspunkt för de rekommendationerna är att de som använder den offentliga svenskan, till exempel professionella och myndigheter, inte bör kränka medborgarna, skriver företrädare för Språkrådet.

Språkfrågor och språkdiskussioner är viktiga i det demokratiska samtalet. Därför är vi glada att Lars Melin i sin debattartikel tar upp frågor om laddade ord och språkpoliseri, trots att Språkrådet får sig ett par råsopar. Språkrådet, en avdelning på myndigheten Institutet för språk och folkminnen, i har uppdrag att bedriva språkvård på vetenskaplig grund, och vi vill gärna beskriva hur Språkrådet arbetar med dessa frågor.

De språkfrågor som Melin berör handlar i grunden om makt. Svenska språket är vår gemensamma egendom, och alla vi som använder språket i dag bidrar till dess utveckling genom att tala och skriva det. Samtidigt är varje enskild svensktalande en bland miljoner, vilket gör varje individs påverkan mycket liten. Alla har alltså makt över sitt eget privata ordval. Det finns också de som vill öka sitt inflytande genom att påverka andras språkbruk. Det är dock stor skillnad mellan att få uttrycka sig som man vill, och att få andra att uttrycka sig som man vill.

Vi menar att en viktig del av det demokratiska samtalet är att man förhandlar och argumenterar om ords betydelser och associationer. Huvudpoängen är inte alltid ordvalen i sig, utan att åsikter och argument möts.

Vissa har som arbetsuppgift att påverka andras ordval. Lärare bör ju ha konstruktiva synpunkter på sina elevers språkbruk, och redaktörer ska bearbeta sina skribenters texter. Men i andra sammanhang kan kommentarer på språk uppfattas som ovälkommen censur, eller försök att utöva social kontroll. Det är detta beteende som Lars Melin reagerar mot, och särskilt det skambeläggande som ofta följer med. I våra språkliga rekommendationer tar vi också upp detta. Ord har inte bara betydelser, utan för också med sig associationer, exempelvis till grupper av människor. De gäller inte bara den som blir benämnd, utan också den som benämner. Den skribent som använder en kritiserad benämning om en grupp människor riskerar att uppfattas som negativt inställd till den gruppen.

Precis som Lars Melin skriver är associationerna en social och ideologisk fråga snarare än en språklig. Människor kan ha olika associationer till en benämning, och associationerna kan snabbt förändras. Det gör att man inte kan dra slutsatser om en persons människosyn enbart utifrån ordvalet, för en person som använder en äldre, kritiserad benämning kanske bara har missat att associationerna förändrats, eller att den gamla benämningen är missvisande. Och omvänt kan någon använda de senaste benämningarna och ändå uttrycka nedsättande åsikter om den grupp som benämns. Om man vill bilda sig en välgrundad uppfattning om någons värderingar bör man alltså ta hänsyn till fler faktorer än vilket ord personen använder.

De som ändå vill hålla fast vid sitt ordval är fria att göra det, men kan knappast begära att få slippa höra kritik. Det är priset vi betalar för demokrati.

Tolerans och öppenhet inför språklig variation är därför den mest grundläggande rekommendationen från Språkrådet, i synnerhet som det i många fall inte finns några ord som fungerar väl i alla sammanhang och gör alla nöjda. Den som vill läsa mer om hur vi resonerar och vad vi rekommenderar i dessa frågor kan läsa mer i Frågelådan på vår webbplats, till exempel svaret på frågorna ”Hur kan man hantera laddade ord för grupper av människor?” och ”Vem bestämmer över språket?”

Den statliga språkvården är rådgivande. Språkrådet har i uppdrag att ge rekommendationer. Däremot har språkvården inte makt att kontrollera om råden följs. Våra rekommendationer utgår från den statliga värdegrunden och gäller det offentliga språkbruket, inte det privata. En utgångspunkt för de rekommendationerna är att de som använder den offentliga svenskan, till exempel professionella och myndigheter, inte bör kränka medborgarna. Därför tar rekommendationerna bland annat hänsyn till hur grupper själva vill bli benämnda.

Vi menar att en viktig del av det demokratiska samtalet är att man förhandlar och argumenterar om ords betydelser och associationer. Huvudpoängen är inte alltid ordvalen i sig, utan att åsikter och argument möts. De som känner sig nedvärderade av andras språkbruk bör kunna ge uttryck för det. Hur ska man annars kunna veta när ens ord gör någon annan illa? De som ändå vill hålla fast vid sitt ordval är fria att göra det, men kan knappast begära att få slippa höra kritik. Det är priset vi betalar för demokrati.

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt