Jag håller inte med Lars Adaktusson. Hans artikel är tendensiös på många sätt. Hans enda historiska referens är exempelvis att UNRWA bildades på grund av arabländernas anfallskrig mot Israel 1948 – ett märkligt sätt att sammanfatta hela det storpolitiska skeendet under 1900-talet som resulterade i att hundratusentals palestinier förlorade sina hem.

Israel-Palestina konflikten är minst sagt utdragen. Tiden har ändå inte kommit för att dra in finansieringen av UNRWA, som skapades efter kriget som följde när Israel blev till genom FN-beslut 1948 och hundratusentals palestinier drevs eller skrämdes bort från sina hem. 

UNRWA:s mandat har varit och är att sörja för grundläggande social trygghet främst genom hälsovård, utbildning och visst försörjningsstöd till behövande flyktingar från Palestina. Att i nuläget dra in finansieringen av UNRWA skulle vara förödande. Parallellt med att UNRWA bildades för humanitärt stöd fick ett annat FN-organ i uppgift att åstadkomma en politisk lösning på konflikten mellan Israel och arabländerna.

Konflikten fortsätter att vara ett sår och en källa till spänningar och oro i hela regionen och bortom. Den har varit internationell från början genom sättet som Israel kom till på och löftena som FN:s säkerhetsråd i olika resolutioner gett palestinierna och Israel om en rättvis fred. För palestinierna har rätten för flyktingar att återvända eller få kompensation varit och är centrala element i dessa löften. Dessa palestiniernas rättigheter liksom erkännandet av Israels rätt till en existens i trygghet har varit grundläggande utgångspunkter för ansträngningar för fred som medlare och parterna gjort under åren. 

Under och efter Oslo-avtalet på 1990-talet och innan Israels dåvarande premiärminister Rabin mördades spirade ett ömsesidigt hopp om fred. Orealistiska drömmar och krav och ledare som inte förmådde grusade förhoppningarna då. Sen har det ena misslyckande initiativet efter det andra avlöst varandra. Omvärldens intresse för konflikten har också mattats och fokus förskjutits till andra delar av Mellanöstern genom krigen i Irak, Syrien och mot IS. USA som under de tidiga åren och senare respekterat FN-resolutionerna har om än inte på ett neutralt sätt, spelat en nyckelroll för att få parterna att komma till tals med varandra och något vakta på att de inte genom faktiskt handlande som nya israeliska bosättningar och palestinska raketattacker fördjupar klyftorna. Så är det inte längre.

Den så kallade fredsplanen som Trump talar om verkar handla om att tvinga palestinierna till mer eller mindre villkorslös kapitulation. Under lång tid har man kunnat se fredsprocesserna som förhandlingarna om villkoren för palestiniernas kapitulation. Scenariet där de får tillbaka sina hem och byar på territoriet som blev Israel finns inte men kompensationen kunde innebära mycket av värdighet och framtidsmöjligheter. Kompromisser har varit inom räckhåll. Nu överger USA de av FN beslutade grunderna för lösning av konflikten. Flytten av ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem, det indragna stödet till UNRWA och tystnad när Israel river palestinska hus i Jerusalem är exempel på att nya fakta etableras på marken. USA:s strategi som den hittills framtonat kränker palestiniernas rätt och kan inte på så sätt bli en grund för en hållbar fred.

Jag var chef för UNRWA på Västbanken 1993 när Oslo-avtalet kom. På nära håll såg jag då hur palestinierna i flyktinglägren började ställa in sig på en framtid där de befann sig. De investerade i sina hus i lägren och affärsverksamheten blev livligare. Min dröm då var att återvända till UNRWA senare och vara med om att avveckla organisationen och integrera verksamheten i en palestinsk stat och i grannländerna efter ett fredsavtal. 

UNRWA har ytterst få internationella tjänstemän (det är ett par av dem som nu utreds för olämpligt beteende). Det UNRWA i huvudsak består av är lärare och hälsopersonal och ett fåtal administratörer med vad som hos oss betecknas som kommunala uppgifter. Att nu rycka undan finansiering för den verksamheten skulle innebära kaos och bitterhet. För palestinierna är UNRWA en samhällsinstitution som räddat dem från misär och gett dem möjlighet till hälsa, utbildning och värdighet. 

I hopp om att en ny administration i USA och ett engagerat och principfast EU ska kunna och vilja blåsa nytt liv i en seriös fredprocess i Israel-Palestina konflikten måste UNRWA få finnas kvar och de aktuella problemen i organisationen lösas – som skett tidigare.