Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/utan-globalt-mal-for-befolkningsminskning-fortigs-en-grundorsak-till-varldens-problem/

Repliker

”Utan globalt mål för befolkningsminskning förtigs en grundorsak till världens problem”

SLUTREPLIK DN DEBATT 29/9. Befolkningsökningen, särskilt i Afrika, kan bli en lika förödande orsak till matbrist, misär och migration som framtida klimatändring, skriver forskarna Frank Götmark och Malte Andersson.

I vår debattartikel tog vi upp negativa effekter av jordens folkökning, som förbises då klimatändring fått alltmer utrymme i media. Ökningen, särskilt i Afrika, kan bli en lika förödande orsak till matbrist, misär och migration som framtida klimatändring. Nedan besvarar vi fyra repliker.

Inge Gerremo, expert på Afrikas matförsörjning, ger ett värdefullt bidrag. Han påpekar att skenande folkökning äter upp framsteg som görs och leder till fler miljöflyktingar. I FN:s prognos ökar Afrikas population från 1,3 miljarder i dag till 4,3 år 2100. Att förse alla med mat och förnödenheter är en jätteuppgift som redan delvis misslyckas. Satsningar på familjeplaneringsprogram för att minska takten i folkökningen är därför viktiga.

Martin Kolk understryker att klimatändringar och andra problem orsakade av hög konsumtion mest härrör från rika länder. Han har givetvis rätt. Särskilt de mest välbeställda ägnar sig åt miljöskadlig överkonsumtion. Sådana grupper ökar inom alla länder. Vi behöver starkt minska energiförbrukning och utsläpp av växthusgaser, som påpekades i början av vår artikel. Vårt huvudsyfte var inte att ta upp detta ämne, nyss diskuterat i FN under stor medial uppmärksamhet. Vi pekade på en ofta förbisedd men förödande trend: jordens snabba folkökning.

FN:s klimatpanel IPCC slog 2014 fast att konsumtions- och folkökning är de grundläggande orsakerna till klimatstörningar. Jordens befolkning fördubblades mellan 1970 och 2000. Till år 2100 riskerar vi att populationen växer från 7,7 till 11 miljarder. Både hög-, medel- och låginkomstländer ökar sin konsumtion, även per person. Kolk påpekar att befolkningsändring har störst effekt i rika länder med hög konsumtion.

Höga födelsetal i Afrika beror bland annat på brist på preventivmedel och på att män önskar fler barn än kvinnor, som har kortare skolgång och saknar egenmakt i detta och flera andra avseenden.

Som Kolk skriver kommer levnadsstandarden förhoppningsvis att öka i Afrika. Men i kombination med snabb folkökning (födelsetal 5,1 barn per kvinna söder om Sahara) kan då resursförbrukning, växthusgaser och miljöproblem växa och förvärra födobrist, svält och sjukdomar, samt etniska och andra konflikter. Folkökningen behöver därför stävjas och populationen anpassas till långsiktig lokal bärkraft.

Höga födelsetal i Afrika beror bland annat på brist på preventivmedel och på att män önskar fler barn än kvinnor, som har kortare skolgång och saknar egenmakt i detta och flera andra avseenden. Insatser krävs därför för familjeplaneringsprogram, och för att påverka kulturella och manliga normer som leder till stor familj. Befolkningen måste matcha miljöns förutsättningar.

Mats Målqvist kritiserar oss för att förespråka begränsningar i barnafödandet och skriver att folkmängden behöver hållas konstant för att säkra socialt hållbara samhällen. Påståendet är inte övertygande. Framsynt planering kan göra ett samhälle hållbart även med måttligt minskande befolkning, och göra det till en progressiv föregångare. Drastiskt snabb minskning (såväl som ökning) skapar däremot instabilitet.

Målqvist är bekymrad för åldrande och minskande befolkning i vissa länder. Men det är positivt att människor lever längre och bättre liv, och att många frivilligt skaffar färre barn. Dessa länder (exempelvis i Europa, Japan, Sydkorea) är tätbefolkade, med stora växthusgasutsläpp per person. Minskande befolkning ger miljöfördelar, och de ekonomiska nackdelarna är starkt överdrivna. Det krävs vare sig invandring eller ökade familjebidrag: vi har många arbetslösa, många människor som vill arbeta mer än deltid, och många pensionärer som vill arbeta längre. Se analyser i Kvartal och GP.

Slutligen påstår Målqvist att grundorsaken till klimatkrisen inte är folkökning, utan att vi använder fossila energikällor. Här gör han enligt vår mening en ohållbar åtskillnad. Klimatkrisen orsakas av vårt bruk av fossil energi (säg, i genomsnitt E kg per person) i kombination med stor befolkning (säg, P personer).

Det totala bruket B av fossil energi blir då B = E x P kg, där E och P inverkar på samma multiplikativa sätt på förbrukningen B. Fördubblar vi E, så fördubblas B. Fördubblar vi P, så fördubblas B också. De båda spelar likartad roll för totalförbrukningen. Liknande samband gäller för vår användning av andra resurser, så befolkningens storlek är fundamental.

Henrik Andersson med flera menar att FN gör tillräckligt för att minska folkökningen. Men efter FN:s Kairokonferens 1994 ströks stora befolkningskonferenser. Tidigare sjunkande födelsetal började plana ut, och 25 år förlorades då familjeplaneringsprogram drogs ned, särskilt i Afrika och västra Asien. Internationellt stöd till familjeplanering mer än halverades per kvinna mellan 1995 och 2008, och situationen blev än värre då Trump 2017 såg till att USA ströp sådana hjälpprogram. FN höjde sina prognoser då ökningstakten i världspopulationen steg (se figur 7.3 här). Stegringen har ökat hunger, avskogning i tropikerna, biologisk utarmning och andra problem. Trots detta menar Andersson med flera att FN inte behöver ett globalt mål om minskad folkökning. Men utan ett sådant mål förtiger man en grundorsak till världens problem, och försummar att öka insikt och handlingskraft. Målet år därför viktigt.

Andersson med flera bortser från starkt vetenskapligt stöd för familjeplanering som, även om tragiska misstag gjordes, snabbt reducerade födelsetal på 70- och 80-talen. De tycks tro att dagens 7,7 miljarder människor inte räcker för att skapa tillräckligt snabb teknikutveckling, trots starkt ökande forskning inom teknik. Men de länder som lyckats reducera sina födelsetal har utvecklats starkast, vilket betonas även i klimatsammanhang

För att minska resursförbrukning och förintande av våra egna och andra arters livsmiljöer och existensmöjligheter behöver jordens befolkning minska, inte öka. Kvinnors självbestämmande, utbildning och familjeplanering har därvid avgörande betydelse, och behöver ökat stöd.