Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-21 03:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/verklighetsfranvant-forklara-bristande-likvardighet-med-boendesegregation/

Repliker

”Verklighetsfrånvänt förklara bristande likvärdighet med boendesegregation”

SLUTREPLIK DN DEBATT 26/10. Att förändra det segregerande friskolesystemet innebär inte att vi vill ha ”minskad valfrihet” eller ”tvångsplaceringar” och vi vill inte heller ”riva upp hela det svenska skolsystemet”. Det vi förordar är snarare att riksdagen, i linje med OECD:s rekommendationer, förändrar reglerna för vårt nuvarande skolvalssystem så att det blir mindre segregerande, skriver German Bender och Per Kornhall.

Rätta artikel

Skolvalets segregerande effekt är inte obetydlig, som Tobias Krantz och Karin Rebas vill göra gällande. Tvärtom är den betydande och dessutom ökande. Faktum är att det är just den effekten som blottläggs i vår rapport, eftersom vi särskilt studerar just friskolornas elevsammansättning, som är en direkt effekt av skolvalet (samt givetvis etableringsfriheten för friskolor) och inte av närhetsprincip och boendesegregation.

Detta har tidigare belagts av det statliga Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitiska utvärderingar (IFAU). Skolvalets segregerande effekter i såväl Sverige som andra länder har också visats i en nyutkommen OECD-studie och i en lång rad andra forskningsstudier som vi redovisar i vår rapport

Bara för några dagar sen publicerade också FN:s barnfond UNICEF en ny studie som uppmärksammar den sjunkande likvärdigheten i den svenska skolan och rankar Sverige på 25:e plats av 41 EU- och OECD-länder (sämst i Norden) när det gäller sambandet mellan skolresultat och socioekonomisk bakgrund. Det betyder alltså att barnens skolresultat i Sverige har ett starkt samband med föräldrarnas inkomst- och utbildningsnivå.

Att inte låtsas om detta och enbart peka på boendesegregationen framstår därför som tämligen verklighetsfrånvänt. Samtidigt är det en fullt förståelig hållning hos den som, likt Tobias Krantz och Karin Rebas, inte tycks vilja göra något åt den skolsegregation som enligt såväl IFAU som OECD följer av vårt nuvarande friskolesystem. 

Krantz har också tidigare motsatt sig reformer som skulle leda till mindre segregation, som Skolkommissionens förslag om lottning i stället för kösystem till friskolor – ett förslag som 20 ledande skolforskare (vissa av dem knutna till borgerliga tankesmedjor) förespråkat på DN Debatt, där de också konstaterar att ”det fria skolvalet har bidragit till ökad skolsegregation”. Man undrar hur mycket bevis Svenskt näringsliv begär för att ändra ståndpunkt?

Att förändra det segregerande friskolesystemet handlar inte, som Krantz och Rebas hävdar, om att vi skulle vilja ha ”minskad valfrihet” eller om ”tvångsplacering” (något vi aldrig förordat). Det handlar heller inte, som Andreas Bergström på tankesmedjan Fores skriver i sin replik, om att ”riva upp hela det svenska skolsystemet utifrån en allmän ovilja mot vinst”. 

Det vi förordar är snarare att riksdagen, i linje med OECD:s rekommendationer, förändrar reglerna för vårt nuvarande skolvalssystem så att det blir mindre segregerande. En spännande möjlighet är ny forskning om matchningsteori och ”kontrollerade” skolval presenterat av bland andra nationalekonomerna Dany Kessel, Elisabet Olme och Tommy Andersson. I det här sammanhanget är det viktigt att understryka att vårt nuvarande skolval inte är ”fritt” som många verkar tro, utan tvärtom reglerat. 

Det vi föreslår är alltså nya regler med stöd i forskning – inte ett avskaffat skolval eller en återgång till bara tillämpning av närhetsprincip. Andra intressanta vägar framåt är Lärarförbundets förslag om förändrade upptagningsområden, skolönskemål och en reformerad skolpeng ( det sistnämnda ses just nu över av en statlig utredning).

Därför är vi helt eniga med Andreas Bergström när han skriver han efterlyser "åtgärder för att direkt minska skolsegregationen”, bland annat lottning eller kvoter som säkerställer en ökad blandning. Vi instämmer också i hans resonemang om att skolsegregationen dessvärre kommer att finnas kvar under lång tid och att vi därför behöver vi få alla skolor att fungera bra ändå, samt att dessa åtgärder i högre grad ska baseras på forskning och i lägre grad på politikers inblandning.

Men Andreas Bergström tror fel om han menar att vi skulle vilja ha ökad kommunal kontroll över skolan. Tvärtom visar granskningen av Nyköping i vår rapport just hur ansvaret för skolsegregationen inte kan lämnas till kommunerna, eftersom det svenska friskolesystemet i hög grad är nationellt reglerat. Dessutom skulle ökad kommunal kontroll sannolikt ändå inte göra att borgerligt styrda kommuner stoppar friskoleetableringar som riskerar att leda till ökad segregation. Den fria etableringsrätten måste regleras på nationell nivå för motverka segregationen.

Gemensamt för bägge både Fores och Svenskt Näringslivs repliker är att de ställer sig bakom vår rapports beskrivning av den tilltagande skolsegregationen och att de för fram vissa förslag som vi instämmer i. Flera av förslagen framförde också Arena Idé tidigare i år i rapporten ”Jakten på den jämlika skolan”, exempelvis tydligare viktning av socioekonomiska förutsättningar i skolpengen, att resurserna används rätt i skolan, lottning till översökta friskolor, goda ämneskunskaper hos lärarna och tydligt skolledarskap. 

Om Svenskt Näringsliv vore villiga att ta till sig av den senaste svenska och internationella forskningen om skolvalets segregerande mekanismer, tror vi därför att det skulle finnas goda förutsättningar för oss att komma överens också på andra områden inom skolan där vi har en samsyn om stora reformbehov. För Fores del bedömer vi att förutsättningarna för en sådan samsyn är ännu bättre.

Ett exempel på en fråga där vi borde vara överens är det enda konkreta förslag som vi faktiskt lägger i vår debattartikel, men som helt förbigås i bägge replikerna: att riksdagen bör enas om att behålla det statsbidrag på sex miljarder kronor till kommuner med socioekonomiskt utsatta skolor som tillkom i förra årets budgetproposition på förslag av Skolkommissionen. Det är en ytterst angelägen politisk överenskommelse som det vore djupt beklagligt om riksdagen rev upp. Vi hoppas och tror att Svenskt Näringsliv och Fores delar den uppfattningen.