Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 12:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/vi-vill-inte-ha-ett-ineffektivt-inkomststod-som-gynnar-eus-stora-jordagare/

Repliker

”Vi vill inte ha ett ineffektivt inkomststöd som gynnar EU:s stora jordägare”

REPLIK DN DEBATT 1/11. När Storbritannien lämnar EU förlorar vi en stor nettobidragsgivare. Om EU-budgeten inte stramas åt kan den svenska EU-avgiften komma öka med uppskattningsvis 15–17 miljarder kronor. Därför måste vi arbeta för en stram EU-budget. Det innebär att utgifterna för de riktigt stora utgiftsområdena måste minska. Dit hör EU:s jordbrukspolitik, skriver EU-minister Hans Dahlgren (S).

I de förhandlingar om EU:s långtidsbudget som nu pågår driver Sverige att storleken på budgeten måste minska. Storbritannien lämnar EU och vi förlorar en stor nettobidragsgivare. Det innebär att vi måste rätt munnen efter matsäcken, och anpassa utgifterna till det nya läget.

I EU:s budgetdiskussioner har storleken på jordbrukspolitiken ofta kommit i centrum för debatten. EU har på senare år lyckats marknadsorientera jordbruket, vilket är positivt. Men frågan om jordbruket, och i vilken utsträckning det behöver statligt stöd, lever kvar.

Om en sak borde alla kunna vara eniga: vi behöver jordbruket. Mat, öppna landskap, biologisk mångfald, klimatnytta är bara några exempel på hur jordbruket bidrar till samhället.

Men EU:s långtidsbudget handlar om mer än jordbruk. På spel står EU:s utgifter och inkomster för de kommande sju åren. Och det är en styrka att nästan hela riksdagen står bakom den svenska förhandlingslinjen.

Som alltid, när det gäller budgetfrågor, handlar det om prioriteringar. EU-budgeten ska inte behöva öka, utan det bör kunna räcka med en ram av samma storlek som vid det förra budgetbeslutet – en procent av EU:s bruttonationalinkomst.

Och här driver Sverige sedan länge – och det är Borgström också inne på – att jordbruket ska kompenseras för några viktiga nyttor som marknaden inte kan eller vill betala för. Det kan handla om insatser för klimat och miljö, om innovationer, och satsningar som minskar klyftorna mellan stad och land.

Men alla i EU tycker inte lika. Det förslag som EU-kommissionen presenterade i fjol skulle öka den svenska EU-avgiften med uppskattningsvis 15–17 miljarder kronor per år. Det är inte acceptabelt. Det skulle ta en väsentlig del av vårt reformutrymme och därmed äventyra satsningar på vård, skola och kommuner. Därför måste vi arbeta för en stram EU-budget, och det innebär att utgifterna för de riktigt stora utgiftsområdena måste minska. Dit hör EU:s jordbrukspolitik. Detta håller inte Palle Borgström, ordförande för LRF, med om i sin debattartikel.

Det kommer givetvis att finnas en gemensam europeisk jordbrukspolitik under många år framöver. Och här driver Sverige sedan länge – och det är Borgström också inne på – att jordbruket ska kompenseras för några viktiga nyttor som marknaden inte kan eller vill betala för. Det kan handla om insatser för klimat och miljö, om innovationer, och satsningar som minskar klyftorna mellan stad och land. Vad vi långsiktigt inte vill ha är ett ineffektivt inkomststöd som framför allt gynnar stora jordägare och som ofta saknar tydligt mervärde för skattebetalarna.

I den framtida budgeten måste det göras tydliga val kring vad som är prioriterat. Här är jordbruket viktigt. Men det är inte det enda samhällsintresse vi har att försvara. Det finns stora vinster i att EU-länderna gör mer tillsammans för att främja forskning och innovationer. Vi tjänar alla på att arbeta gemensamt mot brottslighet och terrorism. Vi måste stärka EU:s yttre gräns, och ha en mer gemensam ansats i migrationspolitiken. Det finns mycket som måste göras.

Så, ja: vi ser jordbrukets betydelse. Men i förhandlingen av EU-budgeten måste vi också ta ansvar för helheten. Vi ska hushålla med skattebetalarnas pengar, och vi vill se en bättre fokuserad EU-budget för att lösa samhällsproblemen.