Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-14 16:52 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/viktigaste-faktorn-ar-forovarens-kvinnofientlighet/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Repliker

”Viktigaste faktorn är förövarens kvinnofientlighet”

REPLIK DN DEBATT 24/8. Det är lättare för polisen att få fram kvinnofientligheten i förhören med misstänkta med invandrarbakgrund. Etniskt svenska misstänkta går sällan med på att erkänna kvinnohat, men det kan ändå framgå av berättelsen att han var helt likgiltig för kvinnans vilja, skriver forskarna Christian Diesen och Eva Diesen.

I snart 30 år har kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki bedrivit ett enmanskorståg till försvar för våldtäktsmän. Tragiskt är att de flesta svenska kriminologer köpt Sarneckis slutsatser. Man tycks vara överens om att vi vet för lite om problematiken, men att den mest relevanta faktorn när man ska ta reda på varför en viss man begår våldtäkt är de sociala omständigheterna (uppväxt, arbetslöshet, missbruk, utanförskap och marginalisering i samhället). 

Detta är en felaktig och farlig linje som leder till att förövarna blir offer medan de verkliga offren, kvinnorna, reduceras till en objektroll. Mannens individuella ”utsatthet” på individnivå används som förklaringsmodell för att ursäkta hans våld mot kvinnan och bortser från den patriarkala strukturens betydelse och att frågan egentligen handlar om männens makt och våld. Att kvinnor som lever i liknande socialt utsatta omständigheter inte alls är lika brottsbenägna som männen intresserar inte kriminologerna. Att den enskilt viktigaste faktorn vid våldsbrott är könstillhörigheten ”man” bortses ifrån.

På grund av kriminologernas ointresse för sexualbrottsområdet har vi jurister ingen glädje av Brå och kriminologerna utan får göra undersökningar själva för att skaffa underlag. Att gå igenom ett stort antal fall leder ofta till intressanta iakttagelser och resultat. Sarnecki hävdar att Uppdrag gransknings undersökning är helt undermålig, bland annat av det skälet att den bara undersöker dömda och inte tar hänsyn till det stora antal våldtäktsärenden som läggs ned. Medan över 6.000 sexualbrott anmäls varje år är det bara mellan 100–200 som blir dömda för våldtäkt. 

Forskare på juridiska institutionen har gått igenom samtliga domar för våldtäkt under tre år men också samtliga förundersökningar i alla Stockholms polismästardistrikt under två år (drygt 2.000 sexualbrottsärenden). Andelen utlandsfödda och män med invandrarbakgrund var lägre i anmälningarna, cirka 30 procent (vilket motsvarar befolkningsandelen), än vid åtal (ca 50 procent). Detta betyder alltså att det var lättare att slippa åtal om man var etnisk svensk än om man var invandrare. I sammanhanget ska man inte tala om diskriminering eftersom anmälan i de fall som går vidare ofta har en god substans och inga rättigheter har kränkts.

Vi har också talat med polisutredare om skillnaden mellan de två demografiska kategorierna och funnit att vissa faktorer är av betydelse i sammanhanget: Innehåller fallet en socialt stark kvinna (välutbildad, väletablerad) och en socialt svag man (arbetslös, kriminell) ökar möjligheterna till åtal. Särskilt kriminell bakgrund har ofta stor betydelse för polisens vilja att gå vidare (38 procent av de åtalade fanns i brottsregistret, sällan för sexualbrott, oftare för misshandel eller narkotikabrott). 

En annan aspekt som är betydelsefull är den misstänktes attityd vid utredningen: Det är mycket ovanligt med erkännanden, sådana förekommer bara i cirka 5 procent av ärendena. Det betyder att innehållet i mannens förnekande blir viktigt i en ord-mot-ordsituation. Det visar sig då att mannens attityd blir av betydelse för bedömningen. Är han ödmjuk och ångerfull har han större möjligheter att gå fri än om han är kaxig och kvinnofientlig. Den som säger att ”den tjejen är en hora” och ”hon får skylla sig själv” ligger alltså sämre till. Det är mycket vanligare än man tror att misstänkta, inte minst från uttalat patriarkala kulturer, intar denna stöddiga attityd, vilket alltså är negativt för utgången i åtalsfrågan.

I strid mot Sarnecki är det närmast uppenbart att den viktigaste faktorn när det gäller förövarens agerande är kvinnofientligheten. Detta gäller såväl svenska misstänkta som utlandsfödda.

I strid mot Sarnecki är det närmast uppenbart att den viktigaste faktorn när det gäller förövarens agerande är kvinnofientligheten. Detta gäller såväl svenska misstänkta som utlandsfödda. Skillnaden består i att det är lättare för polisen att få fram denna kvinnofientlighet i förhören med misstänkta med invandrarbakgrund. Etniskt svenska misstänkta går sällan med på att erkänna kvinnohat, men det kan ändå framgå av berättelsen att han var helt likgiltig för kvinnans vilja. 

Gemensamt för båda kategorierna är att skulden för det inträffade läggs på kvinnan, på att hon genom sitt promiskuösa agerande framkallat den situation som utlöste våldtäkten. Detta gäller naturligtvis inte överfallsvåldtäkter, men dessa är ganska ovanliga och där finns en ännu tydligare överrepresentation för utrikes födda. Den vanligaste våldtäktssituationen i dag bland unga är ”efterfesten” och ett läge där offer och förövare inte kände varandra.

När man studerar förundersökningarna närmare går det inte att komma ifrån att maskulina subkulturer har betydelse för förekomsten av våldtäkter. Subkulturer där gruppens normer innehåller en social acceptans av kvinnoförtryckande beteenden. Även om andelen av helheten är begränsad kan man i polisutredningarna se en syn på kvinnor som innebär att unga kvinnor, särskilt om de är berusade, utgör en lovlig måltavla för sexuella närmanden. 

Dessa män har svårt att förstå att kvinnan har rätt att säga nej och menar att det inte finns en sådan rätt om hon överträtt en gräns. Om hon inte längre kan vara en madonna betraktas hon som en hora. Mannen har svårt att förstå att han gjort något fel. Kvinnan gjorde sig tillgänglig och har man sagt A (till exempel  hångel) får man också acceptera B (samlag).

Det mest uppseendeväckande resultatet av våra utredningar var det faktum att hälften av de åtalade blev friade i rättegången. Detta är uppseendeväckande bland annat av det skälet att 90–95 procent av alla åtal, generellt sett, får bifall.

Det mest uppseendeväckande resultatet av våra utredningar var det faktum att hälften av de åtalade blev friade i rättegången. Detta är uppseendeväckande bland annat av det skälet att 90–95 procent av alla åtal, generellt sett, får bifall. Att friandefrekvensen är så mycket högre vid sexualbrott kan knappast vara försvarbart. Av domskälen går det inte alltid att utläsa vad som orsakade den friande domen, men en vanlig förklaring är att rätten saknar stöd för målsägandens berättelse. 

Detta fokus på så kallad stödbevisning (som kan bestå av vittnesmål, film, telefonsamtal direkt efter övergreppet) är ett resultat av en HD-dom 2010 och har alltså lett till att man sällan anser att bevisen räcker vid ord-mot-situationer. Under alla skeden i utredningsprocessen, från anmälan till dom, finns det alltså en mycket förövarvänlig praktik. Med den samtyckesreglering som infördes i år blir det förhoppningsvis nya förutsättningar och därmed inte lika lätt för den åtalade att komma undan: Nu måste han kunna förklara hur han fick sitt samtycke.

DN Debatt.24 augusti 2018

Debattartikel

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi:
”SVT:s ’Uppdrag granskning’ exploaterar människors oro”

Repliker

Ulf Johansson, ansvarig utgivare för SVT:s program ”Uppdrag granskning”:
”Sarneckis tvärsäkerhet saknar forskningsstöd”

Ann Heberlein, teologie doktor i etik, riksdagskandidat (M):
”Kulturella föreställningar rimlig förklaring till överrepresentation vid sexualbrott”

Christian Diesen, professor emeritus i processrätt och Eva Diesen, forskare och föreläsare om sexualbrott:
”Viktigaste faktorn är förövarens kvinnofientlighet”

Slutreplik från Jerzy Sarnecki:
”Programmet har en märklig fixering vid en enda forskare”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.