REPLIK. Att bedriva jordbruk utan krav på avkastning, typ parkförvaltning, kräver varken gödsel eller bekämpningsmedel och kan enkelt bedrivas om samhället anser förvaltning viktigare än mat, skriver Kersti Linderholm, agronomie doktor.
Syftet med att bruka jorden är att få mat till människor och energi till motorer (eller dragdjur). Det är därför förvånande att författarna till Livsmedelsverkets rapport inte anser det viktigt med avkastningen, det vill säga att jämföra per kilo producerad produkt. Att bedriva jordbruk utan krav på avkastning, typ parkförvaltning, kräver varken gödsel eller växtskydd (bekämpningsmedel) och kan enkelt bedrivas om samhället anser förvaltning viktigare än mat. Påverkan på miljö och klimat från jordbruk, vars syfte är att producera mat till jordens befolkning, måste jämföras per producerad enhet (kg kött eller kilo mjöl).
Fagerström och Sundström (DN Debatt 17/7) diskuterar huvudsakligen svenskt jordbruk och efterlyser vetenskapligt baserade beslut. Livsmedelsverkets rapport behandlar en mix av undersökningar där ett fåtal som är aktuella behandlar svenskt jordbruk. Sverige är unikt med sin lagstiftning kring miljö och djurskydd, inklusive beteslagstiftningen. I Sverige måste alla kor beta på sommaren. Självklart gynnar betande djur mångfalden i landskapet och i Sverige bidrar alla kor till detta oavsett certifieringssystem. I exempelvis Tyskland finns det däremot en skillnad då bara ekologiska kor betar på sommaren. För att få fram miljönytta i Sverige måste ekologiskt i Sverige jämföras med ”vetenskapsbaserat” svenskt, det vill säga svensk lagstiftning. Miljöstöden till ekologiskt jordbruk i Sverige (de 600 miljonerna som debattörerna nämner) går till 90–95 procent till mjölk- och köttproduktion. Enligt de utvärderingar som expertmyndigheterna Jordbruksverket och Naturvårdsverket har gjort får vi ingen mer ”miljö” för pengarna som går till ”ekologisk” mjölk och kött än med vanlig svensk produktion (Naturvårdsverket rapport 6461).
Artur Granstedt pläderar för begreppet ”ekologiskt kretsloppsjordbruk” (18/7). Men unikt för Sverige är även våra stränga lagar kring djurtäthet. I Sverige måste man använda sin gödsel på ett resurseffektivt sätt. Vi har alltså redan ett kretsloppsjordbruk när det gäller stallgödsel. Ironiskt nog är de ekologiska djurgårdarna större (har fler djur) än vanliga svenska djurgårdar, mycket beroende på samhällets ekonomiska stöttning. Kretslopp av människans växtnäring är inte tillåtet enligt det ekologiska regelverket, men tillåtet i vanligt vetenskapsbaserat jordbruk om produkten är ren.
Aronsson och rapportförfattarna framhåller fördelen att ekologisk odling inte tillåter syntetiskt framställda växtskyddsmedel men nämner inte problemet att få fram friskt utsäde (18–19/7). Det skulle bli skralt med ”ekologisk” odling utan utsäde från vanligt svenskt jordbruk. Årligen ges dispenser från det ekologiska regelverket eftersom ekologisk produktion har svårt att få fram friskt utsäde.
Jag delar debattörernas åsikt att det är viktigt att basera beslut på vetenskap och inte känslobaserade argument då skattemedel används. Dessa miljoner kan användas på ett betydligt mer ansvarsfullt sätt.