Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/vilka-foretag-ar-det-ni-menar-bor-slas-ut/

Repliker

”Vilka företag är det ni menar bör slås ut?”

REPLIK DN DEBATT 10/3. En relevant fråga som Oxelheim och andra kritiker av Riksbankens politik som framför liknande argument åtminstone bör nudda vid är hur högt omvandlingstryck som är eftersträvansvärt. Vilka företag är det ni menar bör slås ut? , skriver Pär Österholm, professor i nationalekonomi.

Rätta artikel

Lars Oxelheim skriver att Riksbankens lågräntepolitik, vilken genererat ”makroekonomisk medvind”, medför en risk för ett alltför lågt omvandlingstryck i det svenska näringslivet. Dessutom menar han att den svaga kronan – vilken i viss mån kan förklaras av den förda penningpolitiken – bara kommer företag, och inte folket, till gagn. Båda dessa påståenden är problematiska och jag anser att debatten runt effekterna Riksbankens politik måste nyanseras.

Oxelheim har rätt i att en låg ränta och en svag växelkurs minskar omvandlingstrycket på de svenska företagen. Men ”baksidan” av detta mynt är ju att färre företag slås ut; dessa företag kan i stället fortsätta att bedriva sin verksamhet, sysselsätta sina anställda och leverera vinst till sina ägare. 

Jag tycker därför att en relevant fråga som Oxelheim och andra kritiker av Riksbankens politik som framför liknande argument åtminstone bör nudda vid är hur högt omvandlingstryck som är eftersträvansvärt. Vilka företag är det ni menar bör slås ut?

Det är ju i samband med detta värt att notera att det i dag förs en debatt om hur vi skall kunna integrera ett synnerligen stort antal nyanlända – varav en mycket hög andel har låg utbildning och/eller saknar färdigheter som efterfrågas av näringslivet – på den svenska arbetsmarknaden. Svaret på den frågan torde näppeligen vara att alla lågproduktiva företag i Sverige skall slås ut.

Beträffande påståendet att Riksbankens lågräntepolitik inte kommer folket till gagn så förefaller Oxelheim ha förbisett vissa kanaler genom vilken penningpolitiken verkar. Den låga styrräntan medför bland annat att hushållens bolåneräntor är på extremt låga nivåer ur ett historiskt perspektiv. Detta är inte nödvändigtvis oproblematiskt ur ett finansiellt stabilitetsperspektiv men man måste också komma ihåg att det finns en påtagligt positiv aspekt, nämligen att det för många hushåll innebär att den månatliga räntebetalningen på bostadslånen är mycket lägre än vad man budgeterat för. 

Den låga räntan öppnar därmed upp för ökad konsumtion av andra tjänster och varor vilket naturligtvis har ett värde för hushållen. Men denna ökade konsumtion stimulerar även svensk ekonomi mer generellt; bland annat skapar den fler sysselsatta än vad vi annars skulle ha sett, vilket förstärker den positiva effekten på den svenska arbetsmarknaden som en svag krona ger genom såväl starkare export som svagare import. Så även om det är sant att det är dyrare att åka på semester utomlands när kronan är svag så bör man ha i åtanke att vi med en svag krona har fler svenskar som i stället för att vara arbetslösa har ett jobb att gå till och därmed har råd att åka på semester överhuvudtaget.