Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 20:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/visst-ar-bryssel-en-drom-for-foresprakare-av-marknadshyror/

Repliker

”Visst är Bryssel en dröm för förespråkare av marknadshyror”

SLUTREPLIK DN DEBATT 8/1. Varken Sandro Scocco eller Marie Linder och Erik Elmgren erkänner att en avveckling av hyresregleringen krävs för att få bukt med bostadsbristen. Rättvisa och effektivitet gynnas bättre genom en marknadsekonomi än genom prisreglering, skriver Roland Andersson och Lars Jonung.

Rätta artikel

Sandro Scocco vänder sig mot vår hänvisning till den belgiska bostadsmarknaden som ett exempel på en väl fungerande marknad. Enligt honom är den ”ingen marknadsdröm”. Eftersom en av oss, Lars Jonung, bott i Bryssel i mer än tio år, kan jag intyga att Belgien är något av en dröm för dem som förespråkar marknadshyror – och en mardröm för hyresregleringens försvarare.

”Det är ju för bra för att vara sant” utropar Scocco om Belgien. Kanske kan tvivlaren Scocco omvändas om han går in på Belgiens största mäklarsite Immoweb. Just nu ligger det ute minst 500 lediga lägenheter i Bryssel. Tror Scocco att detta är en falsk sida så finns det andra att pröva. Det är bara att välja och vraka i det stora utbudet och bestämma hur många rum, vilket läge och vilken hyra som passar.

Om Sandro Scocco skulle få ett arbete i Bryssel, kan han samma dag som han kommer till den belgiska huvudstaten skriva kontrakt på en bostad till en rimlig hyra.

Hur ligger det till i Sverige? Kan en vanlig svensk som reser från landet till vår huvudstad drömma om att samma dag som hen anländer till Stockholm få ett förstahandskontrakt på en hyreslägenhet? Svaret är nej – det vet alla, rimligen även Scocco.

Skälet är att Sverige sedan 1942 haft en hyresreglering som slagit sönder hyresmarknaden. Det gäller att ställa sig i bostadskön tillsammans med en halv miljon andra – helst flera år innan man är född – och vänta 10–20 år för en hyreslägenhet i centrala Stockholm. Ett bisarrt resultat av hyresregleringen.

Vi vill att denna mardrömsliknande situation ska upphöra så snart som möjligt. Scocco har ingen lösning att ange mer än en fortsättning av den svenska modell som gett oss dagens bostadspolitiska haveri.

I sin replik ”Ekonomiska skolboksmodeller löser inte bostadsbristen” försöker Marie Linder och Erik Elmgren från Hyresgästföreningen blåsa liv i en rad myter om hyresregleringen.

• För det första påstår de att det inte finns någon hyresreglering. Enligt dem avskaffades den år 1974 – formellt är det korrekt men hyresregleringen överlevde i en ny juridisk skepnad. Det är fortfarande frågan om reglering av hyror. Varför har de liberala partierna nyss förhandlat fram med socialdemokraterna att hyresregleringen för nybyggda hus ska avvecklas – om den nu inte finns?

• För det andra säger de att hyrorna ”ska spegla generella värderingar på en marknad i balans”. Men om marknaden varit i balans, hade vi inte haft någon bostadsbrist med årslånga köer. Varför pratar de i nattmössan? Den rimliga slutsatsen bör vara att släppa loss hyrorna för att få balans.

• För det tredje påstår de att ”Herrn på Söder” som vi hänvisar till i vår artikel inte finns i verkligheten. Jo, han finns. Om hyresregleringen avvecklades och hyran höjdes, skulle subventionen på cirka 100.000 kronor om året som går till honom försvinna. Som Finanspolitiska rådet skriver i sin delrapport år 2017, skulle samtidigt hyrorna i Stockholms ytterområden minska. Denna orättvisa i hyressättningen som Hyresgästföreningen kämpar för skulle bli historia.

Hyresgästföreningen vill inte förklara att de 17,8 miljarder är ett mått på hur mycket hyresgästerna årligen subventioneras genom hyresregleringen.

• För det fjärde har Hyresgästföreningen anlitat konsultbolaget Ramböll för att beräkna vad ett införande av marknadshyror för hyresrätter skulle innebära för hyresgästerna i Stockholms län. Resultatet är 17,8 miljarder kronor per år i ökade hyror. Men Hyresgästföreningen vill inte förklara att de 17,8 miljarder är ett mått på hur mycket hyresgästerna årligen subventioneras genom hyresregleringen. Denna siffra förklarar varför hyresgästerna så egoistiskt slår vakt om hyresregleringen trots de stora kostnader som regleringen skapar för den svenska samhällsekonomin.

• För det femte säger de att en avveckling inte skulle ge fastighetsägare några incitament att bygga nya hyresrätter. Självfallet skulle den högre lönsamheten som högre hyror innebär ge fastighetsägare incitament till ökad produktion av hyresrätter. Dessutom skulle privatpersoner få starkare incitament att investera i hyreslägenheter i form av ägarlägenheter – utomlands en av de vanligaste formerna av ägande av bostad.

Den metod för avveckling av hyresregleringen som vi har förordat innebär att denna inte ska ske över en natt utan över en period så att hyresgästerna får tid att anpassa sig, exempelvis under en tioårsperiod. Hyran höjs med exempelvis högst tio procent per år upp till den nivå som marknadshyran utgör. Först därefter ska marknadshyror gälla. Bostadsbristen upphör helt efter anpassningsperioden.

Låt oss sammanfatta vårt svar på de två replikerna till vår artikel. Vare sig Scocco eller Linder och Elmgren erkänner att en avveckling av hyresregleringen krävs för att få bukt med bostadsbristen. Hyresgästföreningen trampar på i de gamla spåren med allmänt förtal om marknadsekonomin. Nu är det dags att byta spår och övergå till marknadshyror – i kamp mot det starka särintresse som Hyresgästföreningen utgör.

Rättvisa och effektivitet gynnas bättre genom en marknadsekonomi än genom prisreglering. Hyresgästföreningen säger sig vilja lära av historien. I så fall vill vi hänvisa till Sovjetstatens fall – ett sammanbrott som visar på följderna av att förtrycka marknadsekonomin.