Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/visst-vagar-forskare-studera-folkokningens-betydelse-for-klimatet/

Repliker

”Visst vågar forskare studera folkökningens betydelse för klimatet”

REPLIK DN DEBATT 29/9. Sambandet mellan befolkning och miljöpåverkan är inte alls försummat. Det har en central roll i FN:s klimatpanels arbete och tre av FN:s globala mål utgör de medel som vi vet är de mest effektiva för att minska befolkningsökningen, skriver tre forskare vid Institutet för framtidsstudier.

Frank Götmark och Malte Andersson argumenterar för att världens befolkningsökning är en förbisedd grundorsak till klimatförändringarna. De menar vidare att en minskad befolkning bör sättas upp som ett av de Globala målen. I ett pågående forskningsprojekt finansierat av forskningsrådet Formas och lokaliserat på Institutet för framtidsstudier undersöker vi frågor relaterade till dessa påståenden. Våra preliminära slutsatser motsäger det Götmark och Andersson för fram i sin artikel.

För det första bör det noteras att sambandet mellan befolkning och miljöpåverkan inte alls är försummat utan har studerats av ekonomer och demografer alltsedan Thomas Malthus dagar. Det har också en central roll i FN:s klimatpanels arbeten som en av tre faktorer i den så kallade Ipat-identiteten (miljöpåverkan = befolkning x konsumtion x teknologi). Allt annat lika innebär fler människor en ökad konsumtion av knappa resurser och en större miljöpåverkan. Men fler människor innebär också fler forskare och uppfinnare vilket påskyndar teknikutveckling.

Så visst är det så att en större befolkning alltså kunna innebära en ökad efterfrågan på fossila bränslen och därmed fler utsläpp av växthusgaser. Men å andra sidan skulle det även kunna påskynda en teknikutveckling och omställning till en fossilfri framtid. Hur dessa kontrasterande konsekvenser samspelar och sammanvägs är relativt outforskat. Ytterligare en konsekvens som bör tas i beaktande är att fler framtida personer innebär fler individer som riskerar att lida skada av klimatförändringarna.

Götmark och Andersson menar även att forskare inte vågar fördjupa sig i problematiken. Vi menar att så inte är fallet. För bara en dryg vecka sedan arrangerade vi en tvärvetenskaplig workshop på temat befolkningsvariabeln betydelse för de Globala målen med internationellt framstående forskare. Vad som kunde konstateras då var att utöver de möjliga etiska hinder som kan finnas i att införa någon sorts begränsning på individers möjlighet att skaffa barn så fanns där en tydlig konsensus om att en sådan begränsning inte är ett effektivt medel för att bekämpa klimatförändringar. De inbjudna forskarna menade alla att de fördelar som finns med att minska befolkningsökningen är begränsade.

Poängen är extra tydligt om man betänker att de Globala målen är avsedda att uppnås redan år 2030. En minskad befolkningsökning under följande 11 år kan omöjligen ha en sådan effekt så att målen nås till dess. Likaså för att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader så är tiden knapp och därför bör fokus vara på att drastiskt minska konsumtionen av kol, olja och gas i den utvecklade världen.

Därutöver vet vi att de mest effektiva medlen för att minska befolkningsökning är satsningar på utbildning, ekonomisk tillväxt och sexuell- och reproduktiv hälsa. Samtliga dessa målsättningar återfinns redan bland de Globala målen (till exempel 3, 4, 5 och 8). Det finns alltså inget skäl för att tillfoga ett specifikt mål om att minska världens befolkning.