DN Debatt. ”Risk för att Riksbanken tar i för mycket med räntan”

Så sent som i februari förra året gjorde Riksbanken bedömningen att styrräntan skulle ligga kvar oförändrad på 0 procent till slutet av 2024. Detta trots att de flesta andra prognosmakare, inklusive SBAB, då spådde en väsentligt annorlunda utveckling för styrräntan. Nu tror Riksbanken i stället att styrräntan kan höjas till runt 3,25–3,50 procent och ligga kvar på den nivån till början av 2026. Jag själv bedömer att styrräntan behöver sänkas igen betydligt tidigare än så.

Alla prognoser är osäkra och den enorma inflationsuppgången det senaste året har varit svår att förutse. I mina ögon måste dock Riksbanken bli tydligare i sin kommunikation. Det handlar om prognosen för styrräntan, att bättre motivera snabba förändringar i synen på hur penningpolitiken bedrivs och vilka faktorer som Riksbanken tycker är viktiga att väga in i beslutet – inte minst den svaga kronan som det ju varit mycket diskussion om på senare tid.

Jag är också rädd för att Riksbanken lägger för lite vikt vid de negativa konsekvenser de snabba och kraftiga räntehöjningarna kommer att ha för den svenska ekonomin i stort och för arbetslösheten. Låt mig utveckla detta:

I början av varje ny penningpolitisk rapport beskriver Riksbanken övergripande hur den bedriver penningpolitik. Tidigare har Riksbanken sagt att den så kallade styrräntebanan, det vill säga prognosen för styrräntan de kommande åren, har varit ett viktigt verktyg för att försöka förankra olika aktörers förväntningar om kommande räntenivåer – inte minst bolånetagarnas.

I beskrivningen i den senaste rapporten är alla meningar om styrräntebanan borttagna, utan motivering. I samband med Riksbankens senaste räntebeslut spelade också riksbankschefen ner betydelsen av styrränte­banan med hänvisning till att den ändå är så osäker.

Det går inte att höja räntan i dag och få ner inflationen i morgon.

Denna förändring i beskrivningen av hur penningpolitiken bedrivs är i mina ögon förvånande. Riksbanken lägger nu en prognos där styrräntan går upp till 3,25–3,50 procent och ligger kvar på den nivån till början av 2026. Motivet till detta är uppenbarligen att säga att vi inte ska räkna med några sänkningar av styrräntan innan den höga inflationen är knäckt.

Riksbanken försöker här alltså påverka våra ränteförväntningar genom att först lägga en prognos där styrräntan inte sänks på tre år samtidigt som man spelar ner betydelsen av den. I en redan mycket osäker situation bidrar detta i mina ögon till ännu mer osäkerhet.

Hur realistisk är då Riksbankens prognos över styrräntan? Det går förstås inte att utesluta att den kommer att ligga kvar på samma nivå i tre år. Till skillnad från tidig vår 2022 ligger prognosen också nära den bedömning som räntemarknaden i stort verkar göra.

SBAB har sammanställt data från tidigare höjningar och sänkningar av styrräntan (se diagram ovan), som samtidigt visar att den har legat kvar på sin högsta nivå i maximalt sex månader innan den sänkts. Även om situationen nu, med en inflation som ligger mycket högt över målet, är väldigt annorlunda jämfört med tidigare skeenden, så kan en treårig konstant styrränta knappast vara en trolig utveckling.

Min läsning och tolkning av riksbanksdirektionens senaste beslut och kommunikation är att den från och med nu lägger betydligt större vikt vid inflationen det senaste året och mindre vikt vid prognosen för inflationen.

Det kan möjligen vara bra om syftet är att en gång för alla bita huvudet av en envist alltför hög inflation, och begränsa inflationsförväntningar samt krav på löneökningar som annars riskerar att spä på prisutvecklingen ytterligare. Som Riksbanken själv ofta påpekar tar det dock betydande tid för redan gjorda höjningar av styrräntan att få full effekt. Det går inte att höja räntan i dag och få ner inflationen i morgon.

I en redan mycket osäker situation bidrar detta i mina ögon till ännu mer osäkerhet.

ECB:s chefsekonom Philip Lane sa nyligen i en intervju med Bloomberg att mycket av inverkan på inflationen från Europeiska centralbankens (ECB) redan gjorda höjningar av styrräntan ligger framför oss. Det gäller sannolikt även för Sverige. Risken är därför att Riksbanken höjer räntan mer än vad som är motiverat sett till denna fördröjningseffekt.

De analyser som vi har gjort på SBAB, som baserar sig på inflationen de senaste månaderna och inte under hela det sista året, indikerar att det under­liggande inflationstrycket i svensk ekonomi har toppat för flera månader sedan. Vår analys tycks delas av till exempel Riksgälden som i sin senaste prognos spår att inflationen är nere på låga 1 procent i slutet av detta år.

Riksbanken gör vidare bedömningen att Sverige och ECB kommer att ha samma styrränta i slutet av juni i år. Jag är rädd för att Riksbanken här lägger för lite vikt vid de prognoser som nu förutser att Sverige går in i en djupare lågkonjunktur än euroländerna, till följd av både större bolån och en stor andel bolån till rörlig ränta, Det leder rimligen till en större nedgång i hus­hållens konsumtion i Sverige. Vi ser redan nu tydliga tecken på det. Lägg därtill svenska bostadsinvesteringar i fritt fall.

Min tolkning är att Riksbanken nu också lägger större vikt än tidigare vid den svaga svenska kronan (som innebär att priserna på importerade varor går upp). Detta uttrycks dock subtilt då Riksbanken, i likhet med i föregående penningpolitiska rapport, samtidigt säger att den kraftiga uppgången i inflationen har drivits av andra faktorer än försvagningen av kronan.

Jag förstår att detta är ett sätt att för­söka ”prata upp värdet på kronan”. Men hur förhåller sig Riksbanken egentligen här till den forskning som visar att det måste till mycket stora ränte­skillnader i förhållande till omvärlden för att få en reell bestående effekt på kronkursen och därmed inflationen – och när man dessutom väger in resultaten från en riksbanksstudie som visar att det bara är ungefär en tredjedel av inhemska svenska priser som direkt påverkas av kronans värde?

I en debattartikel i Dagens industri konstaterar professor John Hassler att det skulle krävas en höjning av styrräntan med flera procentenheter för att få någon betydande effekt på inflationen via kronkursen. Det skulle ge mycket negativa effekter för svensk ekonomi, vilket rimligen i slutänden skulle slå tillbaka hårt mot kronans värde.

Det är svåra avvägningar och bedömningar som Riksbanken behöver göra i rådande osäkra läge. Jag efterlyser dock en större tydlighet från Riksbanken kring de aspekter jag här pekat på. Det skulle också göra det enklare för inte minst Sveriges alla bolånetagare att bedöma framtida räntor.