Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Rösträtten värd ett jubileum och statsministern en byst”

Dagens Nyheters förstasida den 18 december, dagen efter riksdagens beslut om allmän och lika rösträtt.
Dagens Nyheters förstasida den 18 december, dagen efter riksdagens beslut om allmän och lika rösträtt.

DN DEBATT 17/3. Den 17 december 1918 är födelsedagen för den allmänna och lika rösträtten i vårt land. Den dagen tog riksdagen beslutet efter årtionden av politisk strid. Rösträtten är värd ett jubileum och statsministern i den regering som fixade det är värd en byst, skriver Ingvar Carlsson, Ingemar Eliasson, Barbro Hedvall, Olof Kleberg, Olof Ruin och Daniel Tarchys.

VAL 2018

Historien om rösträttsreformen är en lång och segdragen historia. De första förslagen lades fram redan på 1890-talet. Först 1918 fördes striden fram till ett avgörande. Förklaringen till trögheten i reformarbetet låg i riksdagens sammansättning. Riksdagen hade två kamrar; andra kammarens ledamöter utsågs i direkta val på fyra år medan första kammarens ledamöter utsågs av landstingen och vissa stadsfullmäktige för perioder av upp till nio år. Valresultaten i kommun och landstingsvalen påverkade alltså första kammarens sammansättning under lång tid. Det innebar att denna kammare länge hade en konservativ majoritet. De förslag som den liberala regeringen under Karl Staaff lade fram om allmän manlig rösträtt 1906 och kvinnlig rösträtt 1912 hade därför fallit till följd av första kammarens motstånd.

En partiell reform antogs 1907 framlagd av högerregeringen Arvid Lindman, men den allmänna och lika rösträtten för män och kvinnor dröjde. Men i valet till andra kammaren 1917 gick både socialdemokrater och liberaler framåt och en ny regering kunde bildas med liberalen Nils Edén som statsminister. Regeringens främsta uppdrag var att föra rösträttsfrågan fram till ett avgörande.

Redan vid denna regerings tillträde 1917 knäcktes en viktig principfråga i den stegvisa demokratiseringen av vårt land. Kungen, som enligt då gällande grundlag hade att utse regeringsbildare, gav motvilligt liberalen Nils Edén uppdraget att bilda regering. Denne åtog sig uppdraget på villkoret att kungen inte motsatte sig vilka han valde som statsråd samt att det klart sades ut att det var den direktvalda andra kammarens majoritet som var basen för regeringsutövandet. Kungen accepterade. Därmed hade principen om parlamentarism knäsatts – det vill säga att regeringens uppdrag emanerar ur riksdagens majoritet.

Kanske vill inget av dessa partier just nu upplysa dagens väljare om den tid då de gick arm i arm i kampen för allmän och lika rösträtt. Det skulle störa bilden av Liberalerna och Socialdemokraterna som antagonister i årets valrörelse, menar man kanske.

Det definitiva genombrottet för rösträttsreformen tvingades fram till följd av politisk oro i vår omvärld och i vårt eget land. På våren 1918 hade regeringens förslag om allmän inklusive kvinnlig rösträtt fallit på grund av högerns motstånd. Men så förändrades stämningsläget. Första världskriget gick in i sitt slutskede. I november tvingades Tyskland kapitulera och kejsaren abdikerade. För den politiska högern och kungahuset, som hade sina sympatier på tyska sidan, var det omskakande händelser. I vårt land rådde politisk oro också till följd av livsmedelsbrist och sociala orättvisor. Regeringen utnyttjade det ”psykologiska ögonblicket”, som statsminister Nils Edén långt senare beskrev situationen.

I stor hast lade regeringen fram en ny proposition framförhandlad mellan den liberala statsministern Nils Edén och det socialdemokratiska statsrådet Värner Rydén. Förslaget innehöll såväl uttalande om rösträtt för kvinnor som borttagande av det förhatliga inkomststrecket som begränsade rösträtten till de mer besuttna. I riksdagen bildades ett särskilt utskott med Hjalmar Branting som ordförande. Med stor skicklighet och politisk smidighet lyckades han få en stor majoritet för propositionen sedan såväl näringslivets ledande män som kung och kronprins utövat påtryckningar på högern att acceptera förslaget. Den 17 december klubbades beslutet i kammaren.

Påföljande år 1919 tog riksdagen det formella beslutet om ändring i grundlagen. Efter valet 1920 kunde riksdagen konfirmera rösträttsreformen. Vid valet 1921 fick så äntligen kvinnorna för första gången i vårt land gå till valurnorna. Denna historiska händelse är i högsta grad värd att erinra sig med glädje. Men det var 1918 som avgörandet föll. Det var då som kampen om rösträtten fördes fram till ett principiellt beslut i riksdagen. Det beslutet bör i år få sitt jubileum, ett jubileum som med fördel kan följas upp i en ceremoni 2021 för att högtidlighålla det första valet då också kvinnor fick delta.

Journalisten Per T Ohlsson har ingående beskrivit händelseutvecklingen månad för månad i sin bok 1918 – Året då Sverige blev Sverige. Och professor Sverker Oredsson har nyligen gett ut en fyllig biografi över mannen som grep tillfället, Nils Edén – Demokratins statsminister. Den redan tidigare fylliga litteraturen om bakgrunden till demokratins fulla genomförande i vårt land har alltså fått värdefulla tillskott. Det är väl försörjt med dokumentation för den som vill fördjupa sig i denna historiska händelse.

Det borde alla vilja göra, men egendomligt nog verkar intresset vara svalt bland dagens politiker att högtidlighålla rösträttens genomförande. Riksdagen planerar vissa aktiviteter, men de båda partier som borde ha störst anledning att med stolthet minnas dagen för demokratins genombrott, Liberalerna och Socialdemokraterna, förhåller sig förvånansvärt passiva. Man kunde tycka att ett jubileum skulle vara ett tacksamt tillfälle att påminna om partiernas förflutna som demokratins vägröjare och ett givet tillfälle att aktivera debatten om hur demokratin hålls vid liv och fördjupas.

Vi tror att ett jubileum ett par månader efter hösten val skulle kunna bli en pedagogisk illustration till vad som kännetecknar en demokrati. Trots hårda motsättningar i sakfrågor och olika ideologiska visioner om hur ett gott samhälle kan byggas, så kan man göra gemensam sak om spelreglerna.

Kanske håller den förestående valrörelsen dem tillbaka. Kanske vill inget av dessa partier just nu upplysa dagens väljare om den tid då de gick arm i arm i kampen för allmän och lika rösträtt. Det skulle störa bilden av Liberalerna och Socialdemokraterna som antagonister i årets valrörelse, menar man kanske. Vi tror att det är en felsyn och en underskattning av väljarnas förmåga att förstå. Vi tror tvärtom att ett jubileum ett par månader efter hösten val skulle kunna bli en pedagogisk illustration till vad som kännetecknar en demokrati. Trots hårda motsättningar i sakfrågor och olika ideologiska visioner om hur ett gott samhälle kan byggas, så kan man göra gemensam sak om spelreglerna. En förutsättning för fair play är att båda lagen respekterar spelreglerna. Det är vad ett högtidlighållande av rösträttens genomförande kunde demonstrera.

Nils Edén, statsminister 1918.
Nils Edén, statsminister 1918.

Demokratins statsminister är värd en byst. Riksdagshusets ståtliga trapphus pryds passande nog av byster föreställande det tidiga 1900-talets statsministrar. Där fattas Nils Edén. Också statsministern i den regering som såg till att rösträtt för alla förverkligades borde ha sin plats bredvid Karl Staaff och Hjalmar Branting. ”Det är svårt att finna någon som i lika hög grad som Nils Edén bidragit till lika och allmän rösträtt i Sverige”, summerar Oredsson.

Med lite rask handläggning borde riksdagens styrelse kunna ordna så att Edéns byst kunde avtäckas på jubileumsdagen den 17 december i år. Rösträtten är värd ett jubileum och statsministern i den regering som fixade det är värd en byst.

DN Debatt.17 mars 2018

Debattartikel

Ingvar Carlsson, Ingemar Eliasson, Barbro Hedvall, Olof Kleberg, Olof Ruin och Daniel Tarchys:
”Rösträtten värd ett jubileum och statsministern en byst”

Repliker

Ulrika Holgersson, docent i historia, Lunds universitet och Lena Wängnerud, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet:
”Missvisande att fira kvinnlig rösträtt med manlig byst”

Slutreplik från Ingvar Carlsson med flera:
”Ett prov på exceptionell statskonst”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.